Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Sienna skrattade lätt till, vilade blicken på honom vilket var ett ytterligt bra ställe att vila den på. Särskilt när han lade huvudet på sned på det där gulliga viset.
"Det verkar ju troligt att du gör det med ett sånt utseende", sade hon med ett leende, inte rädd för att säga vad hon tyckte. I såna här saker var hon någorlunda självsäker när det gällde andra, men var situationen omvänd var hon desto mer försiktig och blyg utav sig. Andra berömde hon gärna, men eget beröm var svårare att ta.

Edvard skrattade lågt och skakade på huvudet.
"Miss Hamgrind. Det finns en anledning att jag fortfarande är ogift. Ingen har riktigt intresserat mig förr. " Sa han ärligt och såg på henne.
"Mor och far har väntat länge på att jag ska hitta någon." Sa han flinande.
"Jag tycker det är konstigt att du gick med på det. Jag menar en sån fantastik ung kvinna som du måste mött många trevliga män." Sa han och såg på henne.

Sienna log lite, något som snart fick sällskap av att hon rodnade. Förr? Menade han då att han var intresserad av någon nu? Det var inte särskilt svårt att då räkna ut vem det skulle vara.
"Vad är det som är konstigt med att jag tackar ja när en ung, trevlig man som dessutom ser ypperligt bra ut bjuder med mig på något sådant? Och nej, liksom du har jag kanske inte träffat någon som jag haft intresse för förräns nu", sade hon med ett litet leende, fortfarande med lätt röda kinder av hans ord.

Edvard skrattade lågt och studerade henne. Han var glad över att höra hennes ord, det kändes förvånansvärt bra att få den typen av bekräftelse från just henne.
"Ska vi rida vidare?" Frågade han och log brett mot henne och greppade tag om tyglarna bättre för att förbereda sig på att sitta upp.
De kunde inte stå här hela dagen och han hade ingen intresse av att vända hem riktigt än.

Sienna log mjukt ännu efter hans beröm, eller snarare komplimanger, eller vad hon nu skulle kalla det. Positivt var det i vilket fall som helst. Hon nickade lite och lade rätt tyglarna över halsen igen.
"Det låter som en bra idé", sade hon för att sedan hoppa upp på hästryggen igen.
"Så jag förstår att du då heller inte är trolovad till någon?", frågade hon.

Edvard hoppade även han upp på hästen och skänklade den fram i skritt och såg på henne när hon frågade det där. Han skrattade lågt och skakade på huvudet.
"Inte trolovad till någon. " Sa han ärligt och log brett.
"Du då?" Frågade han lite osäkert, om hon var det så skulle hon ju inte vara här med honom- eller? Han svalde hårt och kände nervositeten. Men tänk om? Vilken skam.
Han bet sig i läppen och vände bort blicken ifrån henne och fokuserade på stigen framöver.
"Låt oss tala om något trevligare. Som vilken är din favoritbok?" Sa han med ett svagt leende mot henne.

Sienna började skritta upp bredvid honom, log lite av hans ord även om det var löjligt. Varför skulle hon hoppas på något med honom - hans familj hatade väl hennes. Hon skakade lätt på huvudet.
"Nej, det är ganska få som är beredda att gifta sig med en journalistdotter", sade hon med blicken något nerslagen, det var alltid vad hon skulle bli sedd som av många familjer, hur hon än försökte och hur mycket hennes far än försökte. Ändå ansågs de inte ha samma status som de andra familjerna. Hon såg upp på honom och log lite.
"Det är ju nästan som att be en mor välja ut ett favoritbarn, det finns så många jag gillar. Men jag läser en del romantik", sade hon med ett skratt.

Edvard kände hennes ord ända in i hjärtat, han såg på henne och kunde nästan se hennes smärta.
Men det var också just dem orden som släckte hans lilla lilla hopp. För sanningen var att det var precis vad hon var. En journalistdotter. En dotter till en journalist. En journalist som aldrig skulle kunna ta sin familj hela vägen in i eliten om inte hans dotter blev ingift i en.
För även om de hade pengar, även om de hade ett fantastiskt hus och en viss typ av status skulle de aldrig riktigt nå upp till den statusen hans familjen exempelvis hade.
Han svalde hårt och bannade sig själv, han skulle aldrig tagit med henne ut och fått upp hennes hopp- detta var något som aldrig någonsin skulle kunna bli något.
"Miss Hamgrind. Tänk inte så. " Sa han mer allvarligt och stirrade sedan rakt fram och vände av på en stig som skulle leda dem hemåt igen.
" Romantik- jag förstår. " Sa han och flinade lite. Försökte komma på en strategisk utväg. En utväg som inte skulle såra henne eller förnedra eller vanära henne eller sig själv.

Sienna visste inte ens själv varför hon vågat hoppats på så mycket vid den här ridturen, för hon visste själv hur hopplöst det var - han var ju en Balow, och väldigt förbjudet område för henne. Eller snarare tvärtom, men det blev ju samma effekt i och med att hon aldrig skulle kunna bli hans. Och bara för att han bjudit med henne hit så var det ju så typiskt hennes fantasi att skena iväg och hoppas på saker. Det var bara idiotiskt, för hon skulle bara bli besviken. Hon log svagt och såg på honom.
"Men jag är nyfiken på dig, berätta nåt mer om dig själv", bad hon nyfiket, att lära känna honom mer skulle åtminstone inte skada.

Edvard svalde hårt, han hade miljoner saker att berätta om kändes det som. I alla fall berätta för henne, han ville dela med sig men han valde att inte göra det.
Detta skulle aldrig leda till något oavsett.
" Miss Hamgrind. Utsätt dig inte för detta. " Sa han lågt men ärligt och rätade upp hästen lite och suckade.
" Jag måste be om ursäkt för att jag bjöd med dig. Jag tänkte själviskt. " Sa han lågt och började se topparna av herrgårdarna de båda bodde i.