Gröna Grodor [prs]

Aloy följde sina söner med blicken och hoppades de skulle trivas i Ron och Hermiones sällskap, då de sällan umgicks, dessutom borde Harry vara här. Hon hade fortfarande aldrig träffat pojken och det gjorde henne en aning nervös. Hon visste att Remus hade nämnt henne för Harry, och han hade varit nyfiken på henne men inte mer än så. Kanske fann han Remus mer intressant då han kunde berätta för honom om allt han och de andra marodörerna gjorde. Hon, Lily och Severus hade inte varit lika vilda.

Severus ja, Aloy suckade nästan. Hon visste att Harry inte visste att Lily hade känt honom då han sagt att det inte var hans plats att berätta och hon hade inte gjort det. Hon såg sedan bort emot köket, väl medveten om att Severus skulle vara med på mötet, hon hade inte sett honom sedan de lämnade skolan och hon bävade nästan för det. Remus måste ha upptäckt att något var fel för han tog hennes hand och hon vände sig om emot henne.
"Vad är fel?" Viskade han och hon slöt ögonen och andades ut.
"Sev," svarade hon endast och hennes man förstod och gav henne en puss på kinden.
"Jag är säker på att Sirius kan hänga upp honom i höften ifall du ber honom," sa Remus skämtsamt men förstod snart att det var fel svar. Hon och Severus var inte vänner längre, men det betydde inte att hon hade glömt vad de gjort emot honom under deras skolgång, eller fann det roande. "Jag ber om ursäkt kära du."
"Glöm det, det var år sedan och vi är vuxna nu," sa hon och log emot honom innan hon gick emot köket och de andra.

Molly sprang runt bordet, villig att få alla att äta medan hon pratade om hur glad hon var att se Hilde igen, en glädje Aloy delade. Hon slog sig långsamt ner och hennes blick landade genast på Severus som såg på henne med en blick hon inte kunde utläsa. Hennes blick var antagligen en blandning av sorg och tomhet, innan hon vände sig bort och började samtala med McGonagall om förvandlingslära, hon var kanske inte student längre, men hon brann lika mycket för ämnet fortfarande och hennes forna professor gillade att prata med henne om det.

Hilde såg efter pojkarna, medveten om att Harry var där. Pojken hade hon inte träffat. men självfallet hört talas om. Hon hoppades att han inte tyckte att hon kom in och tog Sirius ifrån honom, den första fadersfiguren han haft. Sirius hade berättat att han ville att Harry skulle bo hos honom, när han blev fri från alla anklagelser. Ja när...
Hennes tankar avbröts av ett muttrande vid hennes fötter.
"Avskum, blodsförädare, min matmors son hur kan han dra hit dem och en smuttskalle med, hade min matmor." Alfens muttrande avbröts då han såg på Sirius.
"Åh, min herre Något ni önskar?"
"Försvinn från rummet Krake." pekade Sirius mot dörren och stängde den om honom.
"Vår kära husalf, det här huset är väl det enda jag har fått bidragit med." muttrar han och Hilde tar hans hand. Hon förstod hur han kände, men det var för hans säkerhet att hålla sig gömd.
Hon känner en blick betrakta dem från ett hörn och möter Sevs, hur kunde han få lov att vara här?
De satte sig och Hilde tog en kaffemugg och snart anlände Dumbledore och satte sig i stolen vid kortsidan så mötet kunde börja.
"Jag är glad att ni alla är här. Detta blir orderns första möte. Tänkte vi kunde börja med en presentation, då ni alla kanske inte känner varandra." log han stort mot dem.

Aloy vände sig om emot Krake när han började muttra och se ogillande på dem alla av olika anledningar. Hon själv hade aldrig varit intresserad av att ha husalfer, hennes föräldrar hade alltid haft men behandlat dem väl, och Aloy visste att hennes mor som nu bodde ensam i herrgården var tacksam för deras hjälp, precis som hon var. Aloy visste att hennes mor aldrig skulle orka hålla ordning på huset utan dem, men trotts deras nytta ville hon inte ha några själv, hon gillade att ta hand om huset.

Remus gav sin vän ett leende, i ett försök att muntra upp honom, väl medveten om hur han kände sig, Aloy visste också och hon önskade att det fanns något hon kunde göra för att hjälpa honom, men det var omöjligt. Allt de kunde erbjuda Sirius var att han fick komma över när han ville, då det åtminstone var ett miljöbyte.

