Eragon [privat]

-Dana tjatade på mig.
Jag vet inte riktigt. Jag kände Danas medvetande, hon var rädd.
-Har ni löst det?Frågade jag surt.
Nej, vi har ett litet problem, kan du hjälpa oss?
-Har det med ert bråk att göra?
-Nej,
-Vad är det då?
-Luca har fasnat med huvudet i en spricka i berget.
-Vi kommer Jag suckade och meddelade Lydia

Jag reste mig upp och borstade av händerna för att följa med Lilja.
- Hur lyckades ni med det här, Luca? frågade jag irriterat.
Luca svarade inte vilket irriterade mig ännu mer.
- Du kommer få förklara det här förr eller senare, det hoppas jag du förstår, sa jag till honom.

-Vi är på väg nu Dana, säg det till Luca.
-Okeej...
Vi gick en bit,
Var är ni?
-Gå till sjön, hitta bäcken som leder ut ur sjön, följ bäcken, till berget, hitta en liden stig, följ stigen sväng höger, sväng höger igen, sväng vänster...
-Kan du inte visa istället!
-okej
Hon skickade en bild och snart var vi hos henne.
-Var är Luca? Hon pekade på en liten klipphylla där Luca stod på baktassarna med framtassarne i bergsväggen och huvet i en skreva. Jag kunde inte låta bli att skratta, det såg så roligt ut.

-----------------------
Blev kanske lite långt...?

Jag skrattade med Lilja, jag kunde bara inte hjälpa det.
- Förklara nu hur du lyckades fastna där, Luca, så ska vi nog kunna få loss dig, sa jag, fortfarande med ett flin på läpparna.

Lydia skrattade också.
-Hur lyckades ni? sa jag
-Jo, vi försökte reda ut det som du sa, så blev jag lite arg på Luca och vi började bråka, han flög runt och tittade på mig istället för var han flög och så flög han in i väggen och...ja
-Okej, vi ska försöka få loss honom, men du får hjälpa till.
-Okej,..Måste jag?
-JA DET MÅSTE DU!