Gatans barn (Privat)

Sam stirrar på Ren som om detta var det normalaste i världen att bara slänga av sig skjortan så. Det kanske det var, bara Sam som aldrig gjort det eller sett någon göra det.
Dock följs den bara bringan henne med obehag och hon vänder snabbt bort blicken och det kunde avslöjas rädsla i ögonen. Rädsla sen hon var liten flicka och männen förgripit sig på henne. Det var praktiskt då hon inte fått sin mens än och efter det så struntade de bara i det och gjorde det ändå tills hon rymde.
Ett av de vanliga karismatiska leendena pryder snabbt Sams ansikte och hon skrattar till åt Rens tilltag.
Sedan drar hon fram en extra skjorta och byxa i säcken och såpa. Hon viker sedan upp sina byxor och går ner där bäcken inte är så strid för att tvätta.

Det var väl värmen som fått Ren att dra av sig den utsatta tröjan, solen kan vara rätt bedrövlig ibland. Även om nu Axel också vill göra det så vågar han inte, visserligen har vännen sett ärren, sett allt, men inte Sam. Och även om den andre kanske inte skulle bry sig så ville han gömma det gömma alla sina mörka hemligheter. Ögonen är uppmärksamma, ser hur Sam finner obehag i den lilla nakenheten Ren påbörjat. Kanske de två är lite mer lika än de trott, kanske även Sam blivit utnyttjad som ung. Det är trots allt vanligt, väldigt vanligt. Uppenbarligen hanterar inte Sam det likadant som Axel själv. Han låter sig bli använd, tjäna pengar på det för det är det han är bra på. Han är smutsig, patetisk, det är så hans tankegångar går.
"Ren, sätt på dig tröjan," viskar han till sin vän som förbryllat det på honom, men när han får den där allvarliga lilla blicken följer han genast förslaget

Sam är tacksam att finna Ren med skjorta på då hon kommer upp ur vattnet. Hon lägger de nytvättade strumporna, bandaget och skjortan i gräset för att torka. För byxorna som gått hål på knäet sätter hon sig ner och tar fram nål och tråd. Hon börjar sedan att laga, något som hon med tiden blivit bättre på. Som sagt hon var noga med att hålla sig så ren och hel som hon kunde. Inte för att det var det enklaste då de levde på gatan i smuts. Men det hjälpte henne vid hennes shower och hon kände sig alltid bättre till mods när hon var ren som om hon kunde tvätta av sig alla hennes känslor. Det var väl så hon levde, tvätta av sig alla känslor och hålla folk ifrån sig så de inte kom nära och kunde komma åt henne och hennes känslor.
Utåt sett var hon en glad, leende och bekymmersfri gosse och det var så hon ville att folk skulle se det.

Den ensamma stunden Axel har med sin vän är väldigt uppskattat, från vardera sida. Visserligen hade Ren och de andra vännerna legat vakna när både han och Ava återvänt, men då hade han inte haft någon lust alls att dela med sig av det som hänt. För de två är det nästan naturligt att dela med sig av allt som händer, både på gott och ont. Så nu när de ligger där i det solvarma gräset och ögonen på varandra börjar de att prata om det som hänt under gårkvällen. Ren är inte den person han är närmast, men efter alla stunder de haft tillsammans där de tja.. legat med varandra så hade de en annan sort relation. Samtalet tystnar ner när Sam återvänder, den konversationen ska han inte behöva bli en del av.
"Så.. Hur är det med För en?" Frågar Ren och nickar mot den lilla svullnaden.

Sam hörde hur samtalet tystnade när hon återvände och åter igen kände hon sig fruktansvärt i vägen och att hon borde gå. Inte för att pojkarna visade något sådant men ändå.
Hon kollade upp när Ren frågade hur det var med foten, förvånad över att han undrade han verkade inte vara den typen sist de möttes.
Ett genuint leende far över hennes läppar.
"Bättre, lite jobbigt att gå bara." flinar hon och tar sedan det nu rena bandaget och lindar om innan hon sätter på skor och strumpor och stoppar ner de torra rena kläderna i den lilla säcken.
Sedan ställer hon sig upp för att linka iväg. Hon kände att de två borde få vara ensamma och hon kände att hon inte hörde hemma där.
"Vi ses" säger hon med ett av sina vanliga stora leende innan hon linkar fram mot marknaden.
Det var lördag och varje lördag i månaden höll marknaden öppen sent vilket betydde att hon körde sin show två gånger den dagen.

Axel ser upp mot den rödhårige, och leendet på läpparna försvinner. Det är uppenbart att någonting inte riktigt står rätt till, men nu har ju verkligen inte sjuttonåringen rätt till att fråga.. Det var väl vanligt för Sam att le som om allt var okej, allt är bra. Han är väl inte den person som finner sällskap som det bästa.
"Vill du ha sällskap?" Frågar Axel och kravlar sig upp från marken även om hela kroppen märker av varje liten rörelse. Kanske han borde arbeta.. komma på andra tankar, låta sig bli använda precis så som han förtjänar. Ren följer sin vän med blicken med undrande ansiktsuttryck.

