PG-13 PRS Frivolt Lazarus - Sheriarty

Sherlock såg hur Moriarty gick ut genom dörren. Han gick fram till fönstret och såg hur han gick längre och längre bort tills han inte syntes mer.
SHerlock undrade om något hänt idag, om det fanns något att göra.
Han tog upp sin telefon och ringde till John
- Hej, sa han när John svarade. Du, har det hänt något spännande idag? Något mord?
Det var tyst en stund i luren. Sherlock undrade om John hade lagt på men plötsligt hörde han hur John öppnade munnen:
- Och var fan har du varit? Vars fan är du nu?
- Jag eeh... Han ville inte säga vart han var för John skulle inte tycka om det plus att det nog skulle förstöra en del av deras vänskap, så han höll tyst.
- Jag eeh...är hos mina föräldrar, ljög han. Jag har behövt en rejäl paus nu en stund. Så - något som hänt?
John suckade.
- Ja, det hände ett för en stund sedan nere i hamnen. Någon fiskare hittade en man som tydligen flytit upp på land. Jag är just precis påväg dit.
- Jag kommer!
Sherlock la på och sprang in i hallen, tog sin rock och sen tog han första bästa taxi och åkte iväg mot hamnen.

Moriarty stoppade in sina hörlurar i öronen. Han avskydde att höra livet runtomkring, att höra alla onödiga ljud.
Efter några minuter insåg han att han log för sig själv, vilket var ytterst ovanligt för honom.

No it's not like any other love
This one is different because it's us

sjöng han för sig själv. Han pausade musiken, och funderade på om han skulle skicka den lilla textraden ur låten till Sherlock. Till slut bestämde han sig att inte göra det.

Han kom in i en liten bokaffär. Även om han inte läste lika mycket på sistone, då hans tankar kretsade kring annat, så hade han ett stort behov att införskaffa nya böcker. Men det var egentligen inte därför han var här nu.

Han gick mot disken och log mot den unga tjejen som satt där och läste en bok.
Hon tittade upp mot honom med ett förvånat ansiktsuttryck.
- James, vad gör du här? - lyckades hon får ur sig
- Snälla, kalla mig Jim. Jag behöver prata med någon om en viss grej, och... Jag försökte prata med mamma, men du vet hur hon är.
Tjejen log och slog igen boken.
- Vill du, alltså du av alla människor, prata med din lillasyster om någonting? Vad kan det vara?
- Känslor, Jamie - svarade Moriarty med en blick som kunde borra genom väggarna.
- Oh boy...

De gick in till hennes lilla kontor-liknande rum.
- Jag vet egentligen inte vad jag ska säga, förutom att jag tror att jag har blivit kär. Och det stör mig en aning.
- Har du blivit kär i någon, Jim? Det låter inte likt dig. Har du feber? Är du döende? Vem är du och vad har du gjort med min bror?
Moriarty kunde inte låta bli att le.
- Jag är rädd att det här är din bror, och att jag har fått ett fall av obotlig kärlek?
- Vem är han?
- Han är.. - han tittade på sin syster - hur vet alla att det är en han? Är jag verkligen så uppenbar? Hursomhelst, han är nog någon du antagligen hört talas om.
- Upplys mig, käre bror. Jag har hört talas om många.
- Det är Sherlock. Sherlock Holmes alltså.

Moriartys syster kunde inte tro sina öron, och Jim såg det på henne.
- Det kanske är bäst om vi tar det över en kopp te någon gång senare idag? - sa han - Jag hör av mig? Och jag vet att jag aldrig gör det, men jag ber dig. Hjälp mig.
Jamie nickade och lovade honom att försöka hjälpa.

Moriarty lämnade bokaffären och gick vidare, utan att ha något mål.

Sherlock kom fram till hamnen. John och Greg stod en bit bort och väntade på att Sherlock skulle komma dit. De hade inte velat röra liket då de visste hur irriterad och sur SHerlock skulle bli om de ens hade råkat nudda vid det med en stortå.
- Nämen, hej SHerlock! Det va inte igår, sa Greg och log.
- Hej på dig med, sa Sherlock. Och hej på dig också John. Jäklar vad skägg du fått, tycker Mary om det?
- Hej Sherlock!
Sherlock log mot John och sen började han att syna liket från topp till tå.
- Hrm intressant..jaa, oj oj... ja, sedärja...nämen..hmm...
Det var orden och ljuden som Sherlock ofta gjorde när han var koncentrerad i arbete, framförallt när det gällde lik. Det hjälpte honom lite att stänge ute all annan irriterande ljud som störde honom - framförallt människor som pratade.
- HÅLL KÄFTEN ANDERSON, skrek Sherlock helt plötsligt. JAG FÖRSÖKER ATT TÄNKA HÄR OCH DU STÖR!
- Men jag...började Anderson. Äsh, nevermind. Jag går härifrån.
Sherlock såg med lättnad hur han gick iväg och han återgick till sitt arbete.
Efter ungefär 3 minuter var han klar. Han började rabbla upp allt han kommit fram till och John försökte förjäves att skriva ner allt Sherlock just sa. Han hade lärt sig genom åren dock, så det gick oftast lättare och lättare. Även om Sherlock oftast pladdrade på så fort att hade han varit en bil hade han fått fortkörningsböter 50% av gångerna han ens öppnade munnen.

