One Way Out. [SV]

Jätteravenclawsome!!

helt azome!

BÄST!
More! >.<

mer plz?

Jobbar på nästa kapitel nu!
Jag vill att de ska hända någonting speciellt, så det kasnek blir ett längre kapitel!

JIHOOOOO!!!!! xD

Helt ok för mig!

Good!!

Ja, det ser jag med nöje fram emot!

Nästa kapitel kommer imorgon!


Kapitel 10.
Draco Malfoy:

”Usch vilken tråkig lektion!” muttrade Pansy. ”Snigelslemmet borde allvarligt talat inte få undervisa oss!”
Blaise och Draco nickade instämmande.
”Vadå, tycker inte ni det?” frågade Pansy Crabbe och Goyle irriterat. De nickade samtidigt, men verkade inte ha fattat vad de pratade om.
”Äsch, ni två är ju bara för hopplösa!” frästa Pansy.

Nästa morgon verkade hela skolan drabbats av en akut jätte förkylning. De enda i sjunde årkursen som inte var drabbade var Draco själv, Hermione och Harry.
Draco log lite för sig själv när Dumbledore nästa morgon berättade för den friska delen av skolan som bestod av tjugotre elever och en lärare att det skulle bli lediga tills åtminstone tills halva skolan och halva lärarstadien hade repat sig.
Tillochmed Dumbledore och Madam Pomfrey hade drabbats av den plötsliga förkylningen.
Draco tittade bort mot Gryffindorbordet och blinkade åt Hermione. Hon knyckte med nacken i riktning mot de stora dörrarna som ledde ut från Stora Salen. Han nickade och reste sig upp från stolen. När han nästan var framme vid dörrarna hörde han hur Hermione också reste sig upp och sa någonting till Harry. Troligen en falsk ursäkt tills varför hon skulle gå.

Hermione Granger:

Eftersom Harry var för upptagen med att prata och skratta med Ginny slutade Hermione försöka förklara vart hon skulle.
Hon slank igenom porten och där utanför väntade Draco. Hennes hjärta tog ett skutt när han la armen om midjan på henne och drog henne i riktning mot Missnöjda Myrtles toalett.
Så fort dom kontrollerat att ingen var där lutade sig Draco fram och kysste henne och hon kysste honom tillbaka.

Plötsligt öppnades dörren och Harry och Ginny kom in. De skrattade, men när de upptäckte Hermione och vem hon var där med slutade de genast.
Hermione kände hur Dracos armar släppte hennes midja och han tog två snabba kliv bort ifrån henne.
Hermione såg hur Harry och Ginnys leenden förvandlades till förvåning.
”Hermione?” frågade Harry henne försiktigt.
Hermione gav honom bara en blick och drog sedan med sig Draco därifrån.
När de kommit en bra bit därifrån till ett tomt klassrum de kunde låsa frågade Hermione försiktigt,
”Vad gör vi nu?”
”Jag vet inte.”
De satt tysta en stund men sedan yttrade Draco sig igen.
”Är vi tillsammans nu?” Det märktes att frågan generade honom.
”Om du vill det.” log Hermione. Han nickade det.
”är du beredd att låta alla veta det?”
Hon tvekade, men nickade.
”Dåså.” Han gav henen ett svagt leende.
Hon log tillbaka.
”Men hur ska vi berätta det?” Frågan slank ur henens mun innan hon han hindra den.
”Vi berättar inte, vi visar?” Han fick det att låta som en fråga, så hon nickade.
Han viskade någonting i hennes öra och hon rodnade, men nickade igen.

Vid middagen hade dom flesta sjuklingar tagit sig ur sängen och släpat sig ner till Stora salen för att äta middag som vanligt. Dock syntes det tydligt att det skulle dröja några dagar innan lektionerna skulle kunna börja om igen.
Hermione var riktigt nervös hela middagen. Harry gav henne då och då en förbryllad blick som hon ignorerade varje gång. Ginny verkade däremot inte vilja titta på Hermione, och Hermione klagade inte. Ron märkte inte spänningen mellan dem, utan var lika glupsk som vanligt, trots sin grova förkylning.
När Hermione bara hade lite kvar på talriken reste hon sig och gick, utan förklaring. Hon visste att strax skulle Draco göra det samma.

De möttes utanför Stora salen, båda log nervöst mot varandra, men ju mer tiden gick kände sig Hermione säkrare och säkrare, och hon visste att Draco kände likadant.
Plötsligt slogs portarna upp och en skara elever trängde sig ut från salen. I täten gick de Slytherin elever som Hermione avskydde mest och som stod närmast Draco i kategorin ”Vänner.”
De stannade när de såg Draco och Hermione så nära varandra. Någon av dem gav upp ett äcklat läte och Hermione tycktes höra en annan säga ”Slå till henne, Draco!” men ljudet verkade bli avlägsnare och avlägsnare för varje sekund som gick.
Tillslut efter ett leende från kille hon älskade mest av allt, böjde han sig ner och kysste henne.