Slaget om Hogwarts min version [SV]

.............det var många!




skriver just nu tack för alla (två) idéer!

^
Jag försökte komma på alla jag kunde vad dom gjorde.

hoppas idén (stavning) blir till hjälp

Kap 4. Rons reaktion

Ginny:
Ginny sprang förbi en massa kupéer. Hon letade inte efter Ron hon letade efter Harry. Hon behövde prata. Hon sprang tills hennes ben darrade av trötthet. Hon sprang tills lungorna värkte. Först då stannade hon. Framför henne fanns Prefekternas kupé. Hon tittade in i den sista elevkupéen. Där satt han. Det svarta håret var rufsigt som vanligt. Hon hämtade andan och gick in. Harry tittade upp mot henne.
''Ginny!'' sa han och drog in henne.
''Harry jag måste prata!'' sa hon stressat.
''Om vad?'' sa han undrande.
''Om Hermione och Ron. Var är han föresten?'' sa hon och tittade runt i kupén. Bortsett från dem själva så var den tom.
''Han är ute och letar efter Hermione hurså?'' sa Harry.
''Å han får inte hitta henne. Inte än iallafall.'' pep hon. Harrys min blev allvarlig.
''Vad vet du?'' frågade han. Hon satte sig ner.
''Jag...jag såg henne kyssa..kyssa...'' Hennes röst bröts. Harrys min blev allvarligare.
''Kyssa vem? Ginny vem var det?'' han tog hennes hand och kramade den. Hon tog ett djupt andetag.
''Draco Malfoy.'' sa hon tungt.
''VA?Är det sant?'' skrek Harry. Hon nickade. Han suckade.
''Tänker du berätta för Ron?'' frågade han sedan.
''Jag vet inte. Hermione vill inte göra det, inte jag heller men han är min bror jag måste.'' Hon var inte långt från tårarna. Han nickade.
''När?''
''Nästa gång jag ser honom.'' Just då kom han in.
''Å hej Ginny hur är det? Har du sett Hermione?'' Hon tog ett djupt andetag.
''Ja...hon är längst bak i tåget...med...åh Ron hon är med Draco Malfoy. Dem kysstes.'' Hon blev blek i ansiktet. Ron sa inget. Harry satt tyst. Alla satt tysta tills Ron bröt tystnaden.
''Hur? Är det för att hon är arg eller...gillar hon verkligen honom?'' Han såg väldigt ledsen ut.
''Det...såg ut så.'' sa hon tyst.
''Ron? Är du okej?'' frågade Harry. Ron reste sig argt upp. Av gamla vanor reste sig Ginny också. Dem stirrade på henne.
''Ska du med eller?'' frågade Ron.
''Nej...det är en vana.'' mumlade hon och satte sig igen. Ron ryckte på axlarna.
''Okej.'' sa han och gick ut. Ginny tittade på Harry. Han tittade tillbaka.
''Hur är det?'' frågade han. Även hans röst lät skakig.
''Jag vet inte. Det är inte direkt vad man väntar sig av Hermione Granger.'' sade hon tyst och tittade ner på sina fötter.
''Jag vet. Jag är också förvånad.'' Hon tittade på honom. Bakom glasögonen var ögonen oroliga och förvånade.
''Harry...'' sa hon.
''Ja?'' sa han och tittade upp. Hon rynkade pannan.
''Harry. Jag vill att du svarar ärligt på den här frågan. Okej?'' Hon tittade allvarligt på honom. Han nickade.
''Vad tycker du om mig? Alltså med känslor.'' Hon försökte hålla rösten stadig men var inte så säker på att hon lyckades.
''O..om dig? Du..du...betyder mycket för mig. Men jag kan inte vara med dig förren det här är över. Jag kan inte utsätta dig för fara. Det förstår du väll?'' Han tittade på henne.
''Och om jag vill utsätta mig för fara? Om jag vill vara inblandad i det här? För det är jag faktiskt redan. Jag har varit det sen vi åkte för att rädda Sirius. Han vet vem jag är. Han vet vad jag känner. Och han vet vad du känner även om han inte förstår vad det är.'' Han suckade.
''Men jag vill inte det. Du är för viktig. Iallafall för mig.'' Hon reste sig med ett rop.
''Harry det här handlar inte bara om dig. Om han dödar dig tror du han plötsligt slutar döda resten? Tror du han kommer lugna ner sig som Fluffy när han hör musik? Svaret är nej. Han kommer fortsätta. Tills bara renblodiga trollkarlar och häxor är kvar.''
''Då har du ju en chans...''
''Nej för jag är en 'blodföradare' så jag har lika mycket chans som en mugglare.''

Harry:
Frågan hade kommit så plötsligt. Vad han kände för henne? Något som man inte ens kan beskriva i ord. Men om han förlorade henne...det vågade han inte ens tänka på.
''Jag...men vad vill du att jag ska göra, säga?'' stammade han. Hon stirrade på honom.
''Säga det. Säga vad du känner. Kärlek eller vänskap eller...ren fientlighet?'' Han suckade. Att hon måste vara så envis.
''Det jag känner....'' började han.
''Fortsätt. Du kan säga allt till mig. Ron vet ändå redan om det.''
''Det jag känner för dig...går liksom inte att beskriva i ord.'' Hon började le.
''Jag...jag...'' Han visste inte vad han skulle säga. Som vanligt tog Ginny kontroll över situationen. Hon satte sig ner. Hennes ansikte kom närmare. Hennes blåa ögon tittade in i hanns. Deras läppar snuddade vid varandra. Långsamt blev nuddandet till en kyss. Detta var vad han kände för henne.

Ron:
Om jag hittar henne ska jag använda Crucio-förbannelsen på henne. tänkte han argt. Varje lilla del av honom var rasande. Rasande på tjejen som varit otrogen mot honom. Rasande på killen som hade varit med. Varför hade hon inte sagt något? Han kunde väll förstå saker. Allt hade varit en lögn.
Var sitter den...den smutsskallen? Han höll på att bryta ihop. Tillslut hittade han kupéen. Där satt dem. Hermione i Malfoys famn, gråtandes. Malfoy smekte henne över håret. Han stog inte ut. Precis när han skulle gå upptäckte Hermione honom. Hon slet sig ut ur Malfoys famn och öppnade kupédörren.
''Ron...''


BAM BAM BAM!! Vad kommer hända?? Kommer Ron förlåta Hermione eller fortsätta vara arg? Tack för att ni läser.

Ahhhhhhh skriv meeeeeeer vad ska hända måste bara veta det!

Håller med dig :-)

Ja, visst måste man bara veta !

Ginny.:.Weasley vänta inte tills imorgon skriv skriv skriv snälla kommer inte att kunna sova! Måste-läsa-mer
!!!!

Så himla bra!!!! Galet bra!! Nästa J.K Rowling!

joo....grejen är att jag själv inte vet vad som ska hända. För jag vet inte vem Hermione ska välja. Skicka en uggla med vem ni tycker hon ska välja så vinner majoriteten.

Jag med,hur skulle man kunna annat???