PRS rollspelargärna och Emma07

Zach log brett mot henne, kunde fortfarande inte riktigt fatta allt det här. Imorse trodde han inte ens på det där att varulvarna kunde känna på sig sånt, men nu så var han här med henne och var helt hopplöst förälskad i henne. Trots att de lärt känna varandra idag. Han följde hennes exempel och reste sig upp, plockade ihop de få sakerna han haft med sig till lektionen. Han log genast återigen då han fick en liten puss på käken, uppskattade varenda sådan liten gest ifrån henne. Han såg på tjejen, hade inte träffat henne särskilt mycket förut vad han kunde komma ihåg. Han lade med ett leende armen om Lily.
"Ja det gick väldigt fort", instämde han, glad över det faktum att hon redan verkade kalla honom sin pojkvän.

Tjejen skrattade svagt.
- jag är i allafall glad för din skull, du kan behöva en pojkvän istället för att bara hålla på med plugg och läxor. Nu kanske du kan släppa skolböckerna och släppa loss lite sa tjejen med ett mjukt leende och såg på de båda. Lily rodnade svagt och såg ner i marken.
- du vet hur mina föräldrar är, skolan går före allt annat. Även vänner och pojkvänner sa hon mjukt. Tjejen ryckte lätt på axlarna och gav dem ett snabbt leende innan hon lämnade klassrummet. Lily drog en hand genom håret och vände blicken mot Zach.
- ska vi gå? Sa hon med ett leende.

Zach såg på tjejen och lyssnade nyfiket, visste egentligen inte mycket alls om Lily eller vilka som var hennes vänner eller så. Han log lite, han skulle åtminstone mer än gärna tillbringa tiden med Lily och distrahera henne ifrån läxorna. Kanske att hennes föräldrar inte var så glada över den saken, men han fick hoppas att dem inte var alltför mycket emot honom. Vilket var konstigt egentligen - han hade träffat henne idag och oroade sig redan över vad hennes föräldrar skulle tycka om honom. Zach vände tillbaks blicken till Lily och nickade igen med ett leende.
"Gärna det", sade han och började gå ut i korridoren igen.
"Hurdana är dina föräldrar?", frågade han nyfiket.

Lily började gå med bredvid honom medan hon funderade en stund på vad hon skulle svara.
- mina föräldrar är väldigt stränga, läxor och studier går före allt. Både relationer och vänner och allt annat. De har alltid haft som krav att jag ska ha högsta betyg för annars blir de besvikna. Så jag ägnar mycket tid åt att studera för att inte göra mina föräldrar besvikna. De är väldigt stränga med vilka jag umgås med och vilka de tycker är bra för mig och inte. Men lär man känna dem så är de faktiskt helt underbara sa hon och ryckte lätt på axlarna. Det var ju sant, när det var mycket prov och uppsatser satt hon iprincip bara på sitt rum och pluggade fram till sent på natten.

Zach lyssnade nyfiket där han gick intill henne, något ledsen att höra att hon hade så pass stränga föräldrar. Antagligen vill dem bara hennes eget bästa, men han tyckte ändå att dem kunde försöka se mer till ifall deras dotter var lycklig eller inte. Men han hade ju aldrig träffat dem, så han skulle inte heller säga för mycket eller döma någon innan dess.
"Det låter lite tråkigt att dem är så stränga. Mina är väldigt snälla av sig", sade han ärligt, han älskade dem båda högt. Han visste att dem hade lite dåligt samvete efter att han fått flytta emellan dem och allt efter att dem skiljt sig, men det hade han inte det minsta emot. Han var mest lättad att dem ändå var vänner - de hade ändå alltid gått tillsammans på föräldramöten, haft kalas ihop för honom och allt sånt och det gjorde väl mycket. Han kom snart fram till hennes rum igen, hade inte tänkt nåt större på att dem gått dit istället för hans rum men det var ju desto mysigare. Han log lite snett emot henne.
"Tror du jag skulle bli godkänd av dina föräldrar då?", svarade han, lite lätt retsam.

