Almost PRS

”Jag tror egentligen inte att det handlar om det”, svarade Yaosu och ryckte lite på axlarna. Han visste mer än väl att Hayley hade varit så försiktig det bara gick, och tjugoåringen likaså. Till exempel var de väldigt professionella under lektionerna och andra lite mer publika sammanhang, däremot hade den äldre av dem alltid en tendens att blicka mot flickvännen på ett ganska uppenbart sätt. Ögonen drogs liksom mot henne precis hela tiden och det fanns ingenting han kunde göra för att förhindra det hela. Eller? Kanske han kunde sätta på sig en ögonbindel? Men det hade förmodligen ändå inte hjälpa.
”Men jag tror ändå det är bra att vi åtminstone visar upp oss med andra personer, även om jag personligen inte direkt ser framemot det”, konstaterade han fortsättningsvis och gjorde en liten grimas, medan han rättade till halsbandet.
När den yngre flickan sedan vände sig om och nämnde att Yaosu alltid såg ut som en prins, blev även hans egna kinder rosiga - vilket hennes också verkade ha blivit. Han studerade Hayley under tystnad, varje liten detalj så noggrant det bara gick. Hur någon kunde vara så vacker var verkligen ett under. Herregud, han började bli rejält avundsjuk på sjuttonåringens dejt, den där Enzo. Enzo som suttit och sneglat mot Hayley diskret i flera veckor vid det laget. Urk. Fast nej, nu fick han inte gå och bli svartsjuk. Hayley skulle få njuta av kvällen i lugn och ro, utan att han skulle stå och blänga som en ond ande.
”Du vet mycket väl att jag inte håller med om det där”, protesterade tjugoåringen och putade med underläppen. Han skulle nog aldrig hålla med om det där, någonting den tre år yngre flickan var väl medveten om vid det laget.
De mjuka händerna strök över axlarna på flickvännen, innan de gled ner över ärren på överarmarna. Som tur var hade de läkt fint, men man kunde fortfarande urskilja dem klart och tydligt. Man kunde nog inte se dem på långt håll dock, så det var ju bra. Men tog man sig en riktigt nära titt kunde man till och med urskilja att de kom från klor. Och det, det faktumet fick den äldre av dem att skämmas något alldeles förskräckligt.
”Om du går och gör dig iordning så ska jag fixa ett väldigt litet, dåligt dansgolv”, mumlade Yaosu och höjde blicken igen, så att hans egna, mörka ögon kunde fästa sig i hennes kristallblå. ”Inte för att du behöver det eller så, men gissar att du kanske har planerat att sätta upp håret eller liknande? Var nämligen fullkomligt seriös när jag sa att jag ville stjäla åtminstone en dans.”

Nej, det är nog bäst så. Om de går med andra personer på julbalen så kanske misstankarna minskar, Hayley kommer nog bli lite svartsjuk senare under kvällen, men samtidigt är det bara en kväll. De borde klara en kväll med andra människor. Det jobbiga är att just Enzo bjudit ut henne, han är så snäll och trevlig och hon vill verkligen inte bryta hans känslor på något sätt. Samtidigt är hon väldigt glad över att kanske vinna en vän.
"Jag ser inte framemot det heller," mumlar hon och putar lite med underläppen. Det är lätt att önska att de två kunde gå på balen tillsammans, men det kommer aldrig att fungera. Därför är det väl jättefint om de två får en liten dans tillsammans innan balen.
Yaosu har rätt, hon vet att han inte håller med om det där. Precis som hon inte tycker att hon ser ut som en prinsessa, men det vet han troligen redan.
"Jag vet, men lita på mig, du ser ut som en prins." Hon stryker tummarna försiktigt över den sköra, rosiga huden innan hon lämnar en snabb kyss på hans näsa. Hayley kan inte riktigt urskilja vad det är pojkvännen tänker på när han stryker fingrarna över ärren. Förhoppningsvis beskyller han inte sig själv längre. De syns inte lika mycket och det underlättar väldigt mycket för Hayley. Hon fångar upp hans händer och kramar om dem med ett litet skratt. Det är gulligt hur Yaosu försäkrar henne att hon inte behöver göra sig iordning, det är väldigt gulligt, men hon tänker allt göra det.
"Och jag vill gärna ha åtminstone en dans med dig, kommer strax tillbaka." Hayley greppar tag om sin väska och går till badrummet för att kunna se sig i spegeln när hon både sminkar sig och fixar håret.