Aloy avslutade sitt samtal med McGonagall när Dumbledore anlände leendes emot dem alla. Trotts att det var många år sedan hon lämnade skolan så kunde hon inte låta bli att sträcka lite på sig, som om hon ville sköta sig lite extra, vilket var löjligt. Hon var en vuxen kvinna och kunde bete sig hur hon ville, dessutom hade hon aldrig missköt sig under skolgången. Visst hade hon gjort förbjudna saker, men hon tvivlade på att någon av lärarna mindes dem eller ens kände till dem, med tanke på marodörerna.

Hon vände sin blick emot Molly och Arthur när de började presentera sig.
"Molly and Arthur Weasley som ni nog alla vet," började Arthur och Molly vinkade till de alla.
"Ni är alltid välkomna till mig ifall ni är hungriga, ser ut som det flesta av er kan behöva lite mer mat," sa hon och såg på dem alla och de flesta skrattade vänligt.
"Jag är chef för kansliet för missbruk av mugglarprodukter och Molly är hemmafru, våra äldsta barn önskar att de kunde vara här idag, men är för tillfället upptagna med sina jobb. Våra yngsta barn är på ovanvåningen."

"Kingsley," började nästa person och såg på dem allihop och Aloy vinkade till honom när han såg på henne och mannen skrattade. De pratade ofta genom åren och han var ett stort fan av hennes musik. "Jobbar som auror och vaktar premiärministern."
Aloy kunde inte låta bli att le, Kingsley hade alltid varit bra på att svara på det som endast var nödvändigt.

"Antar att det är min tur, även om jag tror ni all vet vem jag är," sa Aloy när allas blickar riktades emot henne, särskilt Severus och hon försökte ignorera den. "Aloy Shafiq Lupin, gift med Remus om det inte var uppenbart."
Remus log emot henne när hon sa det och hon log tillbaka.
"Har två tvillingpojkar Jax och Opie; som börjar femte året i år. Om det har undgått er så spelar jag lite musik ibland, släppt någon sång eller så," åter igen skrattade alla varmt, väl medveten om att hon sålde ut arenor när hon hade konserter. "Var bästa kompis med Lily..."
Hon slutade prata och Remus tog hennes hand och hon log emot honom och ryckte sedan på axlarna och de andra förstod att hon var färdig.
"Jag är då Remus som haft turen att få gifta mig med Aloy," sa han och hon himlade med ögonen men sa inget. "Och precis som min far före mig samlar jag information om olika varelser runt omkring landet."

De andra nickade och vände sig sedan emot Severus som gav dem alla kalla blickar.
"Snape," var allt han sa och Aloy kunde inte hindra sig själv ifrån att fnissa till vilket fick de mörka ögonen att vändas emot henne. Hennes forna vän gav henne en blick hon inte kunde utläsa och hon själv var osäker på vad hon skulle göra. Hon hade inte menat att skratta men hans sätt att svara påminde henne om deras första möte. Mannen hade svarat på precis samma sätt när de presenterat sig vilket hade fått Lily att skratta och Aloy att bli en aning förvirrad innan hon skrattade hon också. Men hon sköt minnet åt sidan, då det var för smärtsamt att tänka på och hon vände bort blicken från Sev och såg istället på Hilde då det var hennes tur.

(Holly shit, I apologise for the lenght. Also you had to give me the task of introudcing people xD)

Sorlet av röster tystnade då Molly och Arthur började presentera sig. Så deras äldsta skulle vara med, det var ju bra orden behövde fler medlemmar. De hade förlorat många, där vid Molly skulle hennes bröder Gideon och Fabian sitta. Sedan saknade de Lily och James, ja Peter med men han hade övergett dem.
Hennes blick far sedan över till Kingsley, en mörk storvuxen man som hon aldrig träffat förr och sedan var det Aloy och Remus tur och så Snape. Rummet fick genast en annan stämning efter hans minst sagt korta presentation.

Minerva hostade lätt till nickade och tog över.
"Minerva McGonagall, ni känner säkerligen till mig då jag haft de flesta av er i skolan." sa hon med ett av sina mest karriäristiska lärarleende.

Blicken for sedan över till en häxa med rosa hår som ställde sig upp samtidigt som hon slog ner ett glas.
"Åh, förlåt Molly." sa hon ursäktande då Molly hastade efter en trasa.
"Tonks, arbetar som auror." sa hon och satte sig ner utan ha ner något denna gång. Hilde undrade för sig själv hur hon klarat den utbildningen då hon var så klumpig. Men i nästa nu förstod hon,.
"Jag är metamorfmagus med." sa Tonks som en eftertanke och förvandlade sitt rosa hår till grått och tillbaka igen. Ah, kvinnan var skepnadskiftare.

