Come home (Hunger Games/Tintin) [SV]

xD

Kapitel 12 – I'm already there


Timmarna efter att han hade tagits ut från arenan var obeskrivliga, han fick träffa en överlycklig Ambroise och Mr. Florence som hade ändrat sitt humör helt och tog emot honom med ett leende.
Han stylades om och fick nya kläder innan det var dags för vinnarceremonin.
Scenen hade verkligen gjorts i ordning, scenen var gjord av samma stål som användes till tågen och lite längre bak på scenen stod en tron.
”Se till att göra denna kväll till din kväll, baby-faced assassin” sa Ambroise när han stod med Tintin bakom scenen, publiken hojtade och skrek av glädje på läktarna.

Publiken och tittarna hälsades välkomna av hungerspelens officiella konfrencier och sedan blev det tyst medans presidenten höll ett tal till vinnarens ära.
Det tog minst en kvart innan en av spelledarna kom in med kronan i handen och överlämnade den till presidenten.
”Och nu stunden vi alla har väntat på, välkommen in våran ädla segrare.. Tintin Remi från Distrikt 6!” ropade deras konfrencier i mikrofonen.

Tintin bet sig svagt i läppen innan han gick ut på scenen, han bländades av de stora strålkastarna men han kunde se och höra publiken, de var överlyckliga över att se honom.
För att de alla hade satsat på honom.
Deras konfrencier ledde honom till tronen och presidenten kom och satte kronan på hans huvud.
”Välkommen tillbaka, du rödhåriga baby-faced assassin..” sa presidenten lågt så bara Tintin kunde höra.
Tintin tittade upp på presidenten och log, han kände hur lättnaden sköljde över honom och hur längtan efter att få komma hem till sitt distrikt var olidlig.

Sedan började den hemskaste timmen i hans liv när högpunkterna från själva spelet visades, de började med att visa starten och hur hela blodbadet såg ut, för en vanlig människa skulle nog denna syn var hemsk och jobbig. Men för de boende i Panem var denna syn en lättnad men ändå för vissa, någonting för hemskt.

Sedan visades ögonblicket när Tintin av misstag råkade döda Levionne, han drog efter andan vid den scenen men den var inte så plågsam som den hade varit inne på arenan.
Sedan visades några små klipp från de andra deltagarnas framträdanden och annat som spelledarna valt ut.

Sedan var det slut, deras konfrencier tackade för kvällen och Tintin leddes ut av några fredsväktare.
Ambroise gav honom en kram när han kom in bakom scenen och sedan ledde han honom till takvåningen han hade bott i innan han hade släppts in på arenan.
”Vi ska bara vara här ett tag innan du får ta tåget hem igen, vidare intervjuer får du göra i ditt eget distrikt” sa Ambroise när de kom in i lägenheten.
”Så vi ska åka hem redan i kväll?” sa Tintin och tittade runt i lägenheten.
”Precis, i morgon förmiddag så står du hemma i ditt eget distrikt igen” sa Ambroise och la sina händer på Tintins axlar.
”Jag är så glad att se dig igen, Tintin” sa Ambroise och tog bort sina händer från hans axlar.
Tintin log och sedan knackade det på dörren.

Det var fredsväktarna som skulle ta de till tåget som skulle föra honom hem till distrikt 6, till sin far och Chang.
De gick ut och satte sig sedan i en glänsande svart bil som tog de till stationen, väl där vinkade Tintin ett sista farväl och sedan gick han in i tåget.
Tåget var samma tåg som han hade åkt dit i, han drog sin hand längs med borden och sedan satte han sig i samma fåtölj som han hade suttit i kvällen innan han hade anlänt till huvudstaden.
”Då så, jag tror du hittar i det här tåget så vi ses i morgon” sa Ambroise innan han gick till sin vagn.
Klockan var över elva på natten och han kände hur kroppen blev allt tröttare så han gick till sin kupé och gick och la sig.

Morgonen där på väcktes han redan klockan sju av att Ambroise knackade ivrigt på dörren.
”Vi är framme nu, sätt på dig lite kläder som du kan ha på dig så äter vi lite frukost” sa Ambroise genom dörren innan han gick till matvagnen.
Tintin suckade och drog upp sin lugg som hade plattats till när han låg och sov sedan öppnade han garderoben för att titta vad han skulle ha för kläder.
Han hittade de kläder han hade haft på slåtterceremonin och han tvekade inte en sekund utan satte på sig den vita skjortan och de bruna byxorna som gick till knäna som han hade haft just då.
Det kändes bara rätt att ha de på sig.

