Hogwarts?!

Varför, om man får fråga?

Jag vet ej. Kanske för att det sär sportlov och jag ska till stallet om en halvtimme. *rycker på axlarna*

Då skulle jag oxå vara glad * tuggar på godis

Kap. 7.
Båtarna stötte lätt mot stranden och vi hoppade upp på en slags underjordisk hamn. Hagrid ledde oss vidare upp mot det stora slottet där en kvinna som såg mycket sträng ut stod och väntade vid en enorm träport. När alla kommit fram sade hon tack till Hagrid och viftade med oss genom en stor hall vidare till ett litet rum där vi tryckte ihop oss så gott det gick.

”vad ska hända nu?” frågade jag Miry. ”jag vet inte, antagligen så ska vi sorteras.” viskade hon tillbaka. ”hurdå?”
”jag har ingen som helst aning, Rose sade någonting om att slåss mot ett troll men det har jag ganska svårt att tro på. Kanske ska vi trolla?” Jag blev, om möjligt ännu mer nervös än jag varit innan.
”Tror ni verkligen det?” Frågade en pojke skrämt. ”För jag kan ingenting om magi.” Jag öppnade munnen för att svara men just då kom den stränga häxan tillbaka. När hon berättat om de fyra elevhemmen så tågade vi in på ett led in i Stora Salen. Det var fantastiskt! Salen var enorm med ett så högt tak att man såg rätt ut i rymden. Vänta, rymden? Har inte Salen ett tak? Jag slog tanken ur huvudet och betraktade en skamfilad hatt som satt i mitten av fyra, långa bord på en pall. Plötsligt, utan förvarning öppnades en reva i hatten och den började sjunga.

När sången var slut steg den stränga häxan upp på podiet och läste upp ett namn från en lista. ”Mallory, Ellie.” åh, nej varför måste just jag vara först? Jag stapplade nervöst fram till hatten och drog ner den över huvudet. Den var alldeles för stor för mig, och halkade ner så att jag bara såg innansidan av hatten. ”aha…” sade en tunn röst och jag hoppade till så häftigt att skrattsalvor bröt ut i Salen. ”Jag ser att du länge förtryckts men nu slitit dig fri. Att slita sig fri från sina nära och kära är det modigaste någon kan göra. Du är mycket mån om dina vänner, och har en brinnande lust att börja skaffa några fler. Jag tror det får bli…. GRYFFINDOR!” Jag hörde hur hatten ropade ut det sista i Salen och jag stapplade lättat ner till det kraftigt applåderande bordet och satte mig bredvid Hermione. De var de enda jag träffat i verkligheten så det kändes säkrast att sitta med dem.

Ytterligare 15 personer sorterades innan det var Mirys tur. Hon gick fram till hatten och den sjönk ner över hennes huvud. Två minuter, och sedan… GRYFFINDOR! Hon fullkomligt sprang ner till mig och satte sig bredvid mig brett leende. Resten av de andra eleverna sorterades och den stränga häxan bar ut rullen med namn, hatten och pallen.

Dumbledore reste sig upp och sade med hög röst: ”Låt festmåltiden börja!” Plötsligt dignade borden av mat och det vattnades i munnen på mig. Jag slevade upp allting inom räckhåll på min tallrik och började äta. Det var en trevlig fest, folk småpratade och skrattade och just när jag började känna mig lite dåsig så försvann all mat från tallrikarna och efterrätterna kom fram.

Medan jag tog för mig av en chokladpudding hade en dispyt börjat runt bordet. Det var Ron och Hermione som ilsket diskuterade om alfernas rättigheter. Jag log och återvände till Miry och den goda maten. Efter ytterligare ett litet tal om skolans regler av Dumbledore så var det dags att gå vidare till uppehållsrummet och få i sig lite sömn.

Hermione visade vägen och vi kom in i det cirkelsrunda, varma rummet. Hon ledde oss uppför en spiraltrappa där hon stannade och berättade att flickornas sovsal var till vänster och pojkarnas till höger. Jag och Miry steg in genom trädörren och fann ett cirkelsformat, stort rum med ett dussin sängar med en braskamin i mitten. Ett stort fönster räckte från golv till tak och visade en underbar utsikt över Quidditch planen. Vi alla var alldeles för trötta och mätta för att prata så jag hoppade bara kvickt i min pyjamas och kröp ner i sängen. ”God natt.” slumrade jag till Miry och hon grymtade till svar. Det sista jag hörde innan sömnen tog mig var två par arga röster, som bråkade några trappor ner.

Såååå bra!

väldigt bra

Awsumigt ;3

Jag älskar att skriva på denna fanfic, så här kommer ett nytt kapitel. Ni får säga till om jag lägger upp för ofta.