Sedan presenterade Hestia Jones, Sturgis Podmore, Mundungus Fletcher, Dedalus Diggle sig dem kände Hilde sedan förr. De var ett fåtal kvar sedan förra ordern. Alice och Frank levde förvisso, men var på Mungos. Marlene var död.

Monsterögat var sedan på tur, han var väl den bäste auror Hilde visste. Men han hade många fienden, vilket syntes på hans ärrade ansikte och ögonen. förra gången hon såg honom hade han haft två.

Hilde log sedan då blicken vändes mot henne.
"Hilde Liljencrantz." presenterade hon sig och tystnade sedan, medveten om att hon inte var utbildad, inte hade någon familj eller något annat att stoltsera med. Hon hade tekniskt sett varit fånge i sitt eget hem i 15 år.
"Jag var med i förra ordern, min familj sympatiserar och har kontakter med Voldemorts anhängare och jag kommer börja jobba för Yaxley." sa hon och log snett, inte så mycket att komma med. Men det kunde ge information från den andra sidan om hon spelade sina kort väl. Dock tillskillnad från Snape hade hon inte gått med dem trots hennes fammiljs påtryckningar.

Slutligen vändes blickarna mot Sirius.
"Sirius Black, var med i förra ordern med James. Jag har bidragit med detta hus." sa han och tystnade, han mötte inte Dumbledores blick. Alla visste att han avskydde att bara sitta inlåst här.

Aloy lyssnade när de andra presenterade sig, hon kände de flesta, om än inte privat genom andra. Men precis som under deras skoltid så var hon väldigt social och lärde känna alla hon kunde. Hon log sedan emot sina två vänner, väl medveten om hur båda hennes vänner kände, Hilde hade åtminstone kommit ifrån sin familj och det var alltid något. Hon önskade dock att det fanns något de kunde göra åt Sirius. Hon visste hur mycket han älskade sin frihet och att sitt inlåst här efter alla år i Azkaban var svårt för honom.

"Du har bidragit med mer än vad jag har gjort Tramptass," sa Remus och log emot sin vän som blängde på honom.
"Knappast, med så mycket pengar som ni har bidragit med som har hjälpt alla här med olika saker går det här huset inte ens att jämföra."
"Aloy's pengar, inte mina."
"Trodde allt mitt var ditt and all that you know," sa hon roat.
"Förvisso, men jag har knappt tjänat in något av det," sa han utan att skämmas.
"Spelar väll ingen roll."
"Jag försöker muntra upp Sirius här, så kan du låta mig få bidra med mindre än honom," sa han och hon höjde ett ögonbryn.
"Is that what we are trying to do?" Remus var på väg att svara när sirius skrattade åt dem och Aloy log. "Mission accomplished."

Remus såg på henne innan han skrattade också, väl medveten om att när de diskuterade så här fick det alltid den andra att skratta. Aloy lät aldrig Remus falla ner och tänka sämre om sig själv och det gjorde alltid Sirius glad, precis som hon räknat med.
"Thank you," Sirius log stort emot dem båda och Remus ryckte på axlarna medan hon bugade dramatiskt när hon såg att Severus gav henne en kall blick så som han ofta sett på marodörerna under deras skoltid och det fick henne att bli både sorgsen och arg. Han hade ingen rätt att se på henne sådär! Han var dem som hade förrått dem! Hon blängde tillbaka på honom innan hon vände sig om emot Dumbledore när han harklade sig.

"Om ni är klara," sa han med ett litet leende och väntade på ifall de skulle säga något, men när ingen tog till orda fortsatte han. "Jag har bett er alla komma hit för att tala om Voldemort som nu har återvänt."
Aloy hörde hur ett sus drog genom rummet när han nämnde hans namn. Hon själv hade aldrig backat ifrån att säga hans namn, ilsken varje gång hon gjorde över att han tog en av hennes bästa vänner ifrån henne! Ibland kunde hon nästan skratta åt att hon betedde sig som en tjurig tonåring.
"Då ministeriet vägrar inse detta faktum och arbetar emot oss behöver vi hålla detta hemligt, men vi måste förberedda oss!" Aloy höll med, trotts att de varit beredda förra gången hade det gått åt helvete för att uttrycka det milt och de kunde inte låta det ske. "Vi..."

