Almost PRS

”Okej, okej, om du är säker på att det räcker till båda kan vi testa”, svarade den äldre och lirkade sig långsamt fram mot sängen, med sjuttonåringens hjälp. Han behövde verkligen stödja sig mot henne, även om han inte riktigt ville det. Såren över hennes armar hade knappast hunnit läka även om de var ihopsydda, vilket förmodligen betydde att det gjorde ont när han stödde sig mot henne. Lyckligtvis tog det inte någon längre stund innan de nådde fram till sängen, där Yaosu försiktigt slog sig ner mer ett utdraget stön. Kanske någon av salvorna faktiskt skulle hjälpa? Nu var de ytliga såren inte stora, men om salvorna kunde hjälpa på ytan kanske de även kunde hjälpa på djupet? Det var helt klart värt ett försök.
”Men om vi väcker Joshua kommer Zihao vakna, och Zihao kommer gnälla resten av dagen om vi råkar väcka honom nu”, resonerade tjugoåringen och kröp upp över madrassen, så att han kunde placera huvudet på en av kuddarna med ytterligare ett stön. ”Vad säger du om att vänta någon timme eller två? Vi kanske kan få sova lite mer om vi har tur..hur sov du förresten?”

Med ett glatt litet leende pustar Hayley ut. Hon vill kunna hjälpa till, och i och med att madam Pomfrey inte kommer förrän senare på morgonen kan det behövas. De vill ju inte att han ska behöva lida av smärtan när de kan prova att lösa det.
"Bra, förhoppningsvis kommer det få alltihop att göra mindre ont.." mumlar hon belåtet och hjälper pojkvännen ner på sängen igen. Därefter skyndar hon sig till sin lilla väska och letar runt efter salvorna. Det tar inte lång tid för henne att hitta dem, och när det är gjort slår hon sig ner bredvid Yaosu.
"Tycker Zihao gnäller tillräckligt redan, så det är nog en bra idé.." självklart skämtar sjuttonåringen, trots att en del av henne tycker det stämmer. Men hon har börjat vänja sig vid det, så hon klagar inte.. inte så mycket iallafall. "Vart är det du har ont?" Hayley öppnar salvorna i väntan på ett svar och sätter sig i skräddarställning. När Yaosu sedan frågar hur hon sovit börjar hon gnaga sig i underläppen och flyr tveksamt med blicken. Det finns en stor risk att den äldre av de två blir skamsen om hon berättar sanningen, samtidigt så vill hon inte ljuga.. jösses vilket dilemma.
"Jag hade några mardrömmar, du då?"

Det där hade Hayley helt rätt i, Zihao gnällde redan tillräckligt mycket och de kunde gott och väl få slippa det i åtminstone några timmar till. Yaosu hasade sig upp i sittande ställning, med en liten grimas strykandes över ansiktet. Han kunde inte riktigt hålla dem borta, alltså grimaserna. På något sätt lyckades de alltid krypa upp över ansiktet på honom trots att han kämpade emot med varenda liten muskel. Tjugoåringen följde den yngre flickan med blicken när hon kilade iväg för att hämta salvorna. Salvorna. Hon hade fått två olika vilket måste betyda att såren var ungefär lika illa som de såg ut.
När hon sedan kom tillbaka och undrade vart han hade ont, gled en av händerna upp över revbenen på vänster sida och vidare bak mot ryggen. Skadorna var inte speciellt ytliga, men förhoppningsvis skulle salvorna hjälpa i vilket fall. Han hade liksom på känn att madam Pomfrey inte skulle komma dit och pyssla om honom, utan snarare ge honom en ordentlig utskällning. Den gamla damen kände ju till de två ungdomarnas förhållande och tja, hon hade aldrig varit vidare glad över den. Alls.
”Några mardrömmar? Med andra ord drömde du om det som hände igår kväll?” Undrade Yaosu med ett bistert leende och sneglade ner mot händerna som låg över täcket. ”Tvivlar på att jag någonsin kommer hjälpa hålla dem borta i framtiden..” fortsatte han tyst och började pilla med påslakanet. Bara sättet hon vikt undan med blicken på hade avslöjat flickvännen på direkten. Men han dömde henne inte, hon ville väl inte få honom att känna sig värre än han redan gjorde? Och det var fint av henne, fint att inte hålla någonting emot honom.
”Jag antar att jag sov helt okej med tanke på omständigheterna, hade inga drömmar överhuvudtaget dock”, svarade han efter en lång stunds tystnad och vände upp den mörka blicken igen.

