50 år efter Voldemorts död - Eleanor Potter och Malfoys hemlighet

Jättebra!!!!

Tack allihopa!

Kap. 11
Elanor var alldeles stum. Hon fick inte ur sig ett ända ord. Mary... Bortrövad... Malfoy låg bakom det, det var det ända som var säkert. Hade det kanske med hämden att göra? Det hade det säkert. Men Mary, borta... det funkar inte. Eleanor skulle inte stå ut med tanken. Det fanns bara en sa att göra...
"Jag ber dig att inte försöka leta reda på henne" sade Professor Roude somom hon läst Eleanors tankar. "De bästa aurorerna letar efter henne, jag ber dig att inte lägga dig i. Åh, rektorn gav mig lov att följa dig hem, bara för att... typ kolla in det och så, om du vill."
Eleanor bara nickade och gick sin väg med Fiona och James efter sig. Inne i uppehållsrummet öppnade Eleanor munnen för första gången.
"Vad är planen?" sade hon.
"Vilken p-plan...?" sade James ängsligt
"Vi ska ju rädda Mary!" väste Eleanor.
"Du hörde vad Roude sa, vi borde inte lägga oss i" sade Fiona.
"Nejvisst" muttrade Eleanor.

Fiona lät Eleanor skolka från skolan idag, vilket Eleanor var glad för. Vanligtvis skulle Fiona tvingat med Eleanor Men nu fick hon ligga i sin säng och tänka. När hon lagt sig i himmelsängen öppnades dörren och Fiona kom in. Fiona stängde dörren och tittade närvöst omkring sig, och när hon fick syn på Eleanor trillade hon nästan bakåt av förskräckelse.
"Vad gör du här, Pott... jag menar Eleanor" sade hon raskt.
"Lägg av" sade Eleanor. "Vad gör du här?"
"Jag... öh, jag råkade ta med en extra bok av misstag" sade Fiona och höll upp svar-på-allt-boken.
"Jaha.."
Fiona satte boken i väskan och satte sig på sängen.
Eleanor tyckte Fiona betedde sig konstigt. Men mera hann hon inte tänka, för hon fick plötsligt väldigt varmt. Hon rev av sig sin t-shirt och pustade ut. Fiona storglodde på henne, där hon låg i bara bh.
"Vad glor du på?"
"Åh, inget" sade Fiona drömmande - utan att slita blicken från Eleanors bröst.
Eleanor kände sig väldigt irriterad på Fionas beteende, så hon lade sig med ryggen åt Fiona. Vad hade det tagit åt henne? Fiona betedde sg som en tonårspojke som ser en tjej i bh.
Plötsligt klev Fiona upp, sade hejdå och gick ut.

"Vakna Eleanor!" det var Professor Roude som ropade.
Eleanor öppnade ögonen. Hon låg i sovsalen.
"Godmorgon, eller Goddag egentligen" sade Roude. "Ska du ta på dig en tröja åvanpå bh:n så vi kan ta en sväng hem till dig?"

När de sent på kvällen kom tillbaka, såg Eleanor Fionas svar-på-alltbok ligga på golvet. Utan att veta vad hon gjorde plockade Eleanor upp boken och gick till sin egen säng. Hon tog fram fjäderpenna och bläck, doppade pennan i bläcket och skrev
Var är Mary?
Hon var medveten om att hon inte skulle få något svar, eftersom att boken omöjligt kunde svara på den frågan. När Eleanor tänkte stänga boken, såg hon att en kort text blv allt tydligare på samma sida som Eleanor hade skrivit på.
Hon är i den förbjudna skogen.



Ja, vad tycer ni? Det kommer antagligen bara två kapittel till. Vill gärna att de sista kapittlerna ska bli så bra som möjligt, så ni får gärna ge massor med feedback

SUPER BRA!

Väldigt bra C:

Bra som vanligt!

Tack alla!

Just nu är jag sjuk, men det hindrar mig inte från att skriva. Fast då mamma ser mig sitta med papper och penna eller med datorn blir hon sjukt arg - hon vill att jag ska ta det lugnt när jag har huvudverk :{
Menmen, hon övervakar mig inte hela tiden >:-]

Krya på dig!!

