Rollspel, från olika världar

Jezebel vaknade och såg sig omkring han frös fortfarande och han satte sig halvt upp och drog täcket runt sig
"Vad hände?" frågade han förvirrat

Cassian såg på Robin och nickade
"du verkar ha varit med om en del" sa han lugnt och såg på armen "Jezebel vet vad han gör, gjorde han det var det för att han måste. Han må verka elak och som om han bara bryr sig om sig själv men han har sina stunder då han faktiskt hjälper folk och det lär läka om du inte använder den så mycket" sa Cassian lugnt och log sen "varför hatar du mediciner?" sa han undrande och såg sen på Jezebel som vaknade
"du fick feber så vi tog dig till Pomfrey. Hur mår du egentligen?" frågade Cassian

"För att en gång lade en läkare en medicin i Marian så att hon föreställde död. Jag trodde påriktigt att hon var död eftersom hon inte andades."berättade Robin och ryckte till då madam Pomfrey hällde något i på hans sår i armen så att hans skinn genast växte ihop och det inte blev ett enda märke kvar.
"Den läkaren skulle jag allt vilja ta ett snack med." sade Pomfrey och log mot honom. "Du får inte röra på armen hela natten och du stannar här." befallningen tog Robin hårt och han bestämde sig för att lyda henne. Sedan gick hon över till Jezebel.
"Förlåt mig Cassian för att jag betedde mig som en idiot förut." sade Robin och lutade sig tillbaka mot dynorna igen.

Cassian såg på Robin
"det är en vanlig medicin eller gift" sa Cassian lugnt och log lätt mot Robin "du borde inte vara imot medicin de kan faktiskt hjälpa en" sa han och såg på Jezebel som såg lite förvirrad ut och Cassian log lugnande och såg på Robin
"det gör inget och det är inte mig du bör be om ursäkt" sa Cassian och på Jezebel

Pomfrey kom fram till Jezebel och började undersöka honom och han viftade bort henne
"Cassian har du något av, riror medecinen på dig?" frågade Jezebel sin vän som tog fram en burk och Jezebel tog en spruta från Pomfrey och sprutade in medecinen i armen och såg sen på Cassian
Tack för hjälpen" sa han vänligt och kröp ihop i sängen med täcket runt sig

"Ja jag ber om ursäkt åt Jezebel också." sade robin motvilligt. "Fast tänk dig att någon du älskar just har fått en dolk genom magen och att hon sedan plötsligt dör och du har ingen aning om att läkaren har ljugit för en. Efter en sådan händelse så vill man aldrig mer ha något med medicin att göra."
Han rös till av tanken och vände sig sedan mot Jezebel som fortfarande såg väldigt krasslig ut. Men han kunde inte få bort tankarna från Marian, då hon hade luggigt där med slutna ögon utan att andas och sett så fridfull ut. Sedan hade hon efter en halvtimme plötsligt börjat andas igen och hela Robin hade blivit överglad. Fast då hade de ju inte ens varit tillsammans än. Robin slöt ögonen och slappnade av, men blev sedan förbannad, varför hade Dumbledore tagit tillbaka honom så tidigt? Bara han hade fått fem sekunder till!

Cassian nickade
"ingen fara, jag sa ju att jag hjälper dig" sa han och log sen mot Robin och nickade glatt. Det var bättre om de höll sams
"jag förstår det men jag antar att jag är för van vid sånt för att bry mig. Vi lurar folk hela tiden" sa Cassian lugnt

Robin skrattade åt Cassians sista åsikt.
"Vilket sammanträffande."sade han. "Jag undrar förresten vart Peter är, hoppas han inte har flugit iväg härifrån eller något. Han verkade ganska virrig efter att han blivit en animagus. Ni borde också bli, om ni vill förstås, eftersom det är ganska häftigt och mycket användbart."
Robin satte sig bekvämare och lyfte varsamt upp sin arm som madam Pomfrey lagt en bandage över så att han inte kunde skada det så mycket.
"När kan jag använda armen som vanligt igen?"frågade han av henne.
"I morgon."svarade hon och försvann in till sitt kontor igen.

Jezebel såg förvånat på Robin och nickade
"Jag har väll inte varit direkt hjälpsam heller, jag ber om ursäkt" sa han och såg rakt fram och försökte bli varm igen och tittade på Robin
"Vad är det med dig? du ser ut att må sämmre än vad jag gör?" sa Jezebel lågt och funderade sedan "Ja kanske, vi borde kanske bli det. är det jobbigt för just nu orkar jag inte så mycket" sa Jezebel och ögonen gick i kors och han kände att såren på ryggen blödde igen och Pomfrey såg på honom
"Får jag ta hand om dem?" frågade hon och skulle röra dem
"Nej" skrek Jezebel och slog bort hennes hand

"Nej då jag mår fint!"sade Robin och pekade på armen. "Jag kanske har använt den en aning för mycket på sistone bara. Såret hade kommit upp igen."
Han längtade tillbaka till skogen mer än någonsin förr just nu, att få råna en ensam vagn med endast några få vakter och skratta år sheriffens dåliga skämt. Han skakade på huvudet och stängde ögonen.
"Fast jag måste erkänna att jag aldrig fått bättre vård än det här, där jag bor i de laglösas läger i sherwood skogen får vi nöja oss med lite löv. Fast min kompis Djaq kan mycket om mediciner. Hon hjälpte Marian då Guy hade stukit henne med en kniv. Jag vet, det är förvirrande." sade han och ryckte på axlarna, Marian hade egentligen två identiteter och en av dem var Guys NÄST värsta fiende. Nattväktaren.
"Jezebel, du kanske borde låta henne testa, hon vet vad hon gör."