Yaosu hade lite delade meningar om det där med att Hayley inte såg framemot att dansa med någon annan. Det kändes liksom bra på ett sätt, att hon hellre skulle dansat med honom, men samtidigt ville han ju så gärna att hon skulle ha roligt under kvällens gång. Och för att kunna ha det var man helt enkelt tvungen att dansa.
”Du borde se framemot det..de här balerna sker ju inte varje år direkt, så ta chansen och försök att ha riktigt roligt”, sa den äldre och drog på munnen när hon sedan strök tummarna över kinderna på honom. ”För om du har kul betyder det att jag också kommer ha det, för att du har det, om du förstår vad jag menar”, fortsatte han pladdrandes och kände hur kinderna hettade till ytterligare. Först försäkrade hon honom om att han verkligen såg ut som en prins, därefter lämnade hon en kyss över näsan på honom. Försökte hon ärligt ta livet av honom? Snart skulle han väl börja fnittra som en liten flicka, der hade absolut inte förvånat honom.
”Stressa inte”, ropade tjugoåringen efter den yngre flickan och började slå sig själv löst över kinderna, nu när hon släppt hans händer. ”Jag kommer inte att gå någonstans.” Han kvävde ett stön och himlade med ögonen åt sig själv. Vad höll han ens på med? Det började ju nästan bli pinsamt.
Yaosu skakade på huvudet och drog fram staven ur en av byxfickorna, för att sedan svepa den fram och tillbaka några gånger. Möblerna flyttade sig genast åt sidan och frigjorde det annars belamrade golvet. Därefter började han rota omkring i en av skrivbordslådorna, tills han lyckades fiska fram en kvist mistel, som han med vissa omständigheter sedan lyckade svänga upp över den tomma golvytan. Ytterligare några svep med staven senare såg allting alldeles ljust och glittrande ut, med kristaller regnandes från taket - stillastående i luften såklart, och en massa fladdrande ljus precis överallt.

Jösses, Hayley förtjänar verkligen inte någon så rar som Yaosu. Han vill så gärna att hon ska ha en trevlig tid, det är första gången skolan håller en bal under hennes år där och han verkar angelägen att hon ska ta vara på det.
"Okej, jag tänker försöka att ha riktigt roligt om du försöker ha det också.." påpekar hon med ett leende. Jo, det kan nog bli rätt roligt, Enzo är hysteriskt rolig när han vill det. Känns dock konstigt att njuta av hans sällskap på balen när hon så gärna vill vara med den tre år äldre.
När sjuttonåringen väl kommer till badrummet drar hon upp sin sminkväska. Hur har hon haft råd med det smink hon har? Det har hon inte. Så fort hon träffat Joshua så har hon spenderat både sin födelsedag och julafton hos Ms Lewis. Hon skämmer bort henne en hel del på de dagarna, antagligen för att hon listat ut att Hayley kommit från en familj som aldrig brytt sig om henne. Helt ärligt är Ms Lewis en riktig moderfigur för henne, och både Joshua och Samuel är vid det här laget som bröder till henne. Hur som helst är det anledningen till att hon kan sminka sig till skoldagen. Vanligtvist brukar hon bara använda eyeliner, mascara, concealer och lite highliter, men dagen till ära gör hon ett full-face. Hon gör sminkningen noggrant med stadiga händer. Tillsist tar hon ett rött läppstift som passar perfekt med klänningen, smyckena och en av ögonskuggorna hon använt sig av. Innan hon sminkat sig hade hon satt upp håret i en fin bulle med några hårstrimmor utanför. Hayley har nog aldrig sminkat sig själv på det här sättet innan och tja, hon gillar det. Det ser varken kakigt eller för mycket ut, bara fint och inte så drastiskt. Nu känner hon sig faktiskt lite som en prinsessa. Sjuttonåringen lägger ner sminkväskan i hennes andra väska och öppnar dörren till kontoret igen. Synen får ögonen att bli dubbelt så stora. Glittret, kristallerna och alla tända ljus är så fint tillsammans. Riktigt vackert. Hon smyger in i rummet och virar armarna om Yaosu bakifrån.
"Vad fint du har gjort det."

