Den andre Lily - 3:e generationen

Super bra

Jättebra!

Tack så jättemycket alla fina ni för er respons, det betyder massor!! Tänkte dela ett kapitel såhär en söndag kväll, hoppas ni gillar det! Kommentera gärna om ni gör det, puss å kram!

Kapitel 11

Albus tittade förvånat på Lily. Det var nog inte ofta en gryffindorelev självmant gick ner till fängelsehålorna för att tala med en slytherinelev.
’’James, som du vet, är helt säker på att det var du som förhäxade Eline. Det vet jag att du inte gjorde. Men vi måste få James att förstå det innan han gör någon ordentlig skada’’ förklarade Lily. Det var omöjligt att läsa Albus ansiktsuttryck.
’’James är dum i huvudet. Det spelar ingen roll vad han tror’’ sa Albus tillsist.
’’Jo, tänk för att det gör det. Om du kanske har missat det är vi alla en familj och ni kan inte ha mig och välja sida!’’ röt Lily. Trots att hon var yngst och minst stoppade det henne aldrig från att säga sin sannerliga åsikt.
’’Och hur tänkte du få honom att inse att det inte var jag?’’ sa Albus efter en stund.
’’Det vet jag inte, därför frågar jag ju dig. Vi måste göra det tillsammans’’ sa Lily.
’’Jaja, på måndag klockan 14.15 i biblioteket. Du kan inte stå här längre, folk blir inte direkt glada av besök från gryffindor’’ sa Albus och sneglade nervöst över axeln där flera elever tittade nedsättande på Lily samtidigt som de gick in genom porträtthålet. Lily suckade men insåg att han hade rätt.

När Lily kom tillbaks till gryffindors sällskapsrum möttes hon direkt av Julia och Wendy som satt vid fotöljerna i det hörnet där de brukade sitta.
’’Var har du varit?’’ frågade Wendy som lyfte blicken ur The Daily Prophet.
’’Jag var och talade med Albus’’ sa Lily stilla, så att ingen annan skulle höra. Wendy och Julia lyfte på ögonbrynen.
’’Du tror inte det var han va? Som förhäxade Eline?’’ frågade Julia.
’’Nej, jag vet att det inte var han. Det är trots allt min bror vi talar om. Men jag kan bara inte fatta vem som skulle vilja förhäxa Eline?’’ sa Lily och satte sig ner bredvid Julia.
’’Jag tror det är någon som vill åt James. Jag har svårt att föreställa mig att någon skulle ha något agg mot Eline, men folk som är avundsjuka på James finns det gott om’’ sa Julia. Lily höll med.

Nästa morgon, söndag, var alla i elevhemmet ovanligt aktiva trots att det var ledigt och ganska tidigt på morgonen. Det var quidditchdag, och idag skulle Gryffindor spela mot Hufflepuff. Det var kul tyckte Lily, eftersom Teddy Lupin, som iprincip bodde hos Potters, var lagkapten för Hufflepuff och James var för Gryffindor.
Lily och de andra flickorna i hennes årskurs spenderade morgonen med att måla rödgula streck på kinderna, klä på sig sina gryffindor-ylletröjor, halsdukar, mössor, vantar, sockor, iprincip allt som hade med Gryffindor att göra. Många hade små rödgula vimplar med ett lejon som röt till då gryffindor gjorde mål. Alla var taggade på matchen.

Väl uppe på läktaren såg Lily att nästan hela skolan var på plats. Ena sidan av planen var proppfull med röd och gul-klädda elever och andra med gulsvarta. På sidorna satt de flesta elever från andra elevhem.
Matchen började, James och Teddy skakade hand. Det var nog bara när de två skakade hand som det inte såg ut som ett brutalt mordförsök, alla andra lagkaptener brukade försöka ha ihjäl varann.
’’Hamish Orpington har klonken och han passar den till Louise Miller och... Gryffindors Lotte Chase har klonken! Vilken attack! Chase passar till Joseph Bell och MÅÅL!!’’ ropade Travis Hill i den magiska megafonen. Gryffindor-supportrarna ropade och tjöt och applåderade.
Fyrtio minuter senare stod det 110-120 till Hufflepuff, det var och hade varit en oerhört jämn match. Plötsligt hördes det:
’’Ojoj nu ser det ut som att gryffindors sökare James Potter har fått syn på något! Det verkar också Elise Nettles ha gjort! Oh vad jämnt!’’ fortsatte Travis. Plötsligt krockade James och Elise med varandra och det blev alldeles dödstyst. Någon av dem hade fångat kvicken.

’’Vem är det som fångade kvicken? Jag kan fortfarande inte se...’’ uppdaterade Travis. Det var tyst som i graven. Plötsligt var det som att hela världen exploderade, tyckte Lily. James hade räckt upp handen och visat upp den gyllene kvicken i sin hand. Alla gryffindorelever ropade och hurrade och kramade om varandra och ropade i kör ’’Gryffindor, gryffindor!’’. Det var en underbar känsla.