"Låt bli! Krumben! Hermione!" De alla tittade upp när barnen skrek och Aloy log lite.
"Jag kan gå, fortsätt ni prata," sa hon och Remus ställde sig upp med henne.
"Jag gör dig sällskap."
"Ja det gick ju bra förr när vi patrullerade skolan ihop," sa hon och tog hans hand och han nickade.
"Dessutom har jag varit deras professor," sa han och blinkade med ena ögat innan de lämnade rummet, och när de gjorde hörde de hur tonåringarna på övervåningen sprang in på ett rum och började argumentera mot varandra och de gick upp emot rummet för att tala med dem.

"Hur kan ministeriet missa alla tecken på att han är tillbaka? Potter hade ju sett honom." frågade Hilde. Alla tecken påminde ju om förra gången. Försvinnanden, döda människor, byggnader som rasade, broar som förstördes till och med vädret var ett bevis.
"För att de vill ge ett sken om att de har kontroll." svarade Sirius.
"Om de visar att Dumbledore är en gammal knäppskalle och Harry är galen, samt att det är min kära kusin Sirius som är boven så bevisar de att de har kontroll." flinade Tonks, men de blev avbrutna av barnen och Aloy och Remus försvann.
"Wow, trodde inte de kunde vara så korkade. Det handlar ju om folks säkerhet, att vara beredda. Ryktet har ju till och med nått hans allierade i Sverige och säkerligen i andra länder med."
Dumbledore nickar medkännande.
"Men nu är så fallet och vi måste vara beredda, men i all hemlighet. Ingen får veta om oss, men vi ska veta vad de gör."
Vidare gick samtalen med vad de alla visste just nu och olika uppdrag för dem. Utom Fenixorden fick de inte låtsas om att de kände varandra. Så som Hilde för att hon skulle följa med Yaxley fick hon visa att hon hade skurit av alla band från de andra.
Mötet avslutades, Sev och Dumbledore lämnade genast rummet medans de andra stannade kvar för att hjälpa Molly med maten och släppa in alla barn in i köket.

"If you wish to spy on people, you need to be quieter," sa Aloy när hon öppnade dörren och lutade sig emot dörrkarmen med Remus stående bakom henne. De åtta barnen vände sig genast mot henne med oroliga blickar, men hennes tvillingar log snart.
"Talar du av erfarenhet?" Frågade Jax och hon höjde ett ögonbryn.
"Skulle jag ha spionerat på folk? Pfft jag skulle aldrig ha sjunkit så lågt," sa hon och hennes söner skrattade.
"Nej det var kanske något pappa och hans vänner gjorde," sa Ope och Remus harklade sig.
"Vad jag och de andra gjorde skall ni inte ta efter," sa han tydligt och Aloy fnös.
"Nej verkligen inte! Att du became head boy is a wonder!"

"Var du head boy?" Sa Fred förvånat och Remus nickade. "Gjorde Dumbledore dig till det Trotts allt ni gjorde på skolan?"
"Trotts det, han insåg kanske att det var ett sett att få ordning på mig, då the head girl would keep me in line."
"Vem var Head girl?" Frågade George och Aloy gjorde en slarvig honnör.
"Ingen annan än jag, och jag fick ordning på dig," sa hon leende.
"Du sa aldrig att du var gift med Aloy när du undervisade oss!" Sa Ginny med tindrande ögon och såg på henne och Aloy log roat.
"Jag var där för att undervisa er, inget annat," svarade Remus och Ginny muttrade något ohörbart och Aloy slängde en blick på Remus men sa inget om det.

"Så vad fick er att spionera på oss?"
"Ni talar ju inte om något för oss," klagade Ron och de andra nickade.
"Om ni slåss emot Voldemort så vill jag vara med!" Sa Harry plötsligt och hon det var som att se på en kopia av James, förutom ögonen, det var Lily's ögon och för en sekund blev hon helt tyst och Remus tog hennes hand och kramade den lätt. Aloy tvingade sig själv att samla sig innan hon log mjukt emot honom.
"Jag förstår det, jag ville inget hellre än att slänga mig in i kriget förra gången, och jag slängde mig in i eftersöket efter att Voldemort hade försvunnit, men det var helt idiotiskt," började hon och hon såg hur alla kollade på henne, särskilt hennes söner. "Att göra det blint utan att tänka på andra är dumdristigt. Jag försvann långa perioder och oroade Remus som var ensam hemma med pojkarna, jag tänkte inte alls på honom eller dem när jag drog ut, men ilska och sorg kan få en att göra dumma saker."