- Så! Nu vill jag att de här proverna, han räckte över några tops som han använt för att ta olika fragment från liket, skickas in till teckniska och jag ska ta mig till labbet genast och se om jag kan hitta något mer. John, du följer med mig.
John suckade och följde efter Sherlock, som han alltid gjorde!

Efter att ha fått ett svar från Jamie, Moriarty tog på sig sin jacka och gick ut. Klockan var nästan tio på kvällen och det kändes verkligen kallt.
- Vintern är på ingång - mumlade han för sig själv.

Han fortsatte gå och lyssna på musik, tills han kom fram till ett litet café. Efter att ha tittat runt för att försäkra sig att ingen följde efter honom, öppnade han dörren och steg in.
Caféet var väldigt mysigt, men Jim undrade varför de ens har öppet så sent. Då såg han sin syster som vinkade honom till sig, och han gick dit.

- Godkväll - sa han och satte sig i stolen mittemot sin syster.
- Hej Jim! Så, berätta allt. Jag har beställt varmchoklad till oss båda. Det är så mysigt här inne, och det är så kallt ute och jag har tänkt att det blir nog bra och - hon tittade på Moriarty som bara log, och blev tyst - Vad är det?
- Hur ska jag kunna berätta någonting när du aldrig håller tyst? Du har inte förändrats någonting.
- Ah men håll käften - hon kastade en servett på honom - Eller förresten, nej. Prata på du. Så du... är kär i... Sherlock Holmes? - frågade hon, nästan viskande.
- Det verkar som det, ja - han tittade ner i bordet, och såg ett par fötter bredvid. Han tittade upp och såg servitrisen med två stora koppar varmchoklad. Hans syster tog hand om det.

När servitrisen gick fortsatte han.
- Du förstår inte, Jamie. Jag har aldrig känt någonting för någon. Och nu plötsligt... nu plötsligt sitter jag där, som en fåne, och väntar på att få ett sms.
- Känner han likadant då?
Jim tittade på sin syster och undrade när hon blivit sådär smart. Han tänkte efter och insåg att han faktiskt inte vet vad Sherlock egentligen känner.
- Jag fick en idé! Tack, Jamie.
- ...varsågod, antar jag? - svarade hon frågande.
- Jag måste prata med Sherlock. Tråkigt nog kan jag inte läsa andras tankar, så därför måste jag och Sherlock sätta oss ner och prata igenom det här... vad det här än egentligen är.
- Det låter faktiskt riktigt vettigt, Jim. - hon log. Det var så länge sedan hon kunde sitta med sin bror och bara prata.

Moriarty tog fram sin mobil och skickade iväg ett sms.
"Vi behöver prata. Det är viktigt. JM"
Med ett leende stoppade han tillbaka mobilen i fickan och fortsatte prata med sin syster hela kvällen.

Runt midnatt var han tillbaka hemma, efter att ha gått med sin syster till hennes lägenhet då han aldrig litade på människor i de här trakterna.
Så fort han kom hem, hoppade han in i duschen och gick och la sig. Det har varit en lång dag.

Sherlock fick hans meddelande just precis när han kommit innaför dörren. Han kände att han blev lite orolig, vad var det han ville prata om? Ville han sluta ses? Eller var det mer kolla läget, vars de hade varandra osv?
Well - det var nog lika bra vilket som. Han skickade tillbaka ett sms där han skrev "okej, det låter bra. Puss"
Han lade ifrån sig mobilen och började diska disken som stått sen igår. Förut brydde han sig knappt om att städa, men när han var hos Jim blev han nästan som en hemmafru, eller hemmaman. Han diskade, städade, tvättade och allt sånt som han visste att Jim var dålig på. Däremot lagade han utsökt god mat. Sherlock älskade Jims mat och han kunde aldrig få nog.

När han diskat gick han ner till källaren för att kolla om de hade något julpynt. Det var iofs en månad kvar till jul men det är bäst om man är förberedd, tänkte Sherlock. Så man slipper stå där på juldagen och sakna minst hälften av det man hade tänkt ha.
Till sin besvikelse såg han att Jim knappt hade något julpynt i huve taget. Det enda Sherlock hittade var en gammal ljusstake som inte verkade ha använts på flera år. Han hittade även lite glitter som såg okej ut, men han insåg att Jim inte var en julpyntstyp. Tänk om han inte ens gillade julen? . tänkte Sherlock plötsligt.
Om så var fallet måste han försöka ändra på det. Han sa det inte alltid rätt ut men julen var hans favorithögtid.

Jim vaknade till och hade svårt att fånga andan. Han drömde mardrömmar igen. Efter en stund då han försökte lugna ner sig, insåg han att det inte var helt mörkt i rummet. Han tittade mot fönstret, och såg att den gamla ljusstaken som han slängde ner i källaren för länge sedan stod där. Någon känsla väcktes inom honom när han såg den.
Det varma skenet från staken fick honom att känna sig lugn inombords. Han tog ett djupt andetag, och bestämde sig för att gå mot fönstret.
Han stod där och tittade ut genom fönstret. Det har börjat snöa lite. Han tittade mot sängen och såg Sherlock, som sov djupt. Jim log för sig själv.
Om Sherlock bara visste, tänkte han.