Lily låste upp dörren och gick in på sitt rum där hon lätt slängde väskan på en stol och satte sig på sängkanten.
- du vet att om du nån gång kommer träffa mina föräldrar så kommer de bomba dig med frågor. Vad du vill ha för karriär, om du anser att vårt förhållande kommer leda till något längre, för är det bara tonårskärlek anser inte de att det är viktigt. De kommer vilja veta om dina föräldrar, om dina betyg och ja en hel del annat. Men klarar du deras frågor antar jag att du blir godkänd sa hon enkelt och ryckte lätt på axlarna, hon var van vid att hennes föräldrar var noga med allt. Lily hörde sin mobil burra och tog upp den.
- det är mamma som ringer sa hon lätt och satte på högtalare.
- hej älskling, hur går det? Du studerar hårt va? Sa en kvinnoröst från telefonen och man kunde genast på rösten höra att hon var sträng.
- ja mamma, jag umgås bara med en kompis och sen ska jag sätta igång med dagens läxor sa Lily med en suck och lekte mjukt med Zach's hår.
- och varför gör du inte dina läxor först? Dina vänner kan vänta, det är bättre att du får en bra karriär med bra betyg. Din far och jag har jobbat hårt och kommer inte nöja oss med en medelmåtta sa hennes mamma hårt. Lily suckade svagt, samtalet fortsatte en stund innan Lily la på och la mobilen på ett bord.

Zach följde efter henne in dit, lade ner anteckningsblocket och de få sakerna han hade haft med sig på ett bord där och log lite snett emot henne.
"Vi får hoppas att jag klarar frågorna då", sade han, hoppades på den saken. Det här kändes verkligen inte som någon vanlig liten tonårskärlek, utan han trodde - och hoppades - att det var något starkare trots att de ganska nyss träffats. Han slog sig ner bredvid henne på sängen just som hennes telefon ringde, lade armen kring henne och log av hur hon lekte med hans hår. Själv lät han dock handen bara vila vid hennes midja, med tanke på hur sträng hennes mamma lät ville han inte störa henne i samtalet. När hon lade på lade han huvudet lite på sned, lyfte handen till hennes hår och strök bort en hårslinga.
"Låter hon alltid sådär... sur emot dig?", frågade han.

Lily såg upp på honom och ryckte lätt på axlarna.
- jag har en äldre syster som är jätteframgångsrik och som fick högsta betyg i alla ämnen. Jag tror bara att mina föräldrar vill stt jag blir som henne. Dessutom var hon inte ens sur i detta samtalet så du kan ju vänta till hon verkligen är sur sa Lily med ett litet leende. Hon var van vid att bli påstressad att göra mängder av läxor och vid att hennes föräldrar blev besvikna om hon inte fick högsta betyg.
- dessutom var tanken aldrig att mamma och pappa skulle få ett till barn så jag kom väl lite som ett misstag och jag antar att de inte vill att jag blir ett misslyckande la hon till.

Zach lyssnade tyst på henne, ledsen över att höra att hon hade det så med sina föräldrar. Hans föräldrar hade såklart alltid varit glada om han fick höga betyg, men hade inte heller brytt sig om det något större ifall dem inte var i topp. Men han kunde bara tänka sig hur jobbigt det måste vara att ha sådana föräldrar, som alltid förväntade sig mer utav en och inte var nöjda.
"Om inte det där var surt så vill jag nog inte höra när hon verkligen är det", sade han med ett leende, såg på henne och lade försiktigt handen emot hennes kind.
"Du skulle aldrig kunna vara ett misslyckande", sade han mjukt, enligt honom var hon bara helt perfekt.

Lily såg upp på honom med ett litet leende och höjt ögonbryn innan hon mjukt satte sig gränsle i hans knä.
- vi har känt varandra i en halv dag. Hur vet du att jag inte är någon psykopat på fritiden? Sa hon med ett litet lekfullt leende och smekte mjukt hans bröstkorg. Hon tyckte verkligen om honom och hur hon faktiskt hittat en pojkvän som var i hennes smak, någon som hon faktiskt trivdes med direkt och som inte alls bara verkade vara ute efter ett one night stand eller liknande utan faktiskt ett riktigt förhållande. Att han dessutom var riktigt snygg skadade ju absolut inte.