"Var det här efter att min mamma hade dött?" Frågade Harry försiktigt och hon nickade.
"Ja det var det, jag var rasande och så ledsen att jag inte agerade förståndigt, men nu i efterhand ser jag hur irrationellt jag agerade, så innan någon av er ens tänker tanken på att ge er ut i strid så tänk på era nära och kära, vänner och familj. Tänk på hur de skulle reagera om ni dog!"
Ingen av dem sa något alls men hon log snart emot dem.
"Om ni trotts det vill slåss, satsa på att få en grundlig utbildning för ni kommer behöva all kunskap ni kan få!"
"Så du säger åt oss att gå kvar på Hogwarts?" Muttrade Ron och Hermione nickade gillande.
"Jag säger inte åt er sex," sa hon och pekade på alla förutom hennes söner. "Vad ni skall göra då jag inte är eran mor."
Hennes söner såg dock inte förolämpade ut alls utan nöjda och de gick fram och kramade henne.
"Tack för att du kom tillbaka till oss," sa Jax och hon rufsade om deras hår.
"Jag kunde ju inte lämna er med Remus för alltid, det hade slutat i katastrof," sa hon skämtsamt och de flinade innan de gick ner emot köket och hon såg på de andra. "Det finns mat där nere ifall ni vill ha."

De sprang snart förbi henne och Remus gav henne ett leende.
"Jag är så tacksam att du kom tillbaka," sa han och hon gav honom en puss när hon såg att Harry hade stannat.
"Du kände henne väl eller hur?"
"Hon var min bästa vän sedan första tågresan till Hogwarts," sa Aloy och gav honom ett svagt leende.
"Skulle du kunna berätta mer om henne någon gång?" Hon ville inget annat än att krama om pojken som hon inte sett på 14 år men hon behärskade sig och log.
"Jag kan berätta allt du vill veta och lite till det är bara att fråga antingen om vi ses eller uggla," sa hon och han log emot henne innan han gick ner till de andra och hon följde efter med Remus endast för att se Severus stå i hallen, han och Dumbledore var precis på väg att åka.

Deras forna rektor log stort emot dem innan han vinkade adjö och försvann medan Sev stirrade på henne och hon på honom. Aloy kände Remus vid sin sida och hur han kramade hennes hand.
"Aloy..." började Sev och det var allt som krävdes för att hon skulle bli arg på honom.
"Hur vågar du ens prata med mig?" Viskade hon lågt och kallt, en röst hon använt många gånger när de gått i skolan men aldrig mot honom.
"Jag..."
"Börja inte ens! Jag vill inte höra någon förklaring igen, hon dog och det är ditt fel ingen annans!" Fräste hon innan hon stormade därifrån bort till köket med Remus efter sig.

Barnen kom inspringande in i köket, eller ja barn och barn. De var alla på väg mot vuxenlivet och Harry och hans vänners upplevelser hade gjort dem mer vuxna i förtid.
"Hörde ni något intressant?" frågade Sirius lågt till Fred med en blick på Molly, men hon var upptagen vid spisen.
"Nej, hon har lagt på en stöta bort förtrollning på dörren." muttrade Ginny i hans ställe.
"Så förlägningsöronen fungerar inte." svarar Fred menande.
"Skulle valt filundus besvärjelsen, den borde göra bortstötnings besvärjelsen obrukbar." mumlar Hilde medans hon verkar vara fullt upptagen med att duka fram bestick.
Hon ansåg att ungdomarna borde få veta, eller i alla fall en del. Harry och hans vänner var så pass kopplade till Voldemort at det snarare skulle förbereda dem än något annat. Dessutom var Weasleys den mest blodförädrarfamiljen man kunde tänka sig.
"Åh,, tack det hade vi inte tänkt på." log George stort och skrev ner det i en anteckningsbok.
"De utvecklar skämtartiklar, men mamma är inte särskilt glad över det." berättade Ginny medans de plockade ner tallrikar från skåpet.
"De är skickliga, alla kan behöva ett skratt särskilt i dessa tider." ler Hilde och ser upp då Aloy och Remus kommer in i köket. Aloy verkar upprörd, hade hon träffat på Snape som gick nyligen?
Molly ställer fram köttgrytan på bordet och de sätter sig ner och tar för sig. Det är livat och hög ljudvolym innan alla fått mat på tallriken och lugnet lägger sig. Hilde är tacksam, så otroligt tacksam att vara här. Vara med människor som skrattar och accepterar henne, vara med vänner. Hon hade glömt hur mycket hon saknat att känna denna värmen från folk, folk som genuint brydde sig om henne.