Kontoret såg inte riktigt ut som ett kontor längre, utan mer som någon form av grotta. Inte en sån där mörk grotta med steniga väggar och fukt överallt såklart, nej så klumpig var han faktiskt inte. Det fanns en anledning till att Yaosu blivit anställd trots sin unga ålder, och det var med anledning av det simpla faktumet att han var duktig när det kom till magi. Man kunde fortfarande se små glimtar av rummet, men på det stora hela såg det inte inte ens ut som samma rum.
”Gillar du det?” Undrade tjugoåringen och log brett när hon slingrade armarna om honom. Till en början stod han sedan där och njöt, däremot vände han sig självfallet så småningom och fäste blicken på den yngre flickan. De mörka ögonen blev genast stora som tefat och munnen öppnades en smula. Inte så att han stod och gapade som en fågelholk, men man kunde klart och tydligt se hur han blivit alldeles förtrollad.
”Du är så vacker”, viskade den äldre och kunde inte låta bli att kupa händerna runt ansiktet på Hayley. Hon var riktigt duktig på det där med smink, även om han personligen inte riktigt kunde förstå sig på det hela. De röda läpparna matchade perfekt med klänningen och ögonen kändes väldigt mjuka men samtidigt markerade. Det var lite svårt att beskriva, att beskriva någon så perfekt gick liksom inte.
”Kan du danserna?” Undrade Yaosu efter en stunds tystnad och återvände därmed till verkligheten. Han hade totalt förlorat sig i flickvännens skönhet, men kunde någon verkligen beskylla honom för det? Nej, han tyckte då inte det. Händerna placerades runt midjan på henne efter att han satt igång musiken, återigen med ett knyck på staven.
”Varenda liten själ kommer avundas dig ikväll, det kan jag lova”, mumlade han och började röra sig i rakt med musiken. Det där hade han nog faktiskt rätt i, ingen skulle kunna förneka faktumet att Hayley var galet vacker ikväll. Hon var förvisso alltid vacker, men nu var det liksom enklare att noterna - hon hade ju i princip en stor strålkastare på sig, med den röda klänningen och glittrande smyckena.

"Jag älskar det," rättar Hayley medan blicken stryker sig över rummet. Kristallerna hänger i luften, det gör det hela så sagolikt. Hon kan inte tänka sig att det är samma kontor. Även om hon älskar det mysiga lilla kontoret så känner hon inte igen det pågrund av allt skimmer. Ljusen fladdrar vackert i månljiuset tillsammans med brasan i rummet. Hon blir faktiskt fascinerad över vilken duktig trollkarl pojkvännen är. Nu har hon alltid vetat att han är duktig, men det här gör det hela lite mer uppenbart. Reaktionen hon får när den äldre vänder sig om är inte som hon förväntat sig.. hon kände sig rätt vacker innan, men inte såpass att hon är värd en sådan reaktion. Men det är väl pågruns av att hon nästintill alltid nedvärderar sig själv. Hur som helst så gör det henne väldigt glad och läpparna spricker upp i ett leende.
De kristallblå ögonen glider upp mot Yaosus respektive, han skämmer verkligen bort henne med komplimanger.. hon är fortfarande inte van vid det, och det får fortfarande kinderna att bli alldeles rosiga.
"Tycker du det?" Undrar hon, lätt generad. Medan Yaosus händer glider ner till hennes midja så glider hennes egna upp mot hans nacke. "Och jadå, tänker inte skämma ut mig själv" Nej, så fort Enzo bjöd henne var hon fast besluten i att kunna alla danser utantill. Nu brukar hon inte riktigt bry sig om folk ser henne göra ett snedsteg eller så, men av någon anledning vill hon verkligen inte göra det nu. Hayley rör sig i takt med musiken medan fingrarna försiktigt pillar med en strimma mörkt hår.
"Du vet att jag inte håller med om det.. men tack."

