Rollspel mellan miaslife och Emma07

Hon log mjukt och såg upp på honom.
- herregud, jag är lycklig med dig också men jag vet inte Eduardo. Jag vet att ditt grabbgäng kommer vara i vår lägenhet och jag litar inte helt på dem. Jag vet att de röker på och sånt och det är inget jag vill ha i mitt hem, älskling sa hon tyst och bet sig i läppen.
- tro inte att det handlar om att jag inte vill bo med dig för det vill jag verkligen men det är ditt gäng jag oroar mig för sa hon.

Eduardo blev först lite ledsen - eller snarare sårad - av att hon inte verkade vilja det, även om hon påstod det inte vara på grund av honom. Men han var en kille som hade otroligt mycket tvivel om sig själv även om han inte gav sken av det, och såna här saker förstärkte det.
"De skulle inte behöva vara det", sade han, ifall han lyckades få ett jobb visste han att han skulle kunna slå sig loss ifrån dem vilket han ville. Men det gällde att få anställning först, vilket var otroligt svårt.

Hon nickade sakta.
- älskling jag vill verkligen, du ska inte bli ledsen. Det handlar inte om dig sa hon tyst och gav honom en kyss.
- Men det handlar om att ditt gäng är som en familj för dig och jag gillar dem verkligen men jag ser också att hemma hos er så ligger det fimpar och allt möjligt och det är inte min stil sa hon tyst.

Eduardo skakade lite lätt på huvudet åt henne.
"Nej, dem är långt ifrån en familj - i så fall en familj jag vill komma ifrån. De är ett sätt att överleva, ett sätt att slippa bo på gatan igen. Jag skulle inte vara den första att flytta ifrån dem, och vi är då inte hos dem andra killarna när de flyttat", sade han envist, medveten om att han råkat avslöja med det att han faktiskt bott på gatan under en period.

Hon svalde hårt och nickade sakta. Tog försiktigt hans händer.
- okej, kan du vara ärlig med ett par saker innan jag svarar då? Frågade hon och drog en hand genom sitt hår medan hon såg på honom.

Eduardo blev ändå lite förvånad över hennes gest, kanske för att han blivit lite sårad av att hon inte ville det. Men så såg han kanske också saker annorlunda i och med sin bakgrund och att han levde med killarna.
"Ja, som vadå?" frågade han, osäker på vad hon menade.

- Har du någonsin rökt på? Har du gjort det under vårat förhållande? Kan du lova att det kommer vara vi två som bor i lägenheten och inte hela ditt jäkla gäng, jag har inget emot dem för de är dina vänner men jag känner mig obekväm av deras sätt sa hon och såg på honom medan hon lekte med en lock i sitt hår.

Eduardo skakade lite på huvudet.
"Nej", sade han, sånt där hade han aldrig varit särskilt förtjust.
"Och ja, jag kan lova det. Den egentligen enda anledningen till att jag bor med dem är att jag aldrig skulle ha pengarna till att bo själv förräns jag lyckas hitta ett jobb. Vilket är som att leta efter en nål i en höstack utan nån vettig utbildning", sade han, visserligen kunde man läsa vidare men också det kostade.

Hon nickade sakta och såg på honom.
- isåfall antar jag att vi kan prova. Du kan ju flytta in hos mig ett tag så ser vi hur det går sa hon med ett mjukt leende och tog hans hand mjukt och kysste hans läppar försiktigt.

Eduardo vilade blicken på henne och log strax.
"Tack", sade han mjukt, besvarade genast mjukt hennes kyss och lade sin fria hand emot hennes nacke. Efter att ha avslutat den igen - fortfarande kvar rätt nära henne - lade han huvudet lätt på sned.
"Du har aldrig frågat särskilt mycket om min bakgrund. Hur kommer det sig?" frågade han nyfiket.