Rollspel, från olika världar

Cassian såg på Robin och sen Jezebel
"tänk att ni faktiskt pratar med varandra" sa han leende och såg sen på Pomfrey
"försök inte, han lär skära halsen av dig i fall du försöker men om du har alla grejer som nervänd så gör jag det" sa Cassian och Pomfrey nickade lite shockad och gav Cassians grejerna och han satte Jezebel på sängkanten och tog av honom shortan och började ta hand om såren

Jezebel såg på Robin "Jag sa ju till dig att ta det lugnt, varför lyssnade d inte på mig?" sa Jezebel vänligt och funderade sedan på Delilah "Nej jag har haft bättre vård men det är för att jag själv har fixat den och för att Delilah håller på med medecin och vetenskap och de har den bästa vården i England, de var så jag kunde ge Cassian en ny kropp" sa han lugnt och log lite och läte sen Cassian pyssla om honom och kände att såren läkte ihop när han smörjde på salvan och han bet ihop för att inte skrika. han tog sen på sig shortan och såg sen på maten som var lamm och potatis och han putte bort den
"Du måste äta Jezebel" sa Pomfrey
"Jag äter inte kött" sa han bestämt
"Varför inte? det är den bästa energin" sa hon bestämt
"Jag äter inte kött och varför angår inte dig, kan du skaffa något vegitariskt åt mig?" frågade han och hon nickade och gick iväg och Jezebel stirrade på lammet och puttade sedan ner tallriken på golvet

Robin åt upp allting som fanns på brickan och kände sig sedan mycket trött. Han lade fast ögonen och kopplade av innan han somnade utan att kunna kämpa emot. Drömmarna handlade endast om Marian, goda drömmar och han hade aldrig sovit så gott som han gjorde då.

Cassian såg på dem och log
"det funkar bättre när ni pratar än skriker på varandra" sa Cassian och såg Jezebel och satte sig bredvid honom
"släpp ut det, du får gråta har jag ju sagt. Och du får sakna Snark" sa Cassian och Pomfrey kom tillbaka med mat till Jezebel och han lutade sig mot Cassian och åt lite utan att säga något och Jezebel la sig sen ner och Cassian la en filt över honom
"sov nu och väck mig om det är något" sa han vänligt och la si i en tom säng och somnade

Jezebel såg på Cassian och bara nickade, han kunde inte gråta han var med den som hade sönder eller dödade folk när han blev arg eller ledsen. han la sig ner och somnade sedan och sov en drömlös natt

Robin vaknade sent nästa morgon, solen lös inte så hemskt starkt utanför men ändå tillräckligt för att han skulle bländas. Robin tittade ner på sin arm och drog av sig bandaget, alla såren som han någonsin haft var borta. Han hoppade upp på fötter och gick fram till en spegel och spände sedan sina muskler.
"Jag har aldrig varit snyggare."sade han alldeles för högt eftersom de andra två vaknade. Robin log mot dem. "Ni tog tid på er."
Han skrattade och vände sig tillbaka till spegeln, nöjd och belåten. Sedan drog han på sig sin underskjorta och gick tillbaka till sin säng efter resten av kläderna.

Jezebel vaknade trött och såg på Robin och sträckte på sig
"Du verkar ju glad" sa han sömnigt och drog täcket runt sig han frös fortfarande, han såg på Cassian och log svagt och Pomfrey kom ut till dem

Cassian såg på Robin och Jezebel som fortfarande verkade frysa. Han gick över till honom och la sitt täcke runt honom och Pomfrey gav dem nån varm dryck som de drack och Cassian var lättad över att Jezebel mådde bättre och han verkade ha sovit ut för en gångs skull
"inga mardrömmar?" frågade han

Robin drog på sig resten av kläderna och fäste sina vapen på de rätta ställena.
"Låt mig se din arm."sade madam Pomfrey bestämt och Robin suckade men kavlade sedan upp ärmen på skjortan och hon kände på den.
"Helt återställt, du kan gå nu."sade hon och försvann.
"Jag går ner till skogen, jag har några saker jag måste göra. Krya på dig Jezebel!"sade han och försvann snabbt därifrån. Han skulle prata med Harry, han visste inte varför han hade endast en liten känsla av att han behövde det.

"Nej inte i natt" sa Jezebel lättat och tog i mot den varma drickan och kände sig lite bättre, och det var skönt att faktiskt bli ompysslad,
"Tack" sa Jezebel och Pomfrey såg på Jezebel
"Du ska inte gå nån stans i alla fall" sa Pomfrey
"Jag är läkare så det bestämer jag själv" sa han bestämt och vägrade lyssna på henne. han reste sig upp och drog på sig kläderna och sen en filt runt sig och lämnade sjukhusflygeln, han ville verkligen inte vara nära henne. Cassian följde efter honom men sa inget