kawaiiposes och Majis lilla egna privatroll! Mohaha!

"Tråkmåns" sa jag med flin och vände blicken framåt igen. Jag kunde inte riktigt komma på något bra att säga. Jag tittade upp på klockan som fanns på väggen bakom kassan och såg att den var mycket senare än jag trodde. Tiden går minst sagt snabbt när man har det roligt.
"Oj, jag tror vi måste återvända till Hogwarts när vi betalat. Det börjar bli sent och jag lovade Rose att plugga i hennes närhet då hon är orolig att jag håller på att hamna efter.... Lite överbeskyddande är hon allt..." sa jag och tittade på Andrew.

Hugo påpekade att vi behövde dra oss tillbaka mot skolan efter att vi hade betalat. Jag nickade som svar och och skrattade till åt Rose oro.
"Med din intelligens finns det inga tvivel om att du kommer vara ikapp med alla läxor, så jag tror inte att hon behöver oroa sig" Svarade jag och log mot honom. Efter ett litet tag var vi på väg mot skolan igen. Jag tittade upp emot himmelen och märkte att den var klar, vilket betyder att det blir stjärnor.
"Stjärnorna kommer synas ikväll..." sa jag och smålog.

"Haha, nu låter du som astronomiläraren... Ska du börja tyda saker ifrån stjärnorna nu också så du även kan blanda in lite spådomslära?" frågade jag skämtsamt. "Det skulle vara coolt om du kunde det tho..." la jag till då jag alltid varit lite fascinerad över spådom. Min mamma har alltid haft något emot det, så mitt intresse för det har jag alltid haft lite som en guilty pleasure.

"Jag har alltid haft en stark kärlek för astronomi. När jag var yngre spenderades mina somrar för det mesta av att jag var vaken under natten och studerade stjärnor och sen sov jag under dagen. Ibland drog jag med mig Ana för att ha lite sällskap men hon somnade oftast direkt." sa jag och fortsatt sedan "Jag kan faktiskt tyda en hel del från stjärnorna så om du behöver hjälp är det bara att hojta." Månen syntes lite svagt på den blå himlen. Fint.

"Oh... okej... Asså det skulle vara sjukt kul att spendera tid med dig någon natt..." sa jag, men förstod snabbt hur fel det lät så jag skyndade mig med att tillägga "för att beskåda och tyda stjärnorna då! Liksom spådomskonst tycker jag är väldigt intressant faktiskt!"
Vi va framme vi Hogwarts slott nu och jag tittade upp på den stora klockan.
"Det har varit riktigt trevligt att umgås med dig idag, men jag måste faktiskt gå och möta upp Rose vid quidditchplanen då hon varit där med James. Så, ses!" sa jag och stod kvar.
Jag visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag krama honom? Skulle jag bara vinka? Skulle jag bara gå? Skulle jag göra ett manligt handslag? Jag kunde inte stå kvar för länge och överväga, så jag valde att leva lite farligt då detta kanske var en once in a lifetime-möjlighet. Men jag gick fram och gav honom en ytterst snabb kram och började gå.

Efter en löjligt snabb kram vände sig Hugo för att gå iväg. Nä inte så lite efter en så fin dag.
"Hugo vänta!" ropade jag efter honom och drog in honom i en lång kram efter att jag kommit ifatt honom.
"Tack för idag, jag har haft det jättetrevligt och jag hoppas verkligen att vi kan göra om det här någon gång." Sa jag och släppte honom och la min hand på hans kind.
"Så nu ska jag inte uppehålla dig något mer... Vi ses imorgon" Sa jag och vände mig om och började gå.

