Lupple Och SagaG

Hon vaknade till och tittade sig om kring det första hon såg var att Joshua inte var där.
Sen såg hon några barn.
- hej, sa hon.

Att hon vaknade gjorde barnen ganska nervösa och de fnittrade till.
En flicka steg fram lite och log försiktigt mot henne. "Hur är det att vara en prinsessa?" Viskade hon frågande.

- jag är ingen prinsessa, sa hon.

Flickan tittade oförstående på henne och nickade. " Jo det är du. " Viskade hon och övertygelsen syntes i hela hennes ansikte.

- nej jag är ingen prinsessa, sa hon och log.
Barnen var ju så söta

Flickan la huvudet på snedden och gick fram några steg och sänkte sin röst. " Du är prinsessa, snart drottning. Alfan är din." Viskade hon lågt. " Berättelserna säger det." Sa hon sedan och log stort.

- vilka berättelser, frågade hon nyfiket.

Flickan sträckte på sig, syntes att hon var stolt över att hon sagt något viktigt. "Berättelserna om vårt folk. Mamma brukade säga att det var det viktigaste för oss att veta." Log hon och kröp upp i sängen och satte sig.

Hon lysande på henne.
- förresten vet ni var Joshua är, frågade hon.

" Men jag kan inte alla." Försökte hon förklara men skakade sedan på huvudet.
En av pojkarna, som var lite äldre log svagt. " Hemligt." Log han finurligt. " I skogen. " Berättade han sedan och log stort.