PRS Lupple & Medi

Hon hade nästan somnat igen och hon skakade på huvudet.
"Nä innte.." Hon öppnade ögonen och tog hans hand.
"Nej Dorian snälla jag.." Hon såg oroad ut och skrämd.
"Dorian jag behöver åka hem. Om jag är sjuk så..2
Hennes röda hår föll ner i hennes ansikte. Hon föll sakta tillbaka till stolen och lyfte flaskan mot läpparna.
"Så om jag måste hem. Hjälper du mig till planet?" Willow fick ett litet leende på läpparna och hon slöt de gröna ögonen igen.

Dorian såg på henne och nickade sakta, han såg hur skrämd hon såg ut att vara.
" Det är bäst att vi rör på oss så du kommer iväg till planet." Sa han lugnt och reste sig upp, höll ut sin hand mot henne för att hjälpa henne upp. Dem behövde röra sig och det fort.

"Skulle inte läkaren vara här?" Hon såg på honom och tog hans hand och reste sig upp och snubblade till och såg på honom.
"Dorian jag har gelé ben. Vi väntar lite." Hon log mot honom och såg sedan mot en fontän och tog upp kameran och knäppte några foton innan hon log.
"Jag mår bättre redan. Jag tror jag inte behöver åka hem. Jag behövde bara vila en stund." Willow drog handen genom håret så hennes runda ansikte trädde fram och hennes kors blänkte mot hennes bröstkorg.

Dorian bet sammanbitet ihop och nickade.
"Jo han är på väg." Sa han tyst och hjälpte henne ned på stolen igen.
" Vi gör såhär okej, läkaren kan titta över dig och ge dig sitt utlåtande och då kan du bestämma ifall du ska stanna eller åka hem beroende på om du är frisk eller sjuk?" Sa han lugnt och såg på henne. Hon var väldigt vacker.

En stund senare kände han av Alexanders närvaro och vände sig om och vinkade lätt.
"Läkaren är här." Sa han lågt med ett svagt leende. Han borde inte ha ringt. Men hon hade ju bett om det.

"Låter som en bra ide." Hon drack av vattnet och hon lutade sig tillbaka och drog djupa andetag.
När läkaren var framme såg hon piggare ut och hon log mot honom.
"Willow Bloomwood." Hon såg generad ut, blev röd i ansiktet.
"Jag fick något hjärtfel? Jag vet inte hur jag ska säga detta." Hon såg oroad ut och lutade sig tillbaka.
Det hade blivit svalare och hon tippade huvudet på sned.
"Ska vi gå till något rum där det är mindre folk?"

Dorian såg på henne med ett svagt leende och reste sig upp, hälsade på Alexander och lutade sig mot hans öra.
"Hennes hjärta slog väldigt stadigt. Hon svimmade." Viskade han tyst innan han gick iväg för att ge dem lite utrymme.

Alexander såg på henne med ett leende.
"Alexander Smith." Sa han lugnt och nickade.
"Självfallet. Vi kan använda personalens omklädningsrum." Sa han och pekade åt det hållet hon skulle gå. Alexander var en väldigt uppskattad doktor. Av många skäl.

Hon nickade och reste sig och tog av sig kameran och räckte över den till Dorian.
"Kan du bära den? Jag sak nog inte bära på mer än nödvändigt." Willow log smått och gick efter läkaren och hon hälsade på personalen och gick in bakom disken och till omklädningsrummet. Oroat såg hon mot dörren och fingrade på korset och hjärtat började slå igen.

Dorian tog emot kameran med ett leende. "Absolut, jag håller den för dig." Sa han lugnt och slog sig ned där dem suttit förut. Han lyssnade efter hennes hjärtslag som började slå snabbare. Han var redo att springa in men insåg att det bara hade varit skumt.
Han startade hennes kamera och började försiktigt bläddra igenom hennes bilder för att få mer förståelse för henne- vem hon var.

"Så Willow, kan du beskriva dina symptom? " Sa han lugnt och satte sig på en bänk mittemot henne.

Hon nickade och lade handen mot hjärtat.
"Hjärtat börjar slå hårdare och som någon klämmer åt. Jag får sämmre syn och svårt att andas." Hon såg på honom.
"Jag får sämmre balans och är trött röttt mycket."
Hon sänkte handen och funderade en stund.
"Jag hade svårt att prata när jag hade svimmat och tungan kändes svullen och så. Men jag är inte allergisk."
Hon förde handen mot sin panna.
"Jag känner mig mer varm än vanligt med men jag kanske inbillar mig."

Han nickade lite och började sedan göra tester, lysa med lampa i hennes ögon och så vidare.
" Jag tror att du har utsatts för någon typ av överansträngning det är vad dina symptom redogör för. Men har du överansträngt dig?" Sa han lugnt.
"Sen det ihop med väldigt varmt väder. Jag som läkare råder dig till att vila och inte resa iväg för fort då kanske ditt tillstånd blir sämre." Sa han lugnt och såg på henne.

Dorian stannade på bilderna på honom och flinade lätt. Det var makalösa bilder. Allihop. Hon hade ett väldigt bra öga för vackra saker. Han stängde igen kameran och svalde hårt.
Om hon ville åka så hade han lovat att hjälpa henne till flygplatsen. Vilket kändes som det säkraste för henne men han visste att han skulle hamna i så mycket större problem för ett sådant agerande. Och dem skulle ändå hitta henne om det så var i Frankrike, Australien eller hennes hemstad. Dem visste hennes namn och några visste hennes lukt. Hon skulle aldrig kunna fly helt och hållet.