Jag var inte beredd på att bli stoppad för att få en längre kram. Jag tror jag höll andan under kramen och han knappt återfå den igen förrän han la sin hand på min kind. Efter det gick han därifrån och jag fastnade med min blick på hans ryggtavla. Jag klarade knappt av att bearbeta allt han hade sagt då allt skedde så fort. Jag tog tillslut ett djupt andetag och ruskade på mig och började gå mot riktningen till quidditchplanen. När jag nästan var framme träffade jag på Rose.
"Nämen titta, där är du! Jag väntade ett litet tag på dig, men antog att du hade glömt av detta och... Vad har hänt? Du är lite borta och, ja... Röd?" sa Rose bekymmersamt.
"Nej, det är inget. Kom bara på att jag har en jobbig läxa jag inte påbörjat" ljög jag.
Rose suckade djupt. "Jag visste det! Oh, Hugo du är en smart ung man, slagga snälla inte efter. Nu tar vi och skyndar oss till elevhemmet och så hjälper jag dig börja plugga, okej?"
Jag nickade som svar och vi började gå mot slottet. Vi började prata på om skolarbete men även om vad vi ska skaffa för julklappar till mamma och pappa. Trots dessa samtalsämnen kunde inte minnet av Andrews armar om mig lämna min näthinna.
När vi anlände till elevhemmet hjälpte Rose mig att snabbt ta fram allting jg behövde för att plugga och detta arbete fick mina tankar på annat. Trots att det är jobbigt att plugga, hade jag e trevlig stund med bara min syster. Det sker inte så ofta. Arbetet gick smidigt och det blev sent, s vi valde att säga godnatt. Jag gick upp till killarnas sovsal och gjorde mig i ordning för att sova. När jag väl låg i sängen gick det däremot inte. Jag hörde hur mina rumskamrater började andas tungt och vissa snarka, men jag själv lyckades inte.
Jag reste mig upp ur sängen och gick till badrummet för att dricka ett glas vatten. Ifall mitt misslyckande till sömn berodde på oro eller något s brukar vatten lugna mig. Efter jag hade svalt de sista dropparna gick jag in till sovsalen igen och tänkte lägga mig i sängen igen när jag plötsligt såg en uggla vid fönstret.Jag öppnade fönstret och ugglan gav mig ett litet brev och flög fort iväg. Detta var nåt nytt.
Jag stängde fönstret och kollade på vad som stod på brevet. Jag drog efter andan när jag såg mitt namn nertecknat på brevet. Vem skulle skicka ett brev till mig? Säg inte att det är Rose som vill påminna mig om läxan jag har kvar och måste göra imorgon.
Jg öppnade brevet och med en slarvig, men ändå elegant skrivstil stod det:

"Stjärnorna skimrar klart i natt och har mycket att säga. Kom till astronomitornet om du vill höra.

//A.S

Jag studerade brevet ett par gånger till, men tog sedan beslutet att dra på mig mina tofflor och morgonrock. Stjärnorna kanske kan berätta för mig varför jag inte kan sova.

Förhoppningsvis lämnade jag inte Hugo alldeles för röd efter att jag hade gått iväg. Mitt hjärta slog förvånansvärt hårt efter kramen. Vilken lustig känsla... Jag vill ha mer av den.

----

"Mei, det har gått mindre än 3 timmar sen vi sa hejdå till varandra och jag vill redan träffa honom igen. Hjälp." Sa jag och lutade mitt huvud på Meis axel. Hon klappade mig på kinden som tröst. Vi satt och gjorde inget särskilt då vi gjort färdigt de läxor vi hade kvar att göra.
"Bjud ut honom igen då? Ni verkar ju båda två gilla varandra så det borde väl inte vara några problem i att fråga om en till dejt." Föreslog hon och fortsatte läsa i sin bok.
"Men det kommer ta länge innan vi kan ses igen... Jag vet!... Jag bjuder upp honom till astronomitornet ikväll... Mei det här är perfekt... Vi kan prata om stjärnor och sånt... Och kanske gosa... wooow..." Kom jag på och satte mig sakta upp.
"Asså det är ju fett riskabelt men det kan funka så kör hårt säger jag, dem skulle ändå aldrig stänga av ett underbarn som du, speciellt under ditt sjunde år." Svarade Mei och log mot mig. Jag log tillbaka och kramade henne snabbt innan jag började min mästerplan.

----
Det var enklare sagt än gjort att släpa upp en massa filtar och godis till tornet osedd en sen lördagskväll men det gick. Mei hade även varit en ängel och lånat ut sin uggla till mig så att jag kunde skicka meddelandet till Hugo. Efter att jag hade lagt ut allt skrev jag snabbt en lapp och gav den till ugglan och skickade sedan iväg den. Då var det bara att vänta.

Det var en lång väg till tornet. Inte nödvändigtvis för att det var många meter dit, men för att jag stannade upp ett par gånger för att ifrågasätta vad jag höll på med och alla mina tankar som virvlade i huvudet fick mig att tappa greppet om tiden, så det kändes längre än vad det var. Men tillslut kom jag dit och med försiktiga steg gick jag in. Dessa steg stannade upp när jag såg Andrew. Han satt nämligen och såg helt gudomlig ut på en filt, med flera filtar jämte honom och en liten hög med godis. Vad är det här? Är det en dröm? Eller är det en väldigt romantisk platonisk dejt? Eller är det en riktigt... dejt™?
Jag svalde klumpen i halsen och sa ett osäkert "Hej?".

Efter ett tag kom Hugo försiktigt insmygande in i tornet och pep ut ett osäkert hej. Jag log mot honom och signalerade med handen att han skulle komma till mig.
"Hej på dig själv, jag blev lite orolig att du inte skulle komma... Inte för att jag hade hållit det mot dig, jag menar det är sent och du vill nog hellre sova än att frysa och äta kallt godis......" Svarade jag och mumlade ut det sista. Jag räckte honom en filt när han kom nära nog. Hugo tog emot den och slog sig ner bredvid mig med lite pinsamma rörelser.