In the dark PRS Vidomina & Medi

Camille satte ner brickan och log mjukt.
"Så jag lämnar er ensamna..." Hon gav sin dotter en puss på huvudet.
"Jag är i närheten om det är något..." Hon log.
Halo såg på henne och nickade och vände sig sedan om till Adelaide.
"Jag mår bättre. Ibörjan av veckan var jag så svag att jag knappt orkade vara vaken mer än en timme i taget. Jag var trött hela tiden och var så mager." Hon suckade.
"Vad är det som har hänt?" Frågade hon och höll si vän i handen.

Cecilia såg efter Camille och sträckte sig efter glaset på brickan för att smaka av den svalkande drycken. Den var söt och god.
Adelaide lyssnade noga på vännens förklaring och kramade tillbaka hennes händer i sina. Det gick ett tag. "Jag tror det är bäst att Vincent, eller vem det är som tagit hand om dig, svarar på den frågan. Jag kan inte vara den, Halo. För ärligt, så vet jag inte hela sanningen heller."
Hon såg lite orolig ut och svalde. "Vincent, är han här? Du kanske borde prata med honom?"

"Matteo jag hoppas att du har haft tid att se något av det Miss Lockheart varit med om." Vincent ryste till och såg på sin boss.
"Men som du ser är hon på benen, pratar och skrattar tack vare din hjälp." Han såg på honom.
"Men jag tror hon redan är på bättringsvägen med tanke på att hon verkar vilja göra saker nu."

Halo nickade och lutade sig mot Adelaides axel.
"Får jag komma hem snart? Jag saknar Mira, Leo och alla andra." viskade hon och tog hennes and i sin.

Matteo hade precis avslutat ett möte med en kund, en man klädd lika tjusigt som Matteo, vilket skvallrade om att han också verkade vara någon inflytelserik person. Hursom var det fasaden han hade.
Matteo hade träffat Vincent sedan, med Franco kvar i rummet. "Det låter bra, Vincent. Du har tagit god hand om henne. Tro mig, jag har inte gjort något.", sa han och skrattade.

Adelaide log lättat och lade armen om Halo när hon kände hennes kind mot sin axel. "Ja, när du är helt återställd.", sa hon och sneglade åt henne. Hon sken upp och drog efter luft. "Du! Jag vet inte om du vet om det.. men Mira och Leo har förlovat sig!"

Vincent log mjukt.
"tro mig boss. Du anar inte att du har hjälpt henne." Han nickade.
"Jag vile bara säga att om hon mår bra nog kommer hon förflyttas väldigt snart." Han såg mot Franco.
"Snart blir det lite tystare då." Han log och bugade sig.
"Jag ska gå och se efter Halo innan jag går till mitt rum."

Halo hoppade till.
"Du skojar!+" sa hon och såg mot Cecilia.
"Oh Cecilia. Leo och Mira är typ så söta ihop. De påminner mig om dina föräldrar." Hon log.
"Åh jag vill bara hem nu. jag vill säga grattis!" Hon reste sig och vacklade till och sjönk ner."

"Hon har inte varit till något besvär, om det är det du antyder.", sa Matteo och sträckte på sig en aning. Han granskade Vincent. "Gör så. Tack, Vincent." Sedan vände han sig till Franco för att fortsätta ett tidigare samtal.

"Nej, det är helt sant." Adelaide skrattade åt Halos reaktion och såg sedan mot Cecilia. Cecilia höjde ögonbrynen. Det dröjde henne ett tag innan hon förstod vilka hon talade om. "Åh! Ja, men så roligt!", sa hon och rynkade pannan sedan. Hon var inte helt beredd på att hennes föräldrar var söta ihop. De var ju.. bara hennes föräldrar. Men för att hålla stämningen uppe så log hon och skrattade. "Det dröjer säkert inte så långt bort innan du är hemma igen."

Halo hade satt sig ner igen och flåsade svagt när Vincent kom ner och fann tjejerna.
"Halo mår du bra?" Han såg oroad ut och gick fram.
"Du måste vara den underbara Adelaide." Han log och såg sedan på Halo.
"Vad hände?" fråade han och tog hennes handled och räknade hennes hjärtslag.
Hon såg skrämd ut.
"Jag blev nog för ivrig, reste mig och all energi var som borta." sa hon och skakade på huvude.
"Då förstår jag." Vincent harklade sig. Miss Adelaide kan jag få utbyta några ord ?"

Adelaide ryckte till då Vincent klev in i rummet. Hon granskade honom då han talade till Halo och förstod att han verkade väldigt bekymrad, eller iallafall investerad, i hennes hälsa. Men det såklart, han var ju läkaren där.
"Hej.", sa hon kort till svar. Ville helst inte prata så mycket mer med honom. Hon kände ju honom inte alls. Så när han frågade för att tala några ord med henne dröjde hon lite längre innan hon nickade. "Okej.", sa hon lite tveksamt, men en blick från Halo lugnade henne en aning. "Kommer snart." Sedan reste hon sig för att följa med Vincent.

"Cecilia kan hålla dig sällskap Halo." Han tog fram två klubbor och sträckte dem mot Cecilia.

När de var ute suckade han.
"Hon skulle behöva vara här några dagar till. Jag vet vad du tycker om att Halo är här." Han såg över axeln.
"Men om hon vilar här så blir det nog det bästa. Hon okmmer flyttas på söndag och jag lovar att ringa dig då." Han log.
"Går det bra?"

Cecilia tog lite misstänksamt emot klubborna och räckte över båda till Halo. "Här. Du får båda. Jag vill inte ha någon.", sa hon och log åt hennes håll.


Adelaide såg en aning less ut då hon hörde nyheten om Halo. Hon hade ju hoppats på att det skulle återgå till det normala nu. Och det var så oerhört trevligt att se henne igen. Det kändes, för en stund, som om det faktiskt var tillbaka till det normala. Hon flackade med blicken samtidigt som hon försökte förstå. Dessutom såg hon väl en aning irriterad ut. Så hon drog ny luft och sträckte på sig. "Okej.", sa hon då beslutsamt. "Men då kommer jag förbi och hälsar på.", sa hon, som om det fanns utrymme för en diskussion, vilket hon faktiskt inte var helt säker på att det gjorde.