Eredhel PRS Emma07 & wolfy

"Jag tackar er ödmjukast, Amethyst," skrattade hon och bugade sig lätt inför draken, då Ailred bekräftade att draken var okej med hennes sällskap. Det var ju skönt att höra trots att hon kunnat gissa sig fram till det själv, med tanke på att hon fortfarande var vid livet och inte blivit jagad iväg.
"Vågar jag?" upprepade hon, förde tillgjort häpet och förnärmat handen till sin bröstkorg för att trycka handflatan mot bröstkorgen.
"Det vill jag väldigt gärna." Det fanns en första gång för allting: till och med att ta sig upp på en drakes rygg på en ridtur. Eller kanske de skulle flyga?

Ailred kunde inte låta bli att skratta till hjärtligt med en gång. Hennes humor var bara en av alla anledningar till varför han gillade henne så mycket. Han log brett mot henne.
"Bra. Det är nog bäst vi tar sadeln då", sade han, gick bort mot en buske längre bort och drog fram ett stort läderstycke som var en sadel. Med hjälp av Amethyst hade han snart fått upp den på hennes rygg och han vände sig mot Candra igen med ett leende.
"Mina ben blev härdade, men det är väl för att jag är ryttare också. Men du vill inte veta hur dem såg ut efter första gången jag red, jag fick fixa sadeln lite med hjälp av magi", sade han med ett snett leende.

Candra sken upp i ett stort leende då han skrattade. Det var ett härligt ljud som kunde jämföras som musik för hennes öron. Hon blev nästan själv lite häpen över sina tankar. Hon hade inte själv sett, förrän nu, hur fäst vid honom hon blivit efter all den tid som de hade spenderat tillsammans med varandra. Lite generat vek hon undan med blicken innan hon såg mot sadeln som han hade fått upp på drakens rygg, kände sig förväntansfull inför det som snart skulle ske. Hon hade gått igenom mycket under en kort tid, att sitta på en drakes rygg borde inte längre förvåna henne.

Hennes leende fick Ailred att le ännu bredare, att se henne glad värmde väldigt. Och att hon nu visste om allt det här - och tagit det bra - kändes otroligt bra. Han tog hennes hand för att hjälpa henne upp på Amethysts rygg, visade vart hon bäst kunde sätta fötterna för att lättast komma upp. Han kastade en blick mot Amethyst.
"Och inget bus nu damen", bad han med ett snett leende, hon kunde vara lite busig av sig när Ailred red men han trodde - och hoppades - att hon skulle sköta sig när det var någon mer än han som red.

Hon drog efter andan då hon, med Ailreds hjälp, tagit sug upp på drakens rygg. Det kändes väldigt bra, hon kände sig som en liten flicka som fick åka karusell på en nöjespark.
"Pratar du med mig eller Amethyst?" retades hon då han hoppades på en busfri ridtur, lutade sin haka mot hans axel för att snegla på hans ansikte.

Ailred skrattade till igen och log brett, klättrade vant upp efter henne.
"Amethyst, du är varmt välkommen att busa du", retades han med henne, kunde inte låta bli ett ge henne en puss på kinden. Han hade tänkt hinna fråga henne om hon var beredd först, men Amethyst hade uppenbarligen andra planer och snabbt efter att dem båda kommit upp på henne hade hon brett ut vingarna och satt av upp i luften. Trots att Ailred gjort det här en hel del gånger förut var det alltid en hisnande känsla, och helt fantastiskt när man kom upp över träden och såg allt under sig. Han älskade det, och det syntes att det var på ett vis här han hörde hemma - han hade ett slags lugn över sig, och lycka - för han kunde inte komma på något ställe han hellre skulle vara på än hos Amethyst tillsammans med Candra.

"Om du så säger..." Candra fuktade läpparna, glömde för en stund bort allt annat då Amethyst bredde ut vingarna och flög iväg. Jösses, det var en helt otrolig känsla. Det kittlade i magen och pirrade i resten av kroppen. Det här var faktiskt något hon skulle kunna vänja sig vid. Efter en stund kom hennes tankeverksamht igång igen, och hon funderade på om hon skulle låta Ailred äta upp sina ord eller inte. Att busa med honom var ju alltid roligt - inte minst eftersom hans reaktioner kunde vara oerhört underhållande. Nonchalant la hon sina armar om hans midja, som om det bara var för att hon ville hålla i sig under flygturen. Men hennes händer gled in under hans tröja och la sig tillrätta mot hans mage. Hon hade vilat hakan mot hans axel nästan hela tiden, vände nu lite på huvudet för att kunna blåsa varm luft mot hans hals.

Ailred stormtrivdes här uppe. Här kunde man drömma sig bort hur som helst och bara vara fri. Att Candra lade armarna om honom drog honom dock tillbaks till verkligheten igen, men definitivt på ett bra sätt. Bara att känna hennes armar om sig fick honom att le. Och hur dem också letade sig in under hans tröja - och att känna den varma luften ifrån henne mot sin hals - fick honom att rysa av välbehag. Det här var definitivt något han skulle kunna vänja sig vid. Han lade armarna om hennes, men ändrade sig sen lite. Hon verkade gå in för att retas med honom, och inte klagade han på det, men då kunde gott han också haka på och flyttade istället händerna till hennes ben.

Det var som om hon för ett kort ögonblick glömde bort att andas då hon kände hans händer mot sitt ben. Han var alltså på ett sådant humör. Hennes ögon smalnade en aning då hon iakttog honom. Inte var det henn emot. De kunde ju säga att det här var vad som ingick då man satt två på en drakes rygg. Hennes fingertoppar vandrade långsamt allt högre upp mot hans bröstkorg. Hon hade definitivt fått smak av att röra vid honom efter att tidigare ha sett honom barbröstad och dessutom rört vid hans märke.

Ailred hakade på henne och lät händerna vandra högre upp längs hennes ben, så gott han nu kunde åtminstone när hon satt bakom honom. Och det viset hennes händer närmade sig hans bröstkorg... Jösses. Hon tog verkligen andan ur honom. Amethyst kanske hade märkt hur känslorna rusade inom Ailred, för hon kollade konstigt bak emot dem. Det kändes som om flygturen varade alldeles för kort stund när Amethyst väl landade igen, men kanske tyckte hon att de båda skulle skaffa något mer privat ställe som dem höll på - och inte skulle Ailred ha klagat på det.