In the dark PRS Vidomina & Medi

"Du menar så..." Hon såg ner och suckade.
"Jag vet inte. Jag minns inget. Bara smärtan efter." Hon log sedan.
"Det är riktigt mysigt. Jag tycker dina föräldrar är väldigt gulliga. Aldrig sett så kära människor förut. " Hon log men såg sedan bort.
"Borde jag ge dem något med? Jag menar.... Jag är ju gäst och jag vill....."
on nickade.
"Bara jag kan äta lika god mat som det är frukost såå är jag nöjd."

Cecilia nickade och tog på nytt några simtag. Slöt ögonen och njöt över vattnet som omfamnade henne. Det svalkade skönt i hettan.
Hon öppnade ögonen kort därpå igen och såg mot Halo. Gav ifrån sig ett kort skratt över hennes kommentar om hennes föräldrar. "De är hopplösa." Hon skakade på huvudet och ville fråga henne om hon verkligen inte hade sett något annat par som var så kära?
"Nejdå. Du visste inte. Och det är ingen som förväntar sig av det. Du är, som du säger, gäst här. De räcker med ditt sällskap." Hon log mot henne och drog ett djupt andetag. "Det är lugnt, med maten alltså. Vi äter alltid gott. Våra kockar lagar jättegod mat. Ibland lagar mamma och pappa med. Ibland blir det traditionella maträtter från New Orleans och ibland från det italienska köket, det som pappa har blivit uppväxt på." Hon skrattade igen vid tanken av maten. Flora skulle kanske se till att det blev något italienskt, nu när Cecilias fastrar också skulle komma över.

Halo kunde inte låta bli att skratta.
"Men de har varit gifta så länge va? Det är ändå gulligt." Hon såg sedan Flora komma ut och log.
"Jag har ringt Giulia och hon kommer. Hon tar även med sig tavlan och Mara och Lucia hade tyvärr saker att göra." Hon slog sig ner och log.
"Men det blir väl trevligt ändå?"

Cecilia skrattade. "Ja, de har de. De träffades som unga och pappa sa att de gifte sig nästan direkt. Farfar var visst också glad över att mamma gick med i familjen." Hon log åt det, men leende svalnade en aning när hon såg Flora närma sig.
"Faster Giulia! Åh, det låter kul.", sa hon och nickade. Lite besviken över att hennes kusiner inte kunde komma. Cecilia hade ju trott att Halo skulle gilla deras sällskap. Speciellt att det var några i hennes egen ålder.
"Det blir bra.", sa hon och log då. Genuint denna gång.

Hon log och tog sig upp och satte sig på kanten.
"Så vad gjorde din mamma innan hon träffade din pappa?" frågade hon och log.
"Om jag får fråga. Jag är rätt nyfiken... Hon såg sedan bort.
"Men hur går det i skolan då? Du var väl ett eller två år yngre?"

Cecilia rynkade pannan en aning när hon tänkte efter och tog några simtag samtidigt som hon funderade. "Jag tror hon jobbade som servitris? Jag kommer ihåg, det var längesedan hon berättade hur hon och pappa träffades."
Hon såg mot Halo igen. "Det är okej att du frågar. Jag kan inte svara på allt, men det är helt okej att du är nyfiken. Det skulle jag nog också ha varit." Hon skrattade åt det sista.
"Jag är 16. Jag gick en klass under dig. Förresten- du är jättepopulär på skolan. Alla pratar om dig. Och saknar dig förstås." Hon lät uppspelt. "Och att du jobbar med vampyrer? Jag.. jag hade ingen aning om att de fanns. Hur är det egentligen?"

Hon log och såg sedan på henne med en lugn blick. Men snart försvann leendet.
"Jobbar med vampyrer?" Hon såg genast skrämd ut.
"Jag jobbar inte med dem väl?" Hon pekade på såren.
"Jag är 100 % säker att det var dem."
Vincent höjde blicken och svalde.
"Åh nej..." Han gick fram och såg på dem.
"Vad händer?" Frågade han och så Halo.
"Är allt okej Halo?"

Cecilia såg oförstående ut på Halo. Hade hon fått allt om bakfoten? Inget möjligt. Presskonferensen som alla talade om, när hon gått ut med nyheten om vampyrer som lever i samma värld som människorna. Det gick inte att glömma. Därför förstod inte Cecilia Halos reaktion.
Men till hennes lättnad hade Vincent närmat sig. Cecilia klev upp ur poolen. "Jag vet inte.. Hon verkar upprörd. Du får tala med henne, se efter henne, Vincent.", suckade Cecilia.

Vincent lade en handuk om Halo och nickade.
"Jag ska tala med dig sen. Inget allvarligt." Han såg mot Halo.
"Jag tror du fått för mycket äventyr. Du ska få något att sova på så kommer du må bättre sen..." Han gick in och kom sedan ut efter 20 minuter.
"Klandra dig inte. Du visste inte.... Mannen som torterade Halo har tydligen mixtrat med hennes minnen, ändrat dem så att hon är livrädd för vampyrer, häxor och även sin bästa vän och hennes familj. Det är därför hon är här." Vincent log mjukt.
"Jag har ringt Ruby, häxan så hon kan jobba på Halos minnen ett tag. Det är så vi kom överens om.."

Cecilia såg på när Vincent tog med sig Halo därifrån. Under tiden hon var borta utbytte hon lite fåordigt ett samtal med Marcus som stannat kvar i solen. Det var inte så mycket att säga då han hellre hade näsan i en bok.
Cecilia tog istället handduken och torkade topparna på håret. Hon hade inte doppat sig och föredrog att inte blöta håret i onödan.
När Vincent sedan kom tillbaka lyssnade hon fokuserat och nickade medan Vincent berättade. "Okej..", sa hon, det enda hon lyckades få fram. För vad egentligen kunde hon säga?