In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon sträckte sig efter hans hand och log mjukt.
"Åh du är mitt allt. Du var mitt allt redan för 500 år sedan." Hon såg på honom med en kärleksfull blick.
"Att du blev kär i mig när du såg ut som en man från adeln." Hon fnittrade.
"Åh jag saknar det palatset. Det vi lyckades rädda var knapt något. Vi lyckades rädda glasskärvor från palatset och några tavlor. Några masker men sedan inget."

Efter en trevlig stund på restaurangen lämnade Di Vittorios den för att bege sig hemåt. De tog skjutsen hem av en av Matteos vakter.
"Här, låt mig hjälpa dig, älskling." Matteo klev ur bilen och gick runt för att öppna dörren åt henne och erbjuda henne sin hand.
"Verkar som att Franco och Gian inte är hemma. Francos bil är inte här." Han ögnade parkeringen bredvid deras. "Och Flora.. Hennes bil är inte heller här?" Han lät en aning förvånad över detta. Men lika snabbt släppte han tanken. De var tillbaka nu. Det hade varit en trevlig dag och kväll. Och den var inte slut. Inte riktigt än.

Camille var trött efter dagens äventyr och gick med kinden mot Matteos arm.
"Ja men de kanske kommer hem snart? Flora har ju familj som behöver henne. Vi kan inte tvinga henne till saker." Hon gäspade och blickade upp mot Matteo.
"Jag har en present åt dig min kära."

"De kommer när de kommer. De måste göra sina affärer färdiga först, min kära."
Han ledde henne in till huset.
Cecilia skyndade sig till hallen när hon hörde dörren till huset öppnas. Var glad över att hennes föräldrar var tillbaka. "Mamma! Pappa!", sa hon och log lyckligt. För hon trodde ju att de hade sett den fina överraskningen som hängde på väggen framför de.
"Ni är hemma. Har ni haft det trevligt?", sa hon för att försöka att inte skvallra om tavlan. De skulle få upptäcka den själva.
Matteo såg på sin dotter och skrattade över hennes iver. Skulle just svara henne när han upptäckte den väldiga tavlan på väggen och flämtade. Såg chockerad ut och gick häpet närmare samtidigt som han tippade huvudet lite bakåt för att få en tydlig blick över porträttet. "Camille..! Har du sett? Det är .. det är ju vi! På vår.. på var bröllopsdag!" Han skrattade då. "Åh, vi var så unga."

Marcus hade kommit ner och hade Halo med sig som såg omtumlad ut.
"Välkommen hem pappa." sa han och log.
"Nämen oj vilken tavla!" Camille såg på sina barn och log.
"Jag tror den är från er barn?" frågade hon försiktigt oh märkte Halo.
"Halo mår du bra?"
Halo såg upp och nickade.
"Jag mår bra. Jag har bara sovit lite." sa hon och gav dem ett leende.

"Hallå! Vi är hemma nu!", ropade Cecilia från hallen när hon steg in med kassar runt handlederna som skvallrade om att hon hade shoppat på stan. "Jag fick skjuts av Franco.", svarade Cecilia och kastade en snett leende åt hans håll. Franco log vänligt mot sin syster. "Jag hade bara turen att ha vägarna förbi.", förklarade han lågt, bara riktat till Cecilia.
Cecilia nickade och steg in i matsalen för att se sig om. "Mamma? Pappa? Är ni här?", sa hon och såg sig om. Skymtade inte sina föräldrar eller sina andra syskon heller för den delen.

Camille såg upp från boken hon läste och log.
"Åh vad du är snäll. Jag tror Halo är vaken nu. Hon har blivit mycket bättre och vågar nu prata om vampyrer. " Hon såg mot sin make.
"Du förtjänar all min kärlek. Du märker hur glad hon är. Hon gillar ju att prata med oss." Hon såg sedan på sin dotter.

Cecilia fick syn på sin mamma och nickade som i en hälsning. "Okej. Jag ska bara lämna mina saker i rummet så tittar jag till henne sedan. Jag köpte en klänning till henne som jag tror att hon kommer gilla.", sa hon och skrattade gillande åt tanken.
Hon försvann därifrån och lämnade papperskassarna på sängen i sitt rum för att sedan gå över till Halos rum och knacka på. "Halo? Är du vaken? Kan jag komma in?", frågade Cecilia och kände på handtaget för att öppna dörren, utan att vänta på något svar.

"Åh du är för snäll älskling." Hon såg på henne och log.
"Gör så."
Halo såg upp och log.
"Jag är inte död iallafall. Kom in Cecilia." skrattade Halo och fingrade på håret.
Det kändes konstigt på något sett.

Cecilia steg in och upptäckt Halo direkt. "Har du varit vaken länge? Mamma berättade att du känner dig bättre? Har Vincent kollat till dig?", frågade hon och såg synade Halo uppifrån och ner för att möta hennes blick igen sedan.