Faktumet att Hayley älskade det tjugoåringen gjort med det lilla kontoret, fick leendet att på något sätt lyckas växa sig ännu större. Det började bli så pass brett att det nästan gjorde lite ont i kinderna på honom.
”Men inte lika mycket som du älskar mig, eller hur?” Kontrade den äldre och pillade förstrött med en av hårtestarna som hängde löst från den vackra håruppsättningen. Musiken ljöd stillsamt i bakgrunden och de mörka ögonen fäste sig i de respektive kristallblå. Kristallerna runtomkring dem var inte ens i närheten lika underbara som flickvännens, långt ifrån. Och det fortsatte fascinera honom något enormt, hur de var så galet perfekta. Nej, det där skulle han aldrig riktigt kunna banka in i skallen, alltså hur någonting kunde vara så perfekt.
”Mhm, jag tycker att du är galet vacker”, svarade Yaosu och svepte varsamt runt henne över den lilla golvytan de hade att jobba med. ”Så, hur verkar din dejt då? Enzo någonting, försteprefekt från Ravenclaw?” Frågade han nyfiket och kände hur hjärtat ofrivilligt blev en gnutta kyligare. Usch, han avskydde verkligen att känna på det där sättet. För egentligen hade han ju ingenting emot Enzo, men nu fann han sig själv nästan kyligt inställd till denne. Som sagt, det var utan tvekan ofrivilligt och han kände sig nästan lite äcklad över att han ens kände så. Det var sorgligt, för att inte tala om pinsamt. Hans egen dejt hade han talat med kanske två gånger. Hon var en lärarassistent från Beauxbatons, av kinesiskt påbrå - den enda anledningen till att de talat med varandra de där två gångerna, för att de helt enkelt talade samma språk och därmed hade någonting gemensamt.
”Men jag bryr mig inte om att du inte håller med, för jag tycker ändå som jag tycker”, påpekade Yaosu och putade med underläppen. ”Och det spelar ingen roll hur många gånger du påpekar att du inte håller med, för jag håller liksom inte med om att du inte håller med”, rabblade han därefter vidare och sköt ut hakan en smula.

Ah jo, Hayley älskar rummet precis lika mycket som sin pojkvän, såklart. Hon himlar lätt med ögonen med ett litet skratt.
"Jag tror inte det är möjligt att älska något lika mycket som jag älskar dig om jag ska vara ärlig," svarar hon och gnager sig lätt i underläppen. Kanske det förstör lite av läppstiftet, men hon kan alltid göra om det. Hon kan liksom inte hindra sig själv från att gnaga i underläppen, hon gör alltid det när hon har saker att tänka på. Till exempel hur det är möjligt att älska någon så mycket som hon älskar Yaosu.. det är fint att hon fått chansen att göra det, trots att det är lite farligt att vara så beroende av någon. Men kärleken är vackert. Precis som hans ögon. Ögonkontakten får ett leende att sprida sig över läpparna. Åh, hans mörka ögon är så välkomnande och vackra. Dock kommer sjuttonåringen på andra tankar när han tar upp Enzo. Hon vet inte om den äldre är avundsjuk eller inte, däremot vet hon att hon är lite avundsjuk på flickan han kommer dansa med ikväll. Inte för att hon behöver vara det, men det är väl något som kommer naturligt. Svartsjuk på det sättet har hon aldrig varit innan.
"Tja.. han är väldigt snäll, han var liksom en av få som visade mig respekt även innan missfallet, nu är han bara ännu snällare.. Hur verkar din?" Undrar hon och kan inte undgå att le när han sveper runt henne på dansgolvet. "Du är väldigt duktig på att dansa, har du tränat mycket?" Kanske Yaodu är en naturligt duktig dansare, i såna fall är det något nytt hon lär sig om honom. Alltid lika roligt att lära sig nya saker om Yaosu.
När han sedan börjar rabbla om huruvida det spelar någon roll om hon håller med eller inte så börjar Hayley än en gång att skratta.
"Du är såå gullig," mumlar hon och lämnar en liten kyss på hans kind. Nu när hon har klackskor så är det lättare att nå till honom.

