In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon skrattade och tog näsduken och reste sig.
"Låt oss fixa din pressent. Fån mig till sig." Hon såg mot de två kvinnorna som pratade.
"Kan jag få en ynka ros Cecilia?" Frågade Ruby och log mot henne.
"Jag lovar att inte sno den.."

Cecilia såg efter sina bröder och lät blicken vila på Ruby när de hade gått. "Hm? En ros?", sa hon lite förvirrat, men nickade. Hon visste inte riktigt vad Ruby fått idén ifrån, men ville hon ge henne något så skulle väl Cecilia inte vara den att tacka nej.
Hon sträckte sig efter en av rosorna som Matteo gett till Camille och räckte över den till Ruby. "Duger den här?"

Ruby såg på Cecilia och log.
"Den blir perfekt." Hon lade handen om knoppen. Sa några ord och ett svagt sken kom från hennes hand och hon flyttade ner handen. När hon var klar var rosen nu en vacker ros i kristall med grön själke.
"Duger den?" sa on och räkte över.
"En vacker ros till en vacker ung kvinna."
Flora nästan flög ur stolen.
"Den är vacker. Jag skulle behöva några." sa hon i en skämtsam ton.
"Är den värd något?" frågade Flora och synade Ruby.

Cecilia iakttog med en chockartad blick. Hon flämtade när hon insåg av blomman hade blivit förvandlad till och tvekade en stund innan hon tog emot kristallen.
"Eh.. Jag vet inte vad jag.. Tack." Hon såg lite osäkert på Ruby til rosen igen. "Den är jättevacker. Du borde ha en till dig själv. En av rubin.", skrattade hon då litet åt sitt dåliga skämt.

"Åh det har jag. Jag brukar göra sådana här när vi har blommor hemma och de är på vä att dö." Hon skrattade och reste sig.
"Jag måste åka. Men jag kommer i övermorgon. Måste vila upp mig innan." Hon vinkade och gick sedan ut.

Flora såg på blomman.
"Den ser äkta ut." Hon lade huvudet på sned.
"Du kommer att hålla den säker hoppas jag.." sa hennes faster och Giulia suckade.
"Cecilia nu svamlar din faster så."

Cecilia nickade och såg efter Ruby då hon lämnade matsalen. "Tack då. Hejdå.."
Hon vände sig till kristallblomman och ögnade den på närmare håll genom att hålla den en liten bit från ansiktet. Den glimmade så vackert i solskenet. "Hon är riktigt duktig. Hon verkar kunna sin sak.", mumlade Cecilia utan att rikta sina ord åt något särskilt håll.
"Ja, Flora... Men.." Hon såg upp och mötte sin fasters blick. "..Du kanske vill ha den? Den skulle passa så fint i din butik. Här, varsågod.", sa Cecilia och räckte över den till Flora.

Flora såg på henne och skakade på huvudet.
"Cecilia rosen var till dig. Hur skulle du känna om någon gav bort din sag du precis gav dem?" Flora log.
"Jag blev lite nyfiken... det är allt hjärtat." Hon reste sig och gick fram.
"Du kan ha den på skrivbordet på ditt rum?"

"Ja, det är klart..", sa Cecilia och tog tillbaka den för att placera den försiktigt på bordet bredvid kaffekoppen. "Ja, det låter som en bra idé."
Cecilia hade trott att Flora kanske hade uppskattat kristallblomman mer, men hon förstod ju vad hon menade.

Hon log och satte sig ner igen.
"Vi hade tänkt åka snart. Jag tror du och Marcus klarar er med Vincent." Hon såg mot Giulia som nickade.
"Det har varit så underbart at fåt spendera dagen här.."

"Åh min älskade. Dagen har varit underbar." Camille tog Matteos hand och såg in i hans ögon. Sakta smekte hon hans kind.
"Allt du givit mig under året är inget i jämförelsen med lyckan du givit. Barnen och äran att få dela din familj." Camille hade blivit tårögd och blinkade bort tårarna.

"Jag är glad över att du gillade alla överraskningar jag planerade. Med lite hjälp på traven.." Han kramade om hennes hand och lutade sig närmare Camille när de kommit utanför portarna till restaurangen. Placerade försiktigt en puss på hennes kind.
"..Men dagen är inte slut än.", viskade han i hennes öra och steg sedan in i byggnaden.
Inne i restaurangen möttes de av stämningsfull jazz, doften av mat och ljudet från gästernas skratt och surr. En trevlig stämning och liv.
En av servitörerna kom genast fram till honom. "Mr Di Vittorio, vi har ordnat ert bord. Här borta, följ med mig.", sa den unge mannen och visade med armen att de skulle följa med.
Matteo erbjöd Camille sin arm och gick sedan med till bordet- ett bord närmare scenen, dekorerat smakfullt och stämningsfullt med ljus och en ros i vas. "Här är menyn, får det vara något att dricka innan?" Matteo sköt ut stolen åt Camille innan han satte sig ner på sin egen plats mitt emot. "Champagne. Vi firar."
"Mycket bra val, det kommer snart, Mr Di Vittorio.", sedan försvann servitören därifrån.