Kanske det är dumt att hoppas så mycket på att salvorna ska fungera. Som sagt, Yaosus skador är inte ytliga, det är nog en del skadade revben och ryggmusklerna som läker sig själva.. men med tanke på att en av salvorna ska vara smärtstillande, så bör det kunna hjälpa inre skador. Den andra salvan är nämligen läkande. Fantastiska läkemedel, mugglarvärlden har nog aldrig sett något liknande. Hayley flyttar lite på täcket över pojkvännens kropp och börjar försiktigt stryka över revbenen med den smärtstillande salvan. Det känns viktigast just nu. Den äldre kan knappt andas utan att få ont, och det är bäst att det går bort först. Sedan kan hon dra på ett lager av den läkande salvan. Hon förblir tyst ett bra tag, alldeles för fokuserad på att vara försiktig. Sen så är det ett svårt samtal att ha det där. Att ha mardrömmar som innehåller sin pojkvän är aldrig roligt, och självklart känner Yaosu skuld av det. Men hon vill verkligen inte det.
"Ja... det gjorde jag, men en liten mardröm är ingenting i jämförelse med alla fina drömmar jag haft med dig. De är både flera och starkare." Viskar Hayley med ett leende, hon vill inte väcka de andra två. Därefter sträcker hon på sig och lämnar en kyss på pannan på honom. "Ska vi försöka sova lite till? Förhoppningsvis får du sömn trots att du har ont.."

Den där morgonen efter olyckan hade de båda två lyckats somna om och därmed sluppit Zihaos evinnerliga gnällande. Tjugoåringens och Hayleys relation hade lappat ihop sig själv nästan på direkten, men det fanns fortfarande en del saker som inte återgått till hur de varit innan. Yaosu hade till exempel blivit nästan löjligt försiktig av sig under de senaste veckorna. Inte för att han inte varit det innan, men nu hade det blivit smått överdrivet. De hade inte ens legat med varandra sedan den där ödesdigra kvällen och helt ärligt var den äldre av dem smått rädd över att han aldrig skulle kunna komma över det som hänt. Tre veckor senare och han hade ännu inte gjort det, så mycket var säkert.
Det enda positiva var att han inte förlorat sig själv på det där sättet igen. Okej, det fanns två positiva grejer. Dels det där med kontrollen, men även faktumet att både Hunter och Jackson slutat härja omkring. Nuförtiden vågade de knappt lyfta blickarna från golvet. Visserligen tvivlade Yaosu inte på att de talade om andra elever bakom ryggen på dem, men mer än så var det åtminstone inte. Sedan hade Baozi gått och blivit rejält tjock, vilket både kunde ses som någonting positivt och negativt. På senare tid hade han däremot börjat se det nästan uteslutande som något positivt, som tur var.

Dagen till ära skulle julbalen hållas nere i den stora salen och eleverna hade haft ledigt under de senaste dagarna. På det stora hela var slottet julpyntat, med undantag av den stora salen då. Inga elever hade fått nöjet att se den ännu och den var inte helt redo ännu, men Yaosu hade fått sig en glimt av hur den såg ut. Det enda han kunde jämföra den med var ett isslott, med vackra isskulpturer och genomgående ljusa färger - för att inte tala om allt glitter och all glans.
Tjugoåringen hade pyntat hela kontoret med juldekorationer, väldigt inspirerad av hur resten av slottet såg ut. Det var väldigt mysigt därinne för stunden, med soffan mitt framför brasan, de två gamla fåtöljerna inpressade vid vardera sida och en massa juliga kuddar och filtar. Han hade även fått för sig att ställa en massa ljus överallt, någonting som på efterhand inte varit någon vidare smart idé. Baozi hade nämligen en grej för att hoppa upp på precis alla möbler och råka välta ner saker som stod på dessa. Hon verkade inte riktigt förstå hur tjock hon var, vilket i och för sig var ganska gulligt. Väldigt gulligt, okej då.
Mitt i rummet stod däremot någonting som inte alls passade in med resten - ett ställ med en röd, utsmyckad klänning. Tyllet nådde ner till golvet och alla detaljer var prydliga, stilrena. Man kunde enkelt se att den var dyrbar och välsydd, en sån där klänning man inte kunde få tag på hursomhelst. Hayley skulle få den under förmiddagen, tillsammans med tillhörande halsband och örhängen. Yaosu hade inga pengar, det var mycket riktigt, men han hade en del kontakter och tvekade inte inför att använda dem. Klänningen var ett resultat av en sådan, en tjänst han blivit lovad för många år sedan.

