In the dark PRS Vidomina & Medi

"De har ju levt så länge så de vet nog vad som är snyggt." Hon log och såg på Adelaide.
"Ska vi?" Hon skrattade sedan och tog Cecilia i handen.
"Ja det är svårt att förklara. De gör extra god mat, festligheter och sen hörde jag typ de skulle avfyra fyverkerier." Hon började gå till matsalen och där var hennes stol. Stolen som var tillägnad henne.
"Det doftar underbart" viskade hon.
Flora såg sig om.
"Det ser ut som en film. All mat. Att de gör så här mycket!"

Hedwig och Oliver log svagt.
"Det här är nog ddet normala. Det är många munnar de ska mätta..."

"Om inte så har de ju många som hjälper till.", funderade Cecilia och ögnade några vampyrer som gick före de mot matsalen.
"Javisst.", svarade hon Halo när hon hade erbjudit henne sin hand och följde med henne därifrån.
"Vad fint här är.", sa hon och beundrade matsalen när de hade stigit in. Hon sökte sig till bordet och slog sig ner med sin familj vid en av långsidorna av bordet.
"Jag tror det finns mat så det räcker och blir över. De har verkligen slagit på stort..!", skrattade Adelaide när hon lutade sig närmare Halo. Sedan slog hon sig ner på stolen bredvid sin bästa vän. Väntade med att ta något. Halo, prästinnan, hedersgästen, hon skulle ju ta först.

Hon slog sig ner på den tronliknande stolen och hon log mot de andra och nickade.
"Jag hoppas att det kommer att smaka." Hon såg mot Julian och såg sedan mot Gix.
#Jag uppskattar all er hjälp. Jag är er evigt tacksam."

Efter Halos signal tog gästerna av maten och gladeligen så. Mest generösa var nog Di Vittorios. De hade ett stort intresse för matlagning. Mira var väl inte långt därefter, anade Adelaide.
Lorraine och Preston var de kanske minst engagerade. De höll sig lite mer utanför, försiktigt deltog de, ville absolut inte vara ivägen eller göra fel. Iallafall utstrålade Lorraine det. Preston hakade bara på hans fru.
"Hur känns det att vara hemma, Halo?", frågade Adelaide och spetsade en potatisbit med sin gaffel.

Hon såg upp och torkade sig om munnen med en näsduk.
"Det känns konstigt.." Hon såg sedan mot Matteo och log sedan.
"Men jag vet vilka mina vänner är. Jag vet vilka jag kan lita på " Hon log och lade upp en bit kött och såg mot Rion.
"Rion du är väldigt tyst... Är något fel?" Hon såg blygt på honom och svalde.
Camille svalde en bit av pastan och såg på Matteo.
"Älskade... pastan är som sång för munnen. Hur?"

De fortsatte njuta av middagen, vampyrer, prästinnan, vänner och familj. I trevligt sällskap med intressanta samtal, skratt och diskussioner.
Gladast var nog vampyrerna, för att få åter fått tillbaka sin prästinna. Men det var hos Di Vittorios det syntes mest. En skara familj som älskade firande. Under minglet hade nog Gio lyckats få i sig en hel del att dricka och försökte nu ha något slags samtal med en av vampyrerna, men det var bara från ett håll. Det var nästan svårt att förstå vad Gio fått ur sig med tanke på hans sluddrande och skratt däremellan alla ord.
Adelaide hade haft ett öga på Halo helatiden, men såg sin chans att smaka lite på den alkoholhaltiga bubblande drycken. Den var god och fick henne att slappna av mer, skratta om än lite högre.
"Kom, Halo, vi dansar. De spelar så bra- hör du?", sa hon och greppade tag om Halos handled för att nicka åt scenen med bandet.

Maten hade varit underbar som alla de andra tiderna och Halo hade samtalat glatt innan de skulle förflytta sig.
"Dansa? Adelaide jag är för mätt. Jag av någon måste vila annars kommer jag att kräkas." sa hon och gav henne ett leende. Men hn vände på huvudet där Gix gick lungt vid Junivs sida.
Ifall hon skulle må sämre så hade hon hela familjen vid sin sida.
"Adelaide du är min klippa i stormens mitt." Viskade hon och tog ett stadigare tag om henne.
"Tack att ni aldrig slutade att hoppas återse mig."

Adelaide vände sig till Halo och log då. Det dröjde några sekunder då hon bara iakttog sin väns ansikte. Förstod att det kanske inte var läge att trötta ut henne mer än vad hon säkert fortfarande var. Efter allting hon hade gått igenom.
"Kom, vi kan väl gå någonstans där det är lite lugnare? Ruby och Cecilia kanske kan följa med?" Adelaide tog tag om Halos hand och såg över axeln på Halo efter de andra två för att sedan se på Halo igen. "Jag tänkte..", började hon och sänkte rösten. "..Att du kanske kunde berätta hur du hade det? Ja, alltså, det du minns?", sa hon och log lite osäkert då. Trots allt det onda, så fanns ändå nyfikenheten där. Vilka var det hon stött på under alla månader borta från New Orleans, från palatset, sina vänner och familj?

"Oh nej" Hon skakade på huvudet.
"Om jag bara sitter och vilar några minuter så ska du se att jag orkar." Hon skrattade och lutade sig mot henne men suckade sedan.
"Det jag minns är så vagt. Kan försöka. Ruby gjorde ett fantastiskt jobb."
Hon såg sedan på dansgolvet.
"Jag hoppas ni har ordnat med mera festligheter."

"Du kanske bara behöver hitta lugnet någon annanstans? Eller vill du stanna kvar här?" Adelaide såg lite osäker ut och sneglade på sin vän när hon lutade sig mot henne. Lite överraskat lade hon armen om henne och strök henne över ryggen. "Kom här då.", sa hon och hjälpte henne till en stol som stod borta vid ett bord dukad med plockmat. "Så, känns det bättre?"