PRS (Lupple & TildeW)

Margot rynkade på ögonbrynen. Någonting såg verkligen ut att vara fel med Anthony. Försiktigt strosade hon över till honom och slog sig ner på platsen bredvid.
”Hur är det?”, sade hon, nästan i en viskning.
Det var ingen mening med att alla andra skulle behöva höra på om någonting stod fel till. Hon visste själv hur jobbigt det var när andra tjuvlyssnade.

Anthony såg på henne när hon kom fram och satte sig och det kändes faktisk väldigt behagligt.
Han undvek att titta henne i ögonen när hon frågade frågan, han övervägde ifall han skulle svara eller inte. Försökte väga för och nackdelar men beslutade tillslut att det spelade inte någon större roll. Det var ju bättre att prata än att inte prata.
" Det är jobbigt. Jag har ett väldigt sug du vet- det var ett tag sen jag kände så, så det är irriterande. " Mumlade han tyst och flinade till och försökte massera sina tinningar.
"Själv?" Sa han för det vore kanske lättare att fokusera på hennes mående och problem istället för sina egna.

Margot nickade sakta, mest för att indikera att hon faktiskt lyssnade. Hon kunde inte föreställa sig hur det var att kunna gå flera veckor utan ett speciellt farligt sug, men att Anthony klarat av det var oerhört starkt. Själv levde hon i ett helvete, och då hade det gått en dag.
”Det är förjävligt”, svarade hon, och det var det enklaste sättet hon kunde beskriva sin abstinens. ”Har du ledigt efter det här?”

Anthony flinade lite åt hennes så självklara beskrivning. För det var ju precis så det kändes.
" Har du något verktyg du kan använda för att underlätta?" Frågade han och nickade sedan.
" Ja större delen av min morgon är ledig tid så att säga."Sa han med ett halvt leende.
"Du då?" Frågade han och vände blicken mot henne.

Margot rykte på axlarna. Hon hade aldrig funderat på olika verktyg för att underlätta suget, kanske det kunde vara bra att börja lista ut det.
”Jag håller fortfarande på att hitta mina rätta verktyg”, sade hon. ”Men du... Jag tänkte gå och duscha efter det här, häng med så hittar vi på något avslappnande efteråt”.

Anthony skrattade lågt och nickade.
" Hitta dem. Det underlättar." Sa han ärligt och sträckte lite på sig och log mot henne.
"Okej. Medan du duschar så kan jag ta ett träningspass." Sa han och flyttade lite på stolen och hur han satt på det. Allt kändes obekvämt. Inget kändes rätt.

Margot placerade sin hand på Anthonys axel. Det var nog daga för henne att röra på sig, ville ju inte ta allt för lång tid, mest för Anthonys skull.
”Jag vet att jag inte varit här mer än en dag, men skulle du behöva en distraktion är det bara att komma. Det kan vara användbart”, sade hon och log mot honom innan hon vandrade vidare mot duscharna.

Anthony såg efter henne, en distraktion? Han kunde tänka på flera distraktioner men även han reste sig, struntade i att ställa bort disken och försvann in i sitt rum och kunde byta om till mer träningskläder för att sedan vandra till gymmet de hade och började tränade. Verkligen gjorde allt för att ta ut sig fysiskt.
Vilket också hjälpte. Hela kroppen kliade inte, inget gjorde ont och han skakade inte. Han pressade sig ännu mer när personen som hade ansvar för gymmet kom fram och stoppade honom.
"Anthony" Sa han allvarligt och Anthony släppte det han hållit i och lät honom leda honom tillbaka till sitt rum.

Duscharna var helt tomma när Margot vandrade in med handduken hängandes över sin axel. Äntligen lite tid att slappna av. Alla människor som konstant rörde sig kring henne var stressigt. Snabbt slängde hon av sig kläderna och klev in i ett utav båsen. Vattnet var redan varmt när hon satte på det, och aldrig förr hade hon nog uppskattat en dusch mer än hon gjorde nu.
Margots tankar vandrade över till Anthony igen. Vad var det egentligen med honom som var så fascinerade. Aldrig kunde hon minnas att en annan individ hade varit så intressant förr.

Anthony låg utmattad på sängen och kände nån slags frid. Det var underbart. Han borde träna oftare. Han borde träna senare igen. Hans tankar började snart vandra till Margot och det var underbart.
Han fann henne som ett behagligt sällskap, att han var väldigt nyfiken på henne som person kunde han inte sticka under stolen med och han undrade ifall hon fann honom lika intressant.
Han antog inte det. Det fanns inte speciellt mycket intressant med honom. Om man nu inte var ute efter en tragisk bakgrund och lång period av missbruk och annat. Det var det som gjorde detta ställe nästan skrämmande, de flesta hade ganska liknande bakgrunder på ett eller annat sätt. Och det var obehagligt.