Sam saktar in sina steg och ser något förvånat på Axel och Ren som följer efter henne, eller ja Ren följer efter Axel.
"Åh" sa hon förvånat men log sedan.
"Gärna, det är trevligt med sällskap." sa hon ärligt, för det var det och nu verkade de själv välja att följa med. Det var ovanligt för henne att ha någon som faktiskt ville följa med. Flyktiga kontakter var för henne annars vanligt, dem man pratade med i ladan innan man skulle sova, men sedan inte brydde sig i morgonen efter för då var det jobb.
"Jag ska till marknaden, det är sista lördagen i månaden." sa hon som förklaring. De kvällsmarknaderna var lite olika från de på dagen. Stånden sålde godis och annat gott, alkohol fanns i mängder och diverse människor fanns för att roa de fina folket. Det var som en fest och man kunde tjäna bra på det om det inte kom någon trollkarl som var ännu bättre, hennes konster hade hon övat upp själv även om hon tränade nya så var hon inte professionell.

Kanske det bara var dumt av Axel att slänga sig i famnen på den andre och hålla honom sällskap, men den där blicken, som sjuttonåringen känner igen så mycket. Den får honom att vilja stanna, finnas där om det skulle vara något. Nu verkar inte Sam vilja dela med sig av såna saker, vilket är helt okej, men att finnas där kan inte skada, eller hur?
"Juste.. " börjar den yngre med rynkade ögonbryn, sista helgen. Han borde tjäna mer nu, nu när han har chansen. Nu när så många kunder vill tänka på annat, vara med honom, röra honom, göra honom sin. De jobben är det han tjänar bäst på, och det blir bara ännu mer krävande. "Jag borde nog också jobba lite faktiskt."

"Jo, man kan tjäna mycket pengar nu." nickar Sam, inte för att hon hade en aning om vad Axel menade. Hon trodde han menade tjuveri och sälja droger även om hon inte tyckte det sista var bra. Men hon kunde inte bestämma över honom om något sådant ändå.
Hon vinkade av åt pojkarna och gick till sin vanliga plats, hade förberett några nya trollkonster för kvällen. Folket samlades och allt flöt på som vanligt, hatten gick runt och hon fick pengar. Inte heller denna gång tog hon något, man fick vara sparsam med det så att ingen misstänkte något. Kanske var detta tur för i samma stund hon bugade och avslutade allt så såg hon de två poliser som innan varit efter henne. De pekar på henne, fan vad vill de ens? Sam försöker bete sig som vanligt packar ihop. Men snart står de båda framför henne betydligt berusade.
"Du kom undan oss förr lilla råtta." väser den ena av dem och sparkar undan hennes krycka så hon faller. Hon känner första sparken mot magen och Sam kvider till, ytterligare en spark. Den andre trycker henne mot väggen och Sam försöker komma loss. Hans fingrar går upp under Sams skjorta och Sam hamnar i panik, dels för att de kunde avslöja henne och dels för att hon avskydde att folk tog på henne. Hon sparkar till honom rakt i benen vilket gör att han svärandes kryper ihop och tappar greppet om henne.
"Jävla råtta." väser han och sparkar till ett över ansiktet och ett över revbenen. Sam kan inte annat än att skydda sig hon ser den andra hälla ut alla hennes saker i på den smutsiga gatan men hittar inget som kunde få henne fälld. De två röda flätorna ser han inte ens åt.
En vissla hörs och en annan konstapel skriker åt dem att sluta. Sparkarna slutar och de försvinner, darrande ligger Sam kvar innan hon tar sig upp till sittande ställning. Ja, denna dagen slutade ju bra tänker hon och drar av blodet från näsan med skjortärmen.

Precis som vanligt misstycker Ren, han har lust att dra den yngre bort från hela London, bort från alla män och kvinnor som vill lägga händerna på sjuttonåringarna. Men som sakligt lyssnar Axel inte, han behöver pengarna, behöver glömma. Ren går till marknaden, endast för att träffa några andra vänner. Så även om nu Axel försökt övertyga sig själv om att inte gå sen vägen under dagen, så är det just det han gör. På lördagskvällar är många lediga, män kan gå ifrån sin familj med rimliga ursäkter, lögner. Han hade tänk att bara ta en kund, men de strömmade in i det mysiga lilla rummet där flera ungdomar säljer sig själva. Under den kvällen tar han hela sju kunder, tjänar tillräckligt för hela veckan. Rick glider ur honom, lämnar en passionerad kyss, dadlar till honom efter han ställt sig upp och sträcker på sig i det enskilda rummet.
"Jag har saknat dig Ax," mumlar han i hans öra, innan han lämnar betalningen i den lilla handen. "Jag hoppas du jobbar imorgon, vill inte ha någon annan." Rick är bestämd, alltid varit. Läskig, dominant.
"Vi får se.. Men jag har saknat dig också, Rick." Ljuger han och stryker fingrarna över den äldres, större kind.

Axel sluter ögonlocken medan han rör på sig, han har fått ta en liten dusch men det spelar ingen roll. Skammen är som en våg i honom, han känner sig smutsig, äcklig, använd. Hela kroppen värker efter allt som hänt, han har svårt att gå normalt, vissa av kunderna har varit väldigt hårdhänta. Han skakar på huvudet åt sig själv, han har fått stora summor pengar åtminstone. De mörka ögonen hamnar som många gånger innan på Sam, som även han ser alldeles brmedrövad ut.