Sagornas slut (PRS)

"Först ska vi gå här, annars kan vi bli överkörda." sa Lilith och gick till cykelbanan och visade på vilken sida man ska gå.
"Människor hälsar inte på varandra om de inte känner varandra och ibland inte ens då. Det är inte för att de är dumma, mer att de värnar om sitt personliga utrymme." svarar hon medans de går mot staden. Lilith var inte ovan med detta hon brukade gå genom städer och hade lärt sig av människor.
"Alla människor är inte onda, tror många är rädda för det okända. Sedan säger deras tidningar och media mycket ont om oss, makten manipulerar folket." fortsätter hon då husen i utkanten av staden kommer mot dem och snart är de inne i staden, med alla dess affärer, bilar och människor.

Vilya flyttade sig som Lilith instruerade.
"Hm, de har nog utvecklat det där personliga utrymmet under tiden de har varit här" sa hon och ryckte på axlarna.
"Människorna i Middle Earth kunde också vara reserverade ibland, men de var i alla fall vänliga" sa hon och skakade på huvudet.
"Men jag antar att du har rätt, makten är väl det som har överhanden här" sa hon och tittade mot Lilith. Hon studerade en stor metallbox som körde på två hjul, utan att ha hästar framför.
"Ibland undrar jag om jag skulle ha tagit mig till en människostad och lära mig sånt här" muttrade hon och höll handen över näsan, det luktade illa när bilen körde förbi.

"De är vänliga här med, fast på ett annat sätt. Sen skiljer det sig från människa till människa som det gör med alla varelser." sa hon medans de följde vägen in mot staden.
"Bil, Cykel" sa hon och pekade på de som for förbi dem.
"Här kan man köpa kläder och här mat." visade Lilith på de olika affärerna till Vilya och gick sedan förbi en man som spelade på gitarr. Hon slängde ett öga på honom och sedan när de kommit en bit ifrån stannade hon Vilya.
"Mannen där, känns det inte som en näcks avkomma?" frågar hon med ryggen vänd mot honom.

Vilya gick med Lilith och försökte komma ihåg allt hon sa. Plötsligt stannade de, och Lilith pratade om en man de precis hade gått förbi. Vilya slängde en blick mot honom.
"Han är definitivt ingen människa, det är jag säker på" sa hon och tittade på Lilith.
"Däremot kan jag inte riktigt avgöra hans ras, men du har säkert rätt" sa hon med ett leende,
"Med tanke på vad han gör för sitt dagliga bröd så kan han definitivt vara till hälften Näck" la hon till och nickade mot gitarren.

"Vad ska vi göra? Bara gå vidare eller tala med honom?" frågar Lilith och verkar något nervös.
Näck och skogsrå var på många sett lika. De utnyttjade människor, lurade och dödade dem. Näcken med sin musik lockade folk ner i vattnet och dödade dem. Skogsrået lockade med sin skönhet dödade förhållandevis bara män eller gjorde dem förvirrade att de aldrig blev sig själv mer.
"Han kan vara min bror, eller släkt. Jag vet inte. Samtidigt kan han jobba för regeringen." sa Lilith, men tystnade då mannen såg på dem från sitt ställe.

Vilya vände sig så hon stod med ryggen mot mannen, för att han inte skulle höra vad hon sa.
"Vi ser ut som människor. Om vi pratar med honom och han verkar fientlig eller rädd, så är han nog på vår sida. Om inte, så kan vi bara gå därifrån utan att väcka misstankar" sa hon och tittade på Lilith.
"Men det är ju helt klart en risk, men om det finns en chans att han är en släkting till dig så är det kanske värt risken" sa hon med ett leende.