Moriarty insåg att han inte skulle kunna somna om nu. De känslorna som väcktes av att se den gamla ljusstaken skulle inte ge sig. Och han visste inte riktigt hur han kände för det, men någon röst inom honom sa att han har saknat det.

Han kröp in under täcket igen, och kramade om Sherlock.

Sherlock vaknade nästa dag. Han kände och såg att Jim låg med armarna runt honom och låg nära. Sherlock log för sig själv, han tyckte det där var så mysigt.
Han låg kvar en stund, tittade in i väggen. Blundade för att se framför sig hur deras jul skulle kunna bli. Han hoppades att Jim skulle vilja fira jul med honom. Annars skulle han nog stå där själv på juldagen och inte ha nån. John skulle åka iväg till sina föräldrar. Mrs Hudson Skulle hälsa på sina barn och barnbarn. Han visste knappt att hon hade några barn, men så hade han inte varit inteesserad av att veta det heller.
Efter ett tag bestämde han sig för att stiga upp. Han motade sakta bort Jims armar från sig själv och han försökte göra allt så smidigt så att han inte skulle väcka Jim.
Han klev upp, klädde på sig och gick ner för trappen mot köket. Han ställde sig och började laga mat. Han ville ha det lite juligt, så han gjorde risgrynsgröt som han hade köpt några dagar tidigare. Om inte JIm tyckte om detta så skulle han allt försöka lära honom att tycka om det. Eller tvinga honom om så behövdes.

När frukosten var klar gick han upp för trappen igen, gick in i rummet och försökte väcka Jim !

Jim vaknade av att någon viskade hans namn i hans öra. Han öppnade ena ögat och såg Sherlock.
- Måste jag gå upp nu? - han kollade mot fönstret och såg hur ljust det var ute. Han undrade en stund om det inte längre var morgon, eller om det bara har snöat så mycket att allting kändes vitt. Efter att ha gäspat några gånger steg han upp. Han hoppades att Sherlock skulle stanna kvar en stund, men han försvann ner så fort han såg att Jim var vaken.

En speciell lukt har fångat Jims uppmärksamhet. Jul, tänkte han för sig själv. Han gick till köket där han hittade Sherlock, som satt vid bordet med världens största grin.
- Sätt dig, jag har gjort frukost! - sa han
Jim tittade på honom, och på bordet, och på Sherlock igen.
- Är det... risgrynsgröt? - frågade han misstänksamt. Sherlock svarade inte.
Han satte sig vid bordet, och åt.
Han visste inte alls hur han skulle reagera på allting. Eller hur han skulle berätta för Sherlock att han faktiskt älskar julen, men att hans image som criminal mastermind inte tillät honom att visa det för omvärlden. Men här inne..., tänkte han. Det var ju ändå bara han, och Sherlock då. Ingen annan har hälsat på särskilt ofta, bortsett från hans familj då och då.

Då fick han en idé. Han log mot Sherlock.
- Jag ska iväg en stund idag. Borde vara tillbaka till middag. Jag kan beställa något på vägen hem, om du inte vill laga någonting.

Sherlock tittade på honom frågande.
- Förresten, jag tycker verkligen om den där ljusstaken du har dragit fram. Det var ju rätt.. mysigt. Är du en julperson? Du verkar inte vara en julperson - han försökte försiktigt fråga Sherlock om vad han egentligen tycker.

Sherlock reste sig och kysste Jim
"Av någon anledning tycker jag väldigt mycket om julen. Och av någon anledning lite mer än vanligt just nu "
Han log och gick och satte sig igen.

De åt i lugn och ro och när de var klara stökade de bort från bordet!

"Vi kan beställa något senare , jag måste ut en sväng också. Ska hem en sväng . Så beställer vi något sen när vi är hemma båda två, vad sägs ?

Han kysste Jim igen och gick mot ytterdörren och tog sin rock. Just precis när han skulle gå ut genom dörren stannade han till:
- Jim? Gillar du att bygga pepparkakshus?

Jim blev lite förvånad att Sherlock frågade om pepparkakshus, men han såg sin chans.

- J-ja, det gör jag. Om du vill, så kan vi bygga ett tillsammans i år... kanske? - han tittade på Sherlock. Han ville snabbt få ett svar så han kunde gå och jobba i hemlighet på en liten överraskning för Sherlock - Jag måste gå snart, så om du vill kan jag köpa pepparkakshus. Eller vill du bygga det från scratch?

Sherlock tittade runt i köket för att avgöra hur mycket plats det kommer behövas för att bygga från scratch, och insåg snabbt att det skulle bli en katastrof.
- Du kan köpa såna färdiga, som det är bara att sätta ihop. Blir väl bra för vårt första pepparkakshus, tror jag.

Jim nickade och log. Nu var det bara att försöka hitta det han letar efter.