Efter det som hänt för drygt tre veckor sedan har de två turturduvorna kunnat få ihop deras förhållande igen. Det verkar nästan som att pojkvännen är mer ärrad över det som hänt än vad Hayley är. Han har blivit så försiktig med henne, vilket på ett sätt är väldigt rart och gulligt, men också lite jobbigt. Allt sjuttonåringen vill är att de går vidare med sina liv och inte tänker på det som hänt alldeles för mycket. När han är så försiktig med henne blir hon liksom påmind om allt hela tiden. Sen har de inte varit intima sen händelsen och tja, Hayley saknar det. Hon vill vara nära sin pojkvän på alla möjliga sätt. Tiden har tickat fram till julbalen, och under den här tiden har hon även blivit bjuden på balen. Hon vill så gärna gå på balen med Yaosu, men det kommer aldrig att gå.. och i och med att det börjat gå rykten om de två tackade hon ja till frågan. Enzo har varit väldigt snäll mot henne ända sedan missfallet, och även innan dess hade han varit en av få som behandlat henne med respekt. Han är en huvudprefekt från ravenclaw, och det känns väldigt pissigt att hon på något sätt använder honom på det här sättet. Nu vill hon gärna lära känna honom och bli bättre vän, men hon är orolig över om han faktiskt tycker om henne på ett annat sätt än bara vänner..

Hayley har hoppats på att få måla Aerons både naglar och tånaglar, hon har faktiskt fått göra det ett par gånger. Hennes vän har aldrig brytt sig om vad folk tänker om honom, och även om det är en egenskap hon själv också besitter så gillar folk honom betydligt mer än henne. Hur det funkar vet hon inte, men hur som helst så bryr han sig inte om sina naglar och låter alltid henne dekorera dem om hon så vill. Men dagen till ära ville han inte det. Han ska vara stilren till balen, trots att flickan han ska gå med på balen snarare finner målade naglar på män gulligt.
"Är du säker på att du inte vill gå på balen?" Frågar sjuttonåringen och slänger en blick mot Joshua där de sitter i sällskapsrummet.
"Och gå med dig och Enzo som ett tredjehjul? Träffar mycket hellre Zihao och gör något annat," Zihao får ju inte vara på skolan egentligen, och än mindre får han vara med på balen. Så ja, Joshua tänker smyga ut med sin pojkvän och umgås med honom istället. De kan dansa någon annanstans. "Är du säker på att du ska gå med Enzo? Vad tycker Yaosu om det?" Frågan får Hayley att rycka på axlarna innan hon ställer sig upp från fåtöljen.
"Han har inte riktigt sagt något om det.. han har ju en egen dejt." Mumlar Hayley och gnager sig I underläppen. Hon minns att Yaosu ville att hon skulle komma förbi hans kontor innan, och tja, hon vill inte bli sen. Hon måste hinna göra sig i ordning. "Men jag sticker nu, tar med mig saker så att jag kan göra mig i ordning där, men kanske hinner tillbaka, okej?" Hennes vän nickar som svar, och därefter skyndar hon sig ut ur sällskapsrummet. Hon har mycket tid på sig, men hon är ändå stressad.

Var Yaosu förlägen över att han inte kunde gå på balen med Hayley som dejt? Absolut. Tänkte han låta det hindra dem från att njuta av kvällen? Aldrig i livet. Personligen brydde han sig inte så mycket om balen för sin egen del, utan allt han brydde sig om var att den tre år yngre flickan skulle få sig en fantastisk kväll. Och med tanke på att hennes dejt verkade riktigt trevlig, skulle hon nog få det.
Tjugoåringen plockade fram en liten ask som låg i en av skrivbordslådorna och öppnade den långsamt. På den lilla sammetskudden satt ett glittrande halsband fast, täckt av små gnistrande diamanter med en rubin fäst i änden. Örhängena följde i samma stil och satt fast strax ovanför det större smycket. Han hade alltid stått sin farmor nära och denne var en riktig hejare på att samla på sig dyrbara smycken från världen över. För någon vecka sedan, efter att klänningen levererats, hade han skickat iväg ett brev och frågat om hon hade någonting som skulle kunna tänkas passa. Sedan under gårdagen hade en uggla knackat på fönstret med ett litet paket och ett kuvert fäst vid ena benet.