Kap. 8 (redan?)
Dagen efter försov jag mig, och väcktes omilt av en nyvaken, rufsig Miry. ”Ellie! Vi har försovit oss! Lektionen börjar om fem minuter, skynda dig!”
Jag tumlade ut ur sängen och slängde på mig kläderna innan jag tillsammans med Miry rusade ut ur uppehållsrummet. När vi kommit fram till trappan så stannade vi och tittade förskräckt på varandra.

Vi hade ingen aning om var trolldryckskonsten fanns och vi var redan fem minuter sena. Medan Miry tittade skrämt omkring sig och började så smått leta efter någon prefekt så tittade jag närmare på en tavla. Jag hade inte sett det kvällen innan men nu såg jag att figurerna på tavlorna rörde på sig. En flicka med ett spädbarn var avbildad i tavlan. Hon blängde på mig. Plötsligt fick jag en idé och sade: ”Vet du vart trolldryckslektionerna finns?” Hon blängde vidare på mig och jag vände mig uppgivet om för att hjälpa Miry när hon sade: ”Ja okej då. Följ med mig.” Jag vinkade till mig Miry och kvinnan på tavlan förde oss genom nästan hela slottet till ett par fängelsehålor. Det var mycket kallt här nere och jag huttrade till. Kvinnan på tavlan sade att hon inte kom längre utan vi fick gå den sista själva. Jag tackade henne och vi sprang vidare genom korridoren.

När vi äntligen kom fram till en dörr så blev vi plötsligt förfärade. Vi var minst femton minuter sena. Vi blev stående där ett tag innan jag sköt upp dörren med tungt hjärta.

En mager, svartklädd man stod längst fram i klassrummet och avbröt sig tvärt när vi kom in. När han såg vilket elevhem vi tillhörde så sprack hans ansikte upp i ett belåtet flin.
”Ms. Mallory och Ms. Alston, denna lektion började för 20 minuter sedan. Jag tror det blir strafftjänst och 10 poäng från Gryffindor.” Jag öppnade munnen för att ge ett ilsket svar men Miry puttade till mig och viskade: ”Det är inte värt det, El. Vi sätter oss bara här.” Jag kokade fortfarande av ilska när jag satte mig ner. Just då kom en Slytherinare in. Han stegade stolt genom rummet till en plats. Läraren tittade inte ens åt honom.

Det var ingen bra lektion, jag lade hela tiden i fel ingredienser och det hela blev inte bättre av att de andra Gryffindor tjejerna viskade och fnittrade bakom min rygg.
Det var en stor lättnad när klockan ringde och jag och Miry var de första som lämnade fängelsehålan. ”Vad har vi nu?” Frågade jag henne. Hon svarade och vi begav oss till lektionen i Förvandlingskonst.

Efter det var det lunch. När vi kom in till Salen så utbröt viskningar och folk fnittrade när vi gick förbi. Miry verkade inte märka det men jag blev kall. Var det mig dom menade? Vad hade jag gjort för fel? Plötsligt kom jag att tänka på en sak. Alla andra i min klass hade ju kommit i tid till trolldryckslektionen. Varför hade de inte väckt oss?
Jag åt försjunken i tankar. På rasten var jag också väldigt tyst samt på örtläran som var dagens sista lektion. Miry märkte att någonting var fel och försökte få mig att säga vad det var men jag ville inte oroa henne. Det kanske inte var mig de skrattade åt, det kanske precis hänt någonting eller…. "Eller så skrattade dom åt Miry." Sade en röst i mitt huvud. ”Nej, sa jag till den. Ingen kan hata Miry, hon som är så snäll och god.”
Men mina misstankar bekräftades när jag, efter ett hårt slit med Snapes läxa, skulle gå upp och sova. När jag gick förbi ett bord med förstaårselever så kunde jag riktigt känna deras glödande blickar och jag stannade när jag var utom synhåll vid spiraltrappan. ”Men gud, har ni sett hennes hår.” Viskade en flicka till sina kamrater. ”Ja eller hur. Men hörrni, vet ni vad jag har hört. Jag har hört att hennes bror är en ynk. Man undrar ju om hon verkligen är magisk om hennes fyra syskon är mugglare.” Sade en pojke.
” Jag undrar om hennes kompis är så mycket bättre. Kolla, jag fattar inte varför hon är med henne. Stackars lilla Miry, Ellie har nog tvingat henne att vara med henne.” Jag mådde plötsligt illa och rusade upp till min sovsal där jag lade mig under täcket och grät.

^ Precis så tänkte jag när jag var på Kap. 14 i min FF:
Vänta nu! Igår var det ju typ... 8! D:

Awsome kapitel

http://youtu.be/MhpqZT8-A7Y
ahahahahahaha!
Lyssna på det om fisk!
(okej, ingen fattar vad jag säger nu men titta på videon så ser ni