Älska mig!

Tackar, nästa kapitel kommer att dröja lite men det blir ett lååååångt kapitel!

okiiiii

Lycka till, antar jag. Det där är inte min typ av genre, trodde verkligen inte det var din heller. Ehe.

Du är otroligt bra, det vet du ;3
Det är absolut din genre, den passar dig perfekt och ingen kan öndra på det ♥

Vet du va en pus är du har int pusats me en kille va?

Pus
/ Proffessor

Nåja, mer kommer, om någon vill läsa.
I detta kapitel är det mycket om själva huvudkaraktären.
Hennes känslor...i massor.
Hoppas ni tycker om det!



Han gillade mig helt enkelt inte.
Jag förstod att alla inte kunde gilla mig, så enkelt var det.

Men att han, av alla människor, inte gillade mig, var helt enkelt inte rättvist.

Jag undvek honom så gott det gick men en kväll ställde jag honom mot väggen.

” Hogsmeade nästa helg? Frågade jag och väntade på att han skulle svara ja.
Jag fick inte ens ett svar, bara en kall blick som tydligt sa ”jag gillar inte dig”.

Det var inte en skön känsla, jag som alltid har varit så omtyckt bland alla….
Så snabbt jag kunde gick jag min väg.

Ville inte att han skulle se att mina ögon tårades.
Jag sprang därifrån och hörde hur han ropade mitt namn.
Men jag brydde mig inte, inte ett enda dugg.

Han gillade mig inte och jag gillade egentligen inte honom.
Han kunde bara försvinna.
Försvinna från min klass.
Försvinna från skolan.
Försvinna från landet.
Försvinna från världen.
Jag önskade att han skulle gå upp i rök

När jag kom upp till det runda rummet som skulle föreställa sovsalen slängde jag mig på sängen och grät.

Jag grät för att han var så snygg men inte ville ha mig.
Jag grät för att han var så smart men inte ville ha mig.
Jag grät för att han var en så underbar människa, men inte ville ha mig.
Jag grät för att jag var en sådan hemsk människa så att han inte ville ha mig.
Jag grät för att mitt liv var på väg att förändras och allt berodde på honom.
Jag grät för att jag visste att han och jag aldrig skulle kunna bli ett…..

Nästa morgon gjorde han tydliga försök till att flörta med mig men så fort jag försiktigt flörtade tillbaka såg han på mig med den mest iskallaste blicken han kunde åstadkomma.

Samma dag hade vi mitt bästa ämne och med något bättre humör traskade jag och mina vänner iväg mot trollformelära.
Det gick bra, jag ignorerade Simon så gott jag kunde, men tyvärr tror jag inte att han märkte något eftersom han ignorerade mig också.

Inte för att jag tittade på honom och kontrollerade om han såg på mig en gång per minut.

Själva lektionen gick väl så där.
Som tur var så hade vi mycket repetition.
”Reparo!” mumlade jag och svängde med spöet.

Koppen som jag skulle laga blev hel.
Jag blev nöjd liksom professorn och mina klasskamrater efter att jag fått tio poäng.

När vi gick ut mot lektion nummer två: förvandlingskonsten så diskuterade vi vad vi skulle vilja göra efter hogwarts.
Marie log när jag frågade vad hon ville göra.
Hon pysslade lite med håret och tittade på mig med en lätt förlägen blick.

”Hippogriff uppfödare , tror jag” svarade hon och såg på mig med hundögon.
De hundögonen hade jag blivit van vid under mina år som omåttligt populär.

Antigen skulle jag göra som hon ville och hon skulle bli jätteglada eller så skulle de bli jättebesvikna över att jag inte ville dela allt med henne.

Jag ignorerade hennes blick och frågade hur jag skulle göra med Simon.

Det fick Marie att lysa upp.
Vi befann oss utanför klassrummet men jag ville inte gå in förrän hon berättat.

”Jag vet exat hur du ska göra!” sa hon och skrattade åt min oro.

Hoppas det var bra.
Själv är jag inte sååå nöjd med kapitlet, men jag har haft ganska fullt upp den senaste tiden.
Nästa kapitel, om det finns någon som vill läsa kommer att komma snart.

Mer!!! Super spännade ♥

suupeer!