^^ Tack


Kap. 12
Frågor exploderade som fyrverkerier i Eleanors huvud. Hur visste boken var Mary var? Talade den sanning? Kunde boken faktiskt svara på sådana frågor? Eleanor bestämde sig för att gå till den förbjudna skogen. Ifall Mary var där hade Elenaor chansen att rädda henne. Skulle hon väcka Fiona?
Nej.
Det var som om en inre röst inom Elenor hade talat. Hon ville väcka Fiona, men det kändes rätt att låta bli. Hon tog Marodörkartan och osynlighetsmanteln och började smyga ner för alla skolans trappor, påväg till den förbjudna skogen.

Utanför skogaen stannade hon och betraktade Hogwarts. Tänk om stor fara hotade i skogen? Skulle hon aldrig mer få se Hogwarts, Fiona eller... James..?
Hon drog ett djupt andetag och tänkte på hur härligt det vara att andas, innan hon vände om och gick in i den mörka skogen.

Väl där inne besämde hon sig för att ta av sig osynlighetsmanteln - den var bara ivägen. Hon tog fram trollstaven och viskade:
"Lomus."
Vart skulle hon gå? Höger, vänster...? Hon hade ju ingen aning om var i skogen Mary var. Hon visste inte äns om Mary var i skogen. Tänk om det var en fälla? Skulle Eleanor - genom att gå in i skogen - gå rakt emot döden? Eleanor stannade och höjde staven. Kanske det var smartast att vända tillbaka? Eller skulle hon gå vidare och se vad som händer? Om Mary fanns i skogen, så var det andra allternativet bättre. Hon fortsatte sin färde genom träd och mörker.
Där hon banade sig fra mellan träden fick hon syn på en ensam strimma av månljus - hon hade kommit till en glänta. Eleanor kände sig plötsligt väldigt hoppfull, som om månljuset gav henne en enorm mängd hopp - så Eleanor släckte trollstaven.
Eleanor satte sig på en sten och stirrade ut i mörkret. Hela tiden trodde hon sig höra prassel i buskaran eller en kvist som bryts. Men vartåt skulle hon gå? Bara Fiona och James skulle ha varit med. Det skulle inte ha varit fullt lika läskigt och ensamt då. De hade varit vid hennes sida vad som än hänt. De hade varit där och betytt så mycket för Eleanor som bara Fiona och James kan betyda.
Eleanors tankat bröts av ett skrik. Det lät precis som Mary. Eleanor steg upp och började närvöst småspringa. Tänk om det var försent, tänk om det värsta redan hade inträffat... Det är det värsta att man inte vet.
Innan hon visste ordet av så snubblade Eleanor på någonting. Hon föll, skrapade armen i marken och slog huvudet i en sten. I mörkret fumlade hon efter trollstaven. Hon viskade "Lomus" och tittade vad hon hade snubblat på, och då tog hennes hjärta ett skutt.
"Mary..." viskade hon.
Eleanor föll på knä bredvid Mary och satte handen på hennes bröst. Hon levde. Hennes hjärta slog... hon andades. Mary öppnade ögonen och tittade på Eleanor.
"El.." sade hon med svag röst.
"Jag är här, Mary, allt är okej."
"Nej... skogen... i skogen..."
"Vad finns i skogen, Mary?" viskade Eleanor lite närvöst.
"I skogen... han... akta..."
"PETRIFIKUS TOTALUS!" var det plötsligt någon som skrek och Eleaor kände hur hon spikrak föll ner till marken.
"Kathleen, var snäll och ta hennes trollstav ifrån henne" sade en mörk röst.
Kathleen Malfoy? Var hon här? Vem var mannen?
Eleanor kände hur Kathleen letade genom alla hennes fickor tills hon kom till innerfickan i manteln där trollstaven låg. Hon tog den och gick sin väg. Då kände Eleanor hur förtrollningen släppte och hur hon kunde röra sig igen.
"Sådär ja, Potter" sade den mörka rösten. "Stig upp nu, din dåre, mitt namn är Mervolo Tom Dolder."


Vad tycker ni? Det kommer förmodligen två kapittel till efter detta.... Är öppen för all kritik!

Gud var bra!

Det är så bra, jag länktar efter nästa kapitel!