"Snivellus?" Frågade Sirius när han såg hennes ansikte och hon blängde surt på honom.
"Börja inte du heller!" Fräste hon nästan och Sirius såg tveksamt på Remus för att få hjälp men han bara skakade på huvudet med ett flin, för en gångs skull inte villig att hjälpa honom.
"Aloy..."
"Inte intresserad," svarade hon kort och tog sedan av maten och log stort emot Molly. "Lika fantastiskt som alltid!"
"Tack kära du!"

"Fattar du att Aloy äter vår mammas mat," viskade Ginny till Ron, men inte lågt nog att hon inte skulle höra det och hon fnissade och Ginny blev röd om kinderna.
"Jag är en helt vanlig människa, inte någon kunglighet," sa hon roat.
"Du är världskänd!" Protesterade Ron och hon höjde ett ögonbryn.
"So is Harry."
"But he is...he is a friend," svarade Ron tveksamt, ovillig att såra Harry.
"Ja självklart, mina vänner såg det lika dant eftersom de kände eller känner mig, men precis som Harry är mänsklig, så är jag," sa hon och log lite ursäktande åt pojken för att han använt hans namn så, men han verkade tycka det var okej.
"Men jag har älskat din musik sens jag var liten, 'Wait for it', is my favourite song!" Sa Ginny och Aloy log.
"Jag skrev den efter att jag förlorade Lily och att jag återvände hem. Det var ett sätt för mig att påminna mig själv om att man ibland måste vänta, hur jobbigt det än är och hur orättvist man än tycker det är," sa hon enkelt och Ginny nickade och snart var de fult upp i en diskussion om hennes låtar.

Hon hörde hur Remus började samtala med Sirius, fortfarande överlycklig över att ha sin vän tillbaka i deras liv och att han var oskyldig.
"Jag har en fråga," sa Harry försiktigt och hon vände sig emot honom. "Har du någon sång om mamma?"
"I wrote 'War' about our time together. She was always by my side!" Sa hon med ett svagt leende. "I also wrote Victorious about our party nights, and 'See you again', after I lost her."
"You wrote 'See you again' about her?" Harry frågade och hon nickade.
"Ja," sa hon sorgset och de alla tystnade innan hon log emot dem. "Låt oss tänka på några roliga minnen istället. Har någon av de här herrarna berättat för dig om när hon fick din far att vandra naken genom skolan?"
Harry såg på både Remus och Sirius som båda tittade bort, tydligen hade de valt att försöka bevara James ryckte och hon flinade, så många historier hon kunde berätta för Harry.
"Let me tell you," sa hon och började berätta om Lily och James första dejt.

(Yes I stole songs I liked, and pretended that Aloy wrote them )

"Jag glömmer hela tiden att hon är känd." skrattade Hilde
"Har varit borta från henne hela hennes kändis karriär, så när jag kom hit var det lite av en chock." hon blinkade åt Aloy.
"Men varför åkte du tillbaka? Du kunde ju blivit känd du med." sa Ron och hon gav honom ett ögonkast.
"Min hemresa var inte direkt frivillig, sedan blir man inte känd för att man har en känd kompis, man måste ha talang med." ler hon snett. Inte för att det var hela sanningen, men det behövde inte Ronald veta. Veta att familjen kom och hämtade henne och hon motståndslöst lät sig fara hem. Efter all död och när Sirius blev fångad, hon orkade inte kämpa emot och det var något hon fick ångra sedan.
Sen hade hon haft talang i både att spela gittarr, sjunga och måla. Men hon vågade inte röra något sådant längre, inte om hon skulle råka i samma panikattack som igår. Hennes familj hade lärt henne att vänja sig av med det.
"Men hur kunde du bli tvingad hem?" sa Ron och Hermione spakade honom på smalbenet.
"Aj."
"Ron, visa inte vilken komplett idiot du är." fräste hon varpå Sirius skrattade.
"Du vet alla familjer är inte som din. Du har varit i det här huset länge nu och vet hur min var. Fler familjer är så." sa han lugnt och samtalet runt bordet tystnade medans Aloy berättade om sina låtar. De sångerna kunde Hilde knappt lyssna på längre, men det hade säkert varit en läkeprocess i att skriva dem för Aloy.

Hon skrattade till sedan då Aloy började berätta om Lily och James första dejt.
"Ni skulle varit där, det var så kul att se honom springandes naken hela vägen upp till tornet." flinade hon och mötte Aloys blick, de hade haft första parkett.