”Men det måste det ju vara, eftersom jag vet precis vad du menar när du säger sådär”, svarade Yaosu, som höll takten till musiken utan några problem. Han behövde inte ens tänka på det överhuvudtaget, utan det kom liksom av sig självt. Muskelminnet spelade helt klart in, då han inte övat på flera år. Och inte heller hade han något haft något driv till att göra det, det var föräldrarna som insisterat att han skulle lära sig från den första början. Du representerar familjen, vi kan inte ha en massa söner som inte vet hur man dansar en simpel vals och bla bla bla. Tjugoåringen gjorde en liten grimas för sig själv vid minnet. Det var aldrig kul att tänka tillbaka på hur livet varit när han levt under samma tak som föräldrarna. Helt ärligt hade han det bättre nu, trots att han stod så gott som utan pengar och med ett ganska problematiskt pälsproblem. Som tur var fick Hayleys svar honom på andra tankar, däremot inte nödvändigtvis bättre tankar. Nåväl.
”Det glädjer mig att någon som honom frågade dig, någon som visade dig respekt även innan missfallet..på något sätt gör det honom lite mer värdig, eller vad man nu ska säga”, sade den äldre och skrattade svagt till, för att sedan spinna henne några varv, så att klänningens vackra tyg fick svepa runt ordentligt. ”Min dejt verkar okej, antar jag”, fortsatte han därefter och ryckte smått på axlarna. ”Men jag gillar inte när människor jag inte känner rör vid mig..än mindre dansar med mig.” Yaosu började gnaga sig själv i underläppen, vilket Hayley också verkat få för sig att göra. Han var faktiskt ganska nervös inför att vara nära någon annan än den tre år yngre flickan. Dels för att det inte kändes rätt, men också för att det fick honom att känna sig påträngd på ett obehagligt sätt. Innan han blivit utslängd hade han deltagit på familjens fester och så vidare, och varenda gång hade en hop med folk jagar efter honom för en dans. Tillslut hade han låst in sig på toaletten och vägrat komma ut, till och med flytt genom fönster från tredje våningen några gånger.
”Jo, jag lärde mig dansa när jag var liten, av praktiska skäl”, mumlade han och drog på munnen. ”Du är också duktig”, konstaterade han fortsättningsvis och lät en av händerna glida upp över en av de mjuka kinderna. ”Och du, du är så gullig att jag smälter inombords varje gång jag ser på dig.” Efter att hon lämnat den där lilla kyssen över en väldigt röd kind, lät han båda händerna kupa sig runt hennes respektive. Därefter började han klämma på dem och luta sig närmare, bara för att puta med läpparna.
”Så söt, du skulle bara veta!”

Det är fint att den andre älskar Hayley lika mycket som hon älskar honom. Nu känns det nästan omöjligt, för vem skulle ens älska henne på det sättet? Hon kan fortfarande inte förstå sig på det. Men det glädjer henne, för engångsskull känner hon sig verkligen älskad. Det är en fantastisk känsla. Förhoppningsvis försvinner den inte. Att dansa med Yaosu känns intimt på ett helt annat sätt, det är frigörande. Turligt nog för henne har hon övat med klackar på, och det fungerar bra. Det går smidigt och fint när hon dansar, och det känns verkligen perfekt med den tre år äldre. Men allting känns ju perfekt med honom, och hon klagar verkligen inte. När det kommer till det här med Enzo kan sjuttonåringen inte göra mycket mer än att nicka. Ja, det känns bra att det finns åtminstone några i skolan som respekterar henne, både innan och efter missfallet. Att spinna runt några varv får henne att le, det är rätt roligt. Mycket roligare än de gånger hon övat med andra elever. Ja, pojkvännen gör verkligen allting bättre. Hur han gör det kan hon inte förstå sig på.
"Jo, jag vet att du inte gör det.. men försök att inte fundera alldeles för mycket på det, du förtjänar att ha roligt ikväll också," ja, Hayley hoppas verkligen att Yaosu får en bra upplevelse, att han får roligt. Nu hade hon gärna varit den som ska dansa med honom, men hon försöker ignorera den önskningar.
Hayley stannar upp en stund när Yaosu kupar ena handen mot hennes kind. Huden blir lätt rosig under sminket när han börjar komplimera henne.
"Inge gulligare än dig!" Påpekar hon, precis som många gånger innan. Men det är sant, däremot kommer de aldrig komma överens om det. Rodnaden blir tjockare när han börjar klämma på hennes kinder och lutar sig närmre henne. Hayley greppar ett försiktigt tag om hans tröja innan hon drar in honom i en kärleksfull kyss.