Motsatser dras väl till varandra? (Privat)

Will drar upp sin väska och lägger ned pergamentet.
"Ses." Säger han lätt och väntar otåligt på Robin som tar åratal på sig att packa ihop det han dragit fram.

Amy skyndar sig ut ur salen och letar upp sin bästa vän Sarah.
"Hörde du allt?"
"Ja, asså, det var skitgrymt!"
"Aa, verkligen!" säger Amy ironiskt.
"Nej men seriöst, är det ingen sim har sagt det förut?" fnissar Sarah.
"Vilket?"

Robin ser på honom.
"Berätta ALLT du sa till henne." Säger han misstänksamt.
"Jag snackade bara om projektet, trollskalle." Skämtar Will och Robin himlar med ögonen till svar innan de går ut ur klassrummet.

"Jo asså, typ alla killar aaaaavguuudar dig!" svarar Sarah med jobbig attityd och slänger med håret. Amy bara ruskar på huvudet och fortsätter gå.
"Du då, hur är det att jobba med den där killen Robin då?" säger Amy retsamt. Sarah har alltid gillat honom.

"Men kom igen, någonting måste hon väl sagt iallafall? Bara något litet?" Frågar Robin bönande.
"Okej, hon rodnande när jag sa hur länge du varit kär i henne." Svarar Will och springer sedan snabbt därifrån innan Robin fattar vad han sagt. Vilket han snart gör och störtar efter.

"Lägg av!" fräser Sarah, på gränsen till skratt.
"Det går väl bra... Med projektet alltså, annars så nej. Det är ju bara dig han vill ha!"
Amy ler motvilligt, även fast hon vet att det är sant.
"Han gillar dig säkert, han vill bara inte visa det!"

Will håller, nästan, på att ramla nedför en trappa när han får syn på Professor Douglas som står och väntar på honom.
"Mr. Johnson, får jag be er om att inte ränna runt som en tokstolle?" Frågar Douglas honom irriterat, med ett höjt ögonbryn och avsky i blicken. Då springer Robin in i honom bakifrån och det är verkligen med nöd och näppe Will lyckas att inte ramla framåt nedför trappan.
"10 poäng från Gryffindor!" Säger Douglas innan han går sin väg.

"Men du, jag måste gå nu, Jessica och Lily väntar, vi har straffkommendering" säger Sarah.
Amy nickar och kramar henne. Det är ju synd med straffkommendering, men på ett sätt så tycker hon att det är.skönt. Att få lite egen tid, kunna fundera, bara vara Amy.

"Vi kom definitivt lindrigt undan." Säger Will och andas lättat ut, han hade inte märkt det men han höll andan när Douglas talat med honom. Will går lungt nedför trappan och en mulen Robin följer efter.

Amy går nedför en trappa innan hon stannar till och svär tyst för sig själv.
"Just det, jag måste ju passera gryffindorarna för att komma till oss... J****r!"