wolfy & rollspelare prs

"Varför skulle jag inte kunna det?" Jonathan såg förbryllad ut. Det hade kanske varit för långt att köpa någonting åt henne men han hade ju inte menat någonting illa.
"Varför tror du att jag väntade på dig? Jag vill lära känna dig." Han kopplade på sig en ledsen min och försökte se gulligt oemotståndlig ut. Hur det lyckades visste han inte men han hoppades på det bästa.

”Men jag känner mig jättemaktlös när folk köper saker åt mig...” mumlade hon och kollade på honom. Hon kunde inte låta bli att le åt det sista han sa. ”Satt du och väntade på mig? Creep.” Log hon och knuffade löst till honom, trots att hon svagt rodnade igen. Det hjälpte inte helleratt han såg otroligt gullig ut. ”Jag köper maten då.” Sade hon sedan bestämt och bet sig löst på läppen för att hålla inne ett leende.

Han himlade med ögonen åt henne men kände sig nöjd över att ha räddat situationen. Tydligen hade hans ledsna hundvalp-min fungerat på henne. Det var bra att veta eftersom han kunde få användning av den minen i framtiden. Om hon skulle vilja träffa honom igen, vill säga. "Deal," log han då hon ville bjuda på maten.

Cleo skrattade till och granskade honom lite snabbt. Hon visste inte varför hon fortfarande var intresserad, allt talade emot henne. Han hade flickvän som han brydde sig om och han var lite lustig som väntat på att hon skulle sluta. Hon skakade av sig tankarna och la armarna i kors.
”Vart vill du äta då?” Log hon.

Jonathan kupade handen om nacken och såg sig om. Han visste knappt namnen på de här typiska restaurangerna människorna brukade äta på. Vampyrer hade det enkelt som bara behövde blod. Enda minuset var att de inte klarade sig mer än högst två dagar utan innan de började bli svaga och dåsiga av sig.
"Det är du som ville betala, är det inte mer än rätt att du väljer restaurangen också?"

Cleo nickade lite och började gå mot en fin restaurang. Hon öppnade dörren och gick in.
”Hej, ett bord för två.” Log hon mot tjejen som stod där och följde efter henne. Hon sneglade bak mot Jonathan och log svagt för sig själv. Hon satte sig ner vid bordet dom fick och korsade ena benet över det andra.

Restaurangen hon gick mot såg fin ut. Då han kastade en blick mot några som blev serverade sin mat var det inte ens någon stor portion på tallriken. Nu var han inte alls längre förtjust i att hon skulle bjuda honom på mat. Det hade han inte varit från början heller men speciellt inte nu. Han satte sig ner mittemot henne och tog emot menyn tjejen räckte honom, började bläddra i den med ett höjt ögonbryn.

Cleo tackade för menyn och kollade igenom den. Hon bet sig på läppen och la lätt huvudet på sned medan hon kollade igenom lite vad som fanns.
”Vad ska du ha?” Undrade hon sedan och sneglade upp mot Jonathan lite snabbt. Hon hade ingen aning om vad hon ville ha alls och hoppades på att hon skulle få förslag av honom.

Vad det egentligen serverades för maträtter visste han inte. Allt som stod i menyn var skrivet och uttryckt på ett fint sätt, antagligen för att verkligen ge folk intrycket av att det inte var vilken restaurang som helst de valt ut.
”Allt ser ju gott ut,” hummade han fundersamt för att dölja det faktum att han inte hade någon aning om hur han skulle tolka menyn, ”men jag tror jag blir nöjd med det här.” Han pekade ut det han tänkte beställa.

Cleo nickade lite och log stort.
”Jag tror jag tar det också.” Log hon och drog en hårslinga bakom örat. Hon lutade sig bakåt i stolen och granskade honom. ”Så...” flinade hon och virade en hårslinga runt sitt finger.