Han gick ut från sin kupé och gick sedan in i matvagnen där Ambroise satt vi matbordet där de hade suttit och ätit middag innan själva spelen.
”Är du redo för den stora dagen?” sa Ambroise med en glad ton i rösten.
”Alltid redo” sa Tintin innan han satte sig ner och högg in på frukosten.
De satt och pratade i ungefär en halvtimme om hur det hade varit inne på arenan och om dagens schema innan borgmästaren kom in i vagnen.

”Alla är på plats och scenen är redo, välkommen hem” sa borgmästaren och skakade hand med både Ambroise och Tintin innan Ambroise reste på sig och gick ut från vagnen efter borgmästaren, Tintin valde att sitta kvar och hämta andan lite innan han tillslut gick ut ur vagnen och mötte folkmassan som stod där utanför.
Där stod de rika, de som hade råd att ta sig dit och hälsa på vinnaren. Men Tintin var inte intresserad av att hälsa på de utan vinkade bara lite lätt innan ha hoppade in i bilen som skulle ta de till borgmästarens hus där den riktiga vinnarceremonin skulle hållas.

Väl vid borgmästarens hus gick de ur bilen och gick in i huset, Tintin leddes genom samma korridor han hade gått igenom när han hade valts ut vid slåttern och tankarna snurrade i hans huvud, tänk om ingen han kände skulle vara där?
Han stannades utanför dörren som ledde ut till deras lilla scen på torget utanför huset, han försökte andas och ta vara på de sista sekunderna som varade av längtan och saknad.
”Och nu tar vi in honom, Välkommen hem.. Tintin Remi!” sa borgmästaren högt genom mikrofonen och i samma stund öppnades dörrarna framför Tintin.

Han steg ut genom dörren och gick fram till borgmästaren, massor med kamerablixtar lyste upp scenen och alla jublade när han kom ut.
Borgmästaren gav honom en kram innan han placerade Tintin framför mikrofonen, nu var det hans tur att säga något.
I samma stund upptäckte han det han inte ville upptäcka, han försökte fånga andan och tänkte ”Det kan inte vara sant”. Han kunde se sin far någonstans längst bort men..
Han kunde inte se Chang.

Han sa det han kunde komma på och försökte komma på andra tankar, talet blev hackigt och det enda han i princip sa var ”Tack”.
Sedan spelades nationalsången och Tintin fick äntligen chansen att gå ner från scenen och träffa sin far.
Georges kom och mötte sin son vid scenkanten och de kramades länge, sedan tog Tintin till orda och sa så snällt han kunde utan att låta ledsen.
”Var är Chang?”
Georges tittade ner på honom och tog ett djupt andetag ”Det är nog lika bra att du går och tar reda på det själv” sa han och sedan släppte han taget om sin son.
Då förstod Tintin vad som hade hänt, Chang hade blivit sjuk på något sätt.

Tintin började springa mot deras hem, han stoppades av några fredsväktare men han slet sig loss ur deras grepp och lyckades ta sig hem.
Han öppnade dörren raskt och fann Chang sovandes på soffan i vardagsrummet.
”Chang.. jag är hemma, Chang hör du mig?” Tintin satte sig på knä vid soffan och strök Chang på pannan.
”Tintin?” viskade Chang ynkligt och öppnade sakta ögonen.
Tintin log vid åsynen av sin vän och skrattade till lite.
”Jag är hemma, ansträng dig inte för mycket nu utan säg bara vad som har hänt” sa Tintin och gav Chang vattenglaset som stod på vardagsrumsbordet.
”Jag är okej, jag har bara en sån jobbig feber” viskade Chang och tog en klunk vatten ur glaset.
Tintin log och reste på sig ”Jag är hemma och jag tror vi kan få lite medicin från huvudstaden, de till att vila upp dig ordentligt nu så försöker vi ta hand om dig på bästa sätt” sa han innan han gick ut i köket och tittade sig omkring.

Nu var han hemma och bättre än så här kunde det inte bli.

Jättebra ♥ Men ... är den slut nu? D:

Funderar på att skriva en fortsättnings.fanfic XD

jätte bra! men det skulle vara kul med en fortsättning

Goda nyheter gott folks, Aliens, unicorns och chokladkakor:

Jag kommer skriva en fortsättning på denna fanfic och för att leka lite wannabe-författare så kommer jag göra en helt ny tråd och göra som en "Del 2" om ni förstår hur jag menar :3

Du skriver verkligen jättebra och det här var nog den bästa ff:en jag läst! ♥ Länka när du har skapat den nya

D'aww.. thank you! ♥

har inte hunnit läsa ikapp än, men du skriver bra plus att det är en rolig idé, så jag fortsätter att bevaka.

Åh, du måste göra en fortsättning, jag älskar Tintin mer än jag älskar choklad!