Önskar att jag kunde skriva så fantastiskt som du♥
Jättebra kapitel!!

Jättebra skrivet! Ser fram emot mer

Ahh kärleekk till dej som gör dehär ♥3

Hej allihopa! Det har tagit nu en lite längre stund att få ihop det här kapitlet, jag hoppas verkligen att ni gillar det! Berätta om ni gör det! Puss och kram!

Kapitel 12

Lily satt vid frukosten med sina trötta klasskamrater. Ettorna och sjundeårseleverna var tydligen de enda från Gryffindor som började klockan 8.00 den morgonen, typiskt för en måndag. Framför sig hade de förvandlingskonst med McGonagall.
’’Godmorgon elever’’ hälsade McGonagall skaran Gryffindor-och Ravenclaw elever.
’’Idag ska vi öva på trollformeln ’’Avifors’’. Det brukar höra till att förstaårselever lär sig den och den gör så att det föremålet ni siktar på kommer att förvandlas till en fågel eller en flock med fåglar. Det är ingen lätt formel, men jag är säker på att ni med mycket träning kan åstadkomma någonting som liknar fåglar’’ fortsatte McGonagall. Hon visade hur man skulle göra då hon pekade trollstaven på en mus och fick musen att förvandlas till en vacker blå fågel.
Det visade sig vara mycket svårare än man kunde tro, och det var ingen i klassen som lyckades första timmen. Bara Josephine Burrow från Ravenclaw lyckades få musen att få klor.

Resten av skoldagen gick ganska långsamt. Lily tänkte mycket på hennes möte med Albus i biblioteket efter skolan, hon visste att det var viktigt att inte Albus och James skulle bli mer osams än de redan var.

Vid lunch kom James fram till Lily.
’’Du Lils, Madam Pomfrey tror att hon har hittat ett slags motgift för sömnvätskan Eline hade fått. Hon tror att hon kanske kan vakna upp ganska snart. Du kan väl komma med efter skolan och titta till henne?’’ sa James, ganska tyst. Lily märkte att James var väldigt ledsen.
’’Åh tyvärr, jag kan inte efter skolan. Men ikväll?’’ sa Lily avfärdande.
’’Du kan inte? Och vad har du för dig då?’’ frågade James förvånat.
’’Läxor. Massvis’’ sa Lily.
’’Du kan göra dom ikväll. Kom igen nu. Det känns bättre då du är med’’ sa han. Lily visste inte vad hon skulle svara.
’’Ja, jag antar väl det’’ sa hon. James gav henne en klapp på axeln och gick därifrån. Tusan också, tänkte Lily. Hon hoppades bara hon skulle hinna gå via biblioteket före det.
Klockan 14.35 gick Lily till biblioteket. Albus var inte där, så Lily satte sig ner vid ett bord för att vänta.

’’Det var ju inte meningen att det skulle gå sådär. Jag hörde James imorse, tydligen har madam Pomfrey hittat något botemedel eller nåt och om Eline vaknar och kommer ihåg vem som förhäxade henne...’’ sa någon bakom någon bokhylla. Lily lyssnade spänt.
’’Då ligger vi jävligt risigt till’’ avslutade någon annan.
’’Jag kan inte fatta hur vi fick den där drycken att bli så stark, det var ju meningen att hon skulle bli kär i någon annan. Jag vet ännu inte vad vi gjorde fel’’ sa den första rösten. Lily kunde inte fatta vad hon hörde.
’’Vi måste få henne att glömma att det var vi. Om hon minns...’’. Rösterna avbröts plötsligt och Lily sneglade mot stället där rösterna hördes. Tjejerna verkade inte ha sett eller hört Lily, och de båda gick ut ur biblioteket. Lily satt stum.

Plötsligt kom Albus in i biblioteket. Han såg trött ut.
’’Sorry att jag är sen... Jag träffade på Peeves och... Lily? Är allt okej med dig?’’ sa Albus och satte sig bredvid Lily med en orolig min. Lily berättade och Albus ögon spärrades upp mer efter nästan varje mening hon sa.
’’Men jag vet inte vad dom heter...’’ avslutade Lily.
’’Skojar du? Flickorna som just gick förbi?’’ frågade Albus. Lily nickade.
’’Herregud Lily, det där var Hilda Dawson, Ravenclaws quidditchkapten och hennes döjobbiga vän Wendie Eastby. Båda femteårselever, som James’’ sa Albus som knappt verkade förstå vad han själv sa.
’’Det förklarar ju allt, Hilda har varit kär i James sedan han satte foten på den här skolan, Hilda och Eline var bästa vänner förut, men deras vänskap tog slut samma stund som Eline började hänga med James. James vet nog inte om att det var därför Eline och Hilda slutade vara med varandra och började hata varandra, jag tror inte Eline ville att James skulle veta’’ fortsatte Albus.
’’Vi måste direkt berätta för James’’ sa Lily och drog med sig Albus. Lily visste ju var James skulle vara, hos Eline.

Alltsåå duuu... ♥3 Så jäkla braa!

O.M.G♥

Så bra