prs rollspelare & wolfy

Trots alla år som gått så kunde hon honom fortfarande som baksidan av hennes egna hand. Hon slutade upp med sina små pussar och granskade honom en stund istället.
"Vad tänker du på?" frågade hon och pussade hans käke istället, ville inte att han skulle oroa sig när hon var där. Han hade gott om tid att göra det annars.

Rowan skakade lite på huvudet. Hans funderingar var inget han tänkte dela med sig av, för han ville inte oroa hennes söta lilla huvud med sådant. Istället omfamnade han henne i en stor kram innan han överöste hennes ansikte med pussar, gav ifrån sig ett mullrande litet skratt.

Mireya fnittrade till av alla hans pussar och rynkade lite på näsan. Hon kramade om hans nacke hårt och tryckte sig närmre, fanns inget hon hade saknat mer än att bara mysa med honom.
"Min fina." log hon och smekte hans kind.

"Berätta vad som hänt i ditt liv de senaste åren." Han hoppades innerligt på att hon inte slösat all tid med Victor, och hade hon det önskade han nästan att hon skulle ljuga för honom. Men han skulle genomskåda hennes lögn ändå.

"Jag har pluggat klart universitet, så har examen nu och jag jobbar faktiskt." log hon och smekte hans nacke. Hon kysste mjukt hans käke och log svagt. "Dudå? Vad har hänt?"

"Ser man på," skrattade han och skakade lite på huvudet. Det förvånade honom inte det minsta. Mireya var en fantastisk ung kvinna på så många plan, hon skulle gå långt. Men först behövde hon bli av med Victor och det tog han gärna hand om personligen. "Ingenting som kan mätas med din framgång."

"Jämför inte." suckade hon och la sig ner på soffan istället med huvudet i hans knä. Hon log smått och tittade upp på honom.

"Det finns ingenting att jämföra." Han levde egentligen ett annat liv än Mireya. Han hade inte åstadkommit någonting i livet än, och det enda han egentligen var stolt över var Mireya. Honvar det viktigaste och det var för hennes skull som han fortfarande var vid liv. Hon fick honom att vilja kämpa, hur klichéaktigt det än lät.

"Bra, för jag är iallafall stolt över dig Rowan." log hon och höll upp sin överkropp lite för att smeka hans kind. "Visst du gör inte rätt saker alltid, men du lever och du är frisk och du sitter inte bakom galler." sade hon och kysste mjukt hans läppar. I hans värld var det en viktig grej att inte åka in eller dö, och att han ändå varit försiktig nog att undvika det så var hon tacksam.

Hennes ord fick honom att le lite. Det nådde inte riktigt ögonen men det var genuint. Han brydde sig inte om vad andra tyckte om honom. Förutom Mireya. Att han i hennes ögon var värd att älska betydde allt för honom. Han kupade händerna om hennes söta ansikte för att längtansfullt besvara kyssen.