ÖPPET rollspel halvgudar

Leah hade varit tyst för det mesta och mest funderat, skulle hennes familj ens lägga märke till att hon var borta eller trodde de att hon bara var borta på någon festresa? Hon hade ju inte riktigt varit snål när det kom till sånt och det var sällan hon talade om för sin far att hon skulle åka iväg. Hon hade aldrig saknat sitt hem mer än i den stunden, visst verkade alla runt omkring henne vara otroligt trevliga men hon kände ingen och det störde henne otroligt mycket. Leah rycktes ut från sina tankar när hon hörde Jamie, något band de samman. Hon nickade lite och bet sig fundersamt på läppen, kunde lika gärna vara den som började.
"Nåväl, jag har en och annan prick i mitt belastningsregister. Kan det vara något som även ni har?" Frågade hon och kollade på dem, innan hon vände blicken mot tjejen som anslöt sig till sällskapet. Hon log svagt som hej innan hon vände blicken mot resten.

James kände nu pressen på de deras ord hade fått dem, så satte de sig i soffan igen och drog ut en av fjädrarna ur soffan och bröt loss den som om det bara var en tunn pinne. Hen tog den biten av metall och började stressfullt sitta med den och knåda med den. Jamie under stressen glömde att fler folk var där och kunde se vad de gjorde, men istället fortsatte dem och knåda och forma den lilla biten av metall. Hen gnagde lätt på sin underläpp medans de knåda med metall biten medans de tänkte på vad de alla kunde ha gemensamt.

Valeria gick sakta ut ur sovrummet och upptäckte ett gäng andra människor som verkade vara mitt uppe i att klura ut något. Valeria granskade dom alla från topp till tå och insåg att även dom verkade rätt förvirrade. Ingen verkade veta vad dom gjorde här eller vad som hänt.
Själv trodde hon att detta fortfarande var en av hennes konstiga drömmar även om hon innerst inne visste att det inte var det.
Kanske hade hon gått i sömnen igen? Och på något skumt sätt hamnat här?
Vilka var dessa människorna då? Hon bestämde sig för att det fick hon klura utan senare, så hon anslöt sig tyst till gruppen med människor.

"Någon som har en huvudvärkstablett?" frågar Ylvali muttrande under täcket. Hon fattade inte varför de alla var så bekymrade.
"Vi har väl alla bara varit på samma fest, vakna upp utan minne från gårdagen är inte så märkligt." reflekterade hon och skrockade lätt åt flickans förslag.
"Jo, jag har en och en annan prick i belastningsregistret jag med." svarar hon fortfarande gömd under täcket för att komma undan ljuset och ljuden.

Jamie kollade upp på de andra som har kommit ut nu med en min av undran innan hen luta ner sitt huvud igen för att tänka ut vad som kunde vara över att de inte hade någon prick. James hand fortsatte knåda metall biten.

Det var tidigt på morgonen fortfarande, men ett lätt regn skur kunde höras från utanför fönstren, men sol var fortfarande synligt från utsidan även om regnet höll på.

Alec lyssnade på de runt honom, fastnade lite med blicken vid Jamie och hans... knådande av metallen? Kanske var det inte omöjligt ändå att de andra på något vis liknande honom inte var helt vanliga människor. Han hörde tjejens fråga om huvudvärkstablett och tvekade lite. Visserligen hade han ju ingen tablett, men han hade sina förmågor och kunde ju faktiskt hjälpa henne.
"Jag har ingen huvudvärkstablett men kan hjälpa dig om du vill", sade han med en axelryckning. Hans förmågor var lite att han kunde hela folk. I det använde han sig lite av sitt folks gamla språk, det var i princip bortglömt förutom av de få kentaurerna som fanns kvar.

Ylvali hörde killen i rullstolen och drog ner filten från huvudet och ett rufsigt blått hår blev synligt samt ett par onaturligt blåa ögon.
”Gärna” svarade hon och försökte sig på ett leende men som slutade i en grimas, huvudet bultade.
”Du luktar häst, gillar du att rida?” frågar hon då hon närmar sig honom. Hon hade skarpare luktsinne än en vanlig människa. Men hästlukten kopplade hon ihop med att han gillade hästar och inget annat, en lukt som för en vanlig människa inte ens kändes. Hade hon varit allert utan huvudvärk kanske hon skulle kunna koppla till att det var något onaturligt med honom och de andra.

Alec lyssnade och rullade fram till soffan för att nå fram till henne, hatade att behöva bokstavligt talat rulla fram till folk istället för att enkelt bara gå fram. Han lyssnade på hennes andra kommentar och dolde lite att han blev misstänksam med ett snett leende.
"Vi har hästar hemma", ljög han direkt, var inte den bästa lögnaren i alla fall så hoppades att lögnen inte syntes i ansiktet. Att hon kände lukten av det måste betyda att hon på något vis hade bättre luktsinne än vanliga mänskliga, han visste ju själv att lukten var relativt svag då han själv hade bättre luktsinne. Själv tyckte han att hon hade en svag lukt av varg, men nämnde inget - det skulle avslöja om att han hade bättre luktsinne. Han var lite försiktig innan han lade handen på tjejens huvud och mumlade några ord på deras uråldriga språk. Han hade ganska lätt för att hela folk, dock klarade han ju inte hur stora skador som helst - var det större skador tog det en hel del energi ifrån honom. Snart släppte han hennes huvud.
"Bättre nu?", frågade han.

Efter ett tag av fifflande kollade då Jamie upp på alla igen. Hen såg då vad Alec gjorde och blev tyst, hans blick var smått chockerad med ett mjukt 'o' fast på hans läppar.
Det var inget stort att se på, men det kändes lugnande att vittna det, det var också trevligt att veta att han inte var ensam att har haft krafter i sitt liv.
När Alec släppte hennes huvud så log han smått. Det kändes bra att vara bland dessa folk.

Ylvalis rynkade panna slätades med ens ut då hon hörde orden och kände huvudvärken lätta och försvinna. Orden som mumlades kände hon inte till, men det hjälpte, som en varm kraft från hans hand.
”Tack” sa hon lättat och mötte hans blick. Hon kunde svära på att han inte var det han utgav sig för att vara, inte de andra heller.
”Du ljuger ganska dåligt.” svarade hon milt och la huvudet på sned på ett mycket hundliknande sätt.
Hon såg sedan undersökande på de andra, de luktade alla konstigt, inte som människor.
”Skulle det förvåna dig om jag sa att jag umgås med vargar på samma nära håll som du gör med hästar?” frågade hon honom.