Julbal, kärlek och vänskap

Asbra! Längtar till nästa del! ♥

Mer!

Jättebra ! Längtar !

^This.

Jättebra!!!

Kul med så många läsare. Tack så mycket. Slutet är inte här riktigt ännu, men jag hoppas att ni inte tycker att ff:en är för lång.

Kapitel åtta:

Tacksamhet och överraskande händelser

Williams perspektiv:
Efter att ha stått ett tag och betraktat turneringsdeltagarna och deras partners på dansgolvet ett tag gick William och Jessica, som många andra, in på den lilla tomma ytan som fanns. Det gick inte så speciellt bra trots att de hade övat dans hela gårdagen. William flinade lite då han tänkte på att Alice hade sagt att han inte hade varit skapad för att dansa. Hon hade rätt. Jessica däremot var duktig och det var mer hon som styrde honom än han som styrde henne.

William dansade förbi en liten svarthårig figur han kände igen. Det var hans lillasyster Lisa, som han hade haft en dispyt med för några dagar sedan eftersom han inte ville gå med henne på balen. Lisa såg tydligen William också, för hon gestikulerade diskret mot sin danspartner som Will visste att Lisa hade spanat in sedan innan, och log diskret mot sin bror.
"Tack", Mimade hon tyst och William förstod. Det var klart att hon var tacksam för att han inte hade sagt ja eftersom hon fick vara med en kille hon tyckte om. William däremot, var inte med en tjej han tyckte om. Jessica drog honom lite för nära sig hela tiden och försökte att vara så synlig som möjligt från Alices håll när hon gjorde det. Då William såg på Alice så var hennes ansikte dock stelt och fäst vid Thom.

Alices perspektiv:

Alice dansade med Thom och de var båda mycket duktiga. Det var ändå något som inte kändes som det skulle. Alices blick drogs ständigt åt Williams håll och hon såg ett par gånger då han och Jessica dansade tätt ihop. Av någon oförklarlig anledning ville Alice bara strypa Jess vid dessa tillfällen. Efter en stunds dansande hörde Alice en tyst viskning i sitt öra. Hon hörde att det var Thomas stämma.
"Kom, så går vi härifrån." Alice fick panik. Vad skulle hon göra? Skulle hon följa med honom? Alice nickade.
"Okej", sade hon lite smått nervöst och följde med honom ut ur stora salen till entréhallen där de båda satte sig på nedersta trappsteget. Thom lade undan en av Alices hårslingor ur hennes hår och började återigen kyssa henne. Alice tänkte på William, vilket fick kyssen att kännas bättre. När Thomas började kyssa henne mer intensivt och gå mot hennes hals ställde hon sig upp.
"Jag vill inte", sade hon bestämt. Snart insåg Alice vad hon hade sagt. Hade hon just sagt åt Thomas att hon inte ville kyssa honom? För ett par veckor sedan hade hon kunnat dö för att sitta här, men idag... Ja, var det verkligen annorlunda idag? Det verkade så. Thomas såg på henne.
"Jag förstår inte." Alice satte sig bredvid honom. Det rann tårar nedför hennes kinder.
"Jag tror att jag gillar någon annan. Men vi är vänner, du och jag, okej?"
Thomas lade armarna om hennes axlar och fick henne tillsist att sluta gråta. Han torkade tröstande av hennes kinder.
"Det är okej. Jag lovar. Allt kommer att ordna sig. Gå in och fånga honom!" Alice såg förvånat på Thom. Hon trodde inte att killar pratade så.
"Jag har en sak att erkänna", sade Thomas.
"Jag tycker om dig och så som vän, men hela den här grejen är något som mina kompisar har fått mig att göra för att jag ska bevisa.." Han harklade sig. "..för att jag ska bevisa att jag inte är homosexuell, okej?" Han såg på Alice.
"Förlåt för allting, men det är inte lätt när alla tror att man är värsta playern när man egentligen tycker om killar."
Alice såg frågande på honom. Egentligen borde hon smälla till honom för att han hade lurat henne så brutalt, men istället kände hon sig lättad. Mer lättad än hon hade varit på ett par veckor nu.
"Så du är homosexuell?" Det hade hon inte trott om honom. Thomas flinade lite.
"Men du berättar inte för någon, right?" Alice skakade på huvudet. Hon skulle inte berätta för någon. Hon reste sig upp.
"Jag måste gå in och `fånga honom` " Sade Alice med ett brett leende på läpparna.
"Vi ses, Thom", sade hon och gick åter tillbaka till stora salen med en liten vinkning åt sin vän.

Lucys perspektiv:

Lucy och Poliakoff dansade med varandra hela julbalen utan att bry sig om de andra runt omkring. De gick ut och tog en promenad en stund och gick sedan in för att dansa lite till. Efter ännu ett tag på dansgolvet gick de ut för att ta lite mer frisk luft. De gick ut på marken som glittrade av snö. Poliakoff såg upp mot slottet.
"Jag hoppas jag komma tillbaka någen gång", sade han med sin speciella accent. Lucy log. Hon ahde kommit att tycka så mycket om den där dialekten.
"Det hoppas jag också. Annars kommer jag och hämtar dig." Lucy kastade sig på marken och såg upp mot stjärnorna. Poliakoff gjorde detsamma.
"Jag hoppas att vi kan träffas igen", sade Lucy och pekade på den stjärna med det mest intensiva ljuset på¨himlen.
"Den där stjärnan är för oss och för vår kärlek." Hon sade det tyst och mjukt innan de kysstes i snödrivan.

Skriv meer!!

MER

Så otroligt välskrivet! ♥