Medeltiden PRS rollspelargärna och Emma07

Caspian suckade, vände sig om emot henne igen.
"Jag gillar dig, mycket mer än jag själv riktigt vågar inse. Vilket är varför jag vågar säga sanningen till dig", sade han, skakade lätt på huvudet.
"Det är för att det här är mitt hem. Jag kom hit för att jag aldrig fick något farväl till min familj eller hämnd", sade han, han hade levt hela sitt liv här. I ögonen lös ren smärta, för saknaden efter hans familj var fortfarande enorm.

Hon såg på honom och skakade lätt på huvudet.
- så att få hämnd? Är det genom att döda honom och hans familj då? Väntade du bara på rätt tillfälle för att sticka en kniv i mig? Sa hon kyligt och såg honom i ögonen.
- jag gillade dig också och tänkte att kanske var du den rätte men tydligen inte la hon lågt till och sänkte blicken ner i marken.

Nathaniel mötte stadigt hennes blick och skakade på huvudet.
"Nej. Jag vill ha bort honom ifrån makten, inget annat. Som jag sade så gillar jag dig, jag föll för dig", sade han, höll stadigt kvar hennes blick under tiden.
"Varför tror du jag försökte bevisa vem jag är om jag inte gillade dig? Varför skulle jag då börja ljuga nu?", frågade han, suckade sedan och slog först nu ned blicken.
"Du måste inte tro mig. Men jag ber dig, berätta åtminstone inte för någon vem jag är", bad han, hade inte mycket hopp kvar om att kunna komma på god fot med henne igen.

Hon suckade lågt och nickade sakta.
- jag fattar bara inte varför du inte sa det från början okej? För dig är det kanske inte en stor grej men för mig är det ganska stort att jag har en pappa som är en mördare sa hon lågt och drog en hand genom sitt hår innan hon satte sig ner på sängen.
- och nu tror pappa dessutom att du och jag är ett par sa hon och la händerna för ansiktet.

Nathaniel suckade tyst och såg på henne.
"Just av den anledningen att det är din pappa", sade han, han hade ju befarat att hon skulle reagera på det här viset. Han gick försiktigt fram till henne, visste inte alls ifall hon tänkte avvisa honom eller inte men tog risken och lade försiktigt handen om hennes kind.
"Hey. Vi löser det här. Jag har inga planer på att avslöja mig, åtminstone inte än. Jag kom mycket hit bara för att få ett farväl till min familj", sade han med sorg i både rösten och blicken, han hade varit alltför skadad för att kunna ta sig till begravningen när den hölls.

Hon kände hans hand på sin kind och lät den ligga kvar där. Innerst inne gillade hon hans beröring även om hon inte ville erkänna det för honom.
- ja det är bäst för dig att du inte tänker avslöja dig, pappa kommer ha ihjäl mig om han tror att jag har ihop det med den förra kronprinsen sa hon och såg upp på honom.
- du vet om att din familj hade varit stolt över dig ellerhur? sa hon tyst och reste sig upp och la handen på hans bröst.

(fail, insåg nu att jag skrev fel namn xD)

Caspian log mjukt mot henne och nickade.
"Jag kommer inte avslöja mig. Inte än, och jag vet inte om jag kommer göra det", sade han ärligt, suckade lite och slog ner blicken igen, skakade lätt på huvudet.
"Jag är inte som min far, jag hade aldrig kunnat bli en lika bra kung som honom. Och han hade fått skämmas för att jag inte försöker", sade han, men han var rädd att försöka ta makten, rör han visste inte alls om han skulle klara av det.

Hon såg på honom med ett litet leende.
- din far hade inte alls fått skämmas. Jag menar du vågade dig tillbaka hit trots att det inte är säkert och vem vet, vi kanske behöver en mesig kung? Sa hon med ett retsamt leende och såg på honom. retades såklart bara med honom.
- Du får väl ta dig en drottning som kan hjälpa dig la hon till och ryckte lätt på axlarna.

Caspian kunde inte låta bli att skratta till lätt, log emot henne.
"Kanske det kanske", sade han snällt, såg mjukt på henne.
"Tja, jag vet då vem det skulle vara i såna fall", sade han mjukt, precis som han sagt tidigare så hade han fallit helt för henne. Han log mjukt, hade fortfarande kvar handen mot hennes kind.

Hon log mjukt mot honom och kysste snabbt hans kind.
- allt kommer lösa sig på något sätt, jag lovar sa hon mjukt och såg på honom.
- kom igen, vi går från slottet och går ner på marknaden, jag behöver komma ut härifrån och eftersom du är en man så slipper jag ta med någon vakt sa hon med ett leende.