Min käraste Yaosu,

Jag hade aldrig väntat mig en sådan förfrågan från dig. Enda sedan du var liten var du alltid tillbakadragen och höll dig för dig själv. Dina föräldrar hoppades alltid att du skulle bli mer social med åren, men det blev du inte. Du höll istället fast vid dina böcker och levde i din egna lilla värld, utan något större intresse för omvärlden. Men jag förstår att detta inte är fallet längre och att du äntligen funnit någon som kan dra med dig ut i verkligheten, någon som du älskar och som älskar dig tillbaka.

Hursomhelst hjälper jag dig självfallet ge flickan du älskar någonting som samspelar fint med klänningen du beskrev. I asken finner du ett diamanthalsband från 1800-talet med rubiner inkorporerade i detaljerna, tillsammans med ett par tillhörande örhängen. Hon får mer än gärna behålla det efter att balen är över. Om du älskar henne så mycket som du skriver, förtjänar hon det.

Din,
奶奶

Det var ganska uppenbart att farmodern blivit väldigt exalterad över det faktum att hennes äldsta barnbarn äntligen funnit kärleken. Hon hade nog aldrig trott att det någonsin skulle hända, med tanke på att han alltid varit så asocial och socialt klumpig.
Yaosu lät asken stå öppen, nu istället placerad på ett litet bord strax bredvid den röda klänningen. Han var lite nervös över vad Hayley skulle tänka om det hela. Kanske hon tyckte det var överdrivet? Eller kanske inget av det han ordnat fram ens föll henne i smaken? Det var mycket som kunde gå fel, saker han inte lagt minsta tanke på innan.
Händerna drogs genom håret samtidigt som en liten suck rymde honom och fötterna började föra honom fram och tillbaka framför den stängda dörren. De mörka lockarna var ovanligt mjuka dagen till ära, mjuka och glansiga. Luggen föll fortfarande ner i ögonen på honom, men det fick den allt göra. Han var alldeles för feg för att slicka bak håret och låta hela ansiktet synas.

Helt ärligt är Hayley rätt nervös över varför hennes pojkvän bett henne komma. Inte för att hon inte vill träffa honom, utan det känns som att det är någonting speciellt. Kanske han ångrat sig och inte vill att de ska gå på balen med någon annan? Det skulle vara förståeligt, hon vill inget annat än att gå på balen med honom vid sin sida, men det kommer aldrig att gå. Hon skulle mer än gärna stanna hos honom och inte gå på balen överhuvudtaget, men det skulle som sagt skapa misstankar. Det är det minsta de vill. Sen så vill hon gärna gå på balen, bara för att se sig omkring och ha en trevlig tid. Enzo kan möjligtvis bli en bra vän, vilket är vad hon hoppas på. Dock vill hon verkligen inte göra något som får Yaosu att må dåligt. Nej, det är det viktigaste. Därför är det hundra procent förståeligt om han inte vill det. Sjuttonåringen ser sig omkring i den lyckligtvis tomma korridoren innan hon glider in i klassrummet. Sjuttonåringen knackar lätt på dörren och öppnar den försiktigt för att kika in. Hon älskar den äldres kontor, och nu med allt julpynt blir det nästan ännu mysigare. Precis samma sak med resten av skolan, vanligtvis är det rätt mysigt, men nu är det liksom ännu mer välkomnande. Jo, hösten är vanligtvis hennes favorit årstid, men julen gör bara allting mycket bättre.
"Får jag komma in?"

”Vad hade du gjort om jag sagt nej?” Undrade tjugoåringen och drog upp dörren ytterligare, så att han kunde studera Hayley från topp till tå. Hon skulle verkligen passa perfekt i både klänningen och smyckena, han kunde liksom känna det på sig bara genom att betrakta henne. Med ett litet leende på läppar svepte han in sjuttonåringen i en kram och snurrade därefter runt henne, så att hon stod riktad mot klänningen. Däremot kunde hon inte se den riktigt än, då han placerat händerna försiktigt över ögonen på henne. De långa, mörka ögonfransarna kittlade lätt mot handflatorna och han puttade henne löst framåt. I vanliga fall hade han aldrig låtit henne gå in med skorna, men idag kvittade det.
”Jag vet inte om du kommer tycka att det här är överdrivet eller om du kommer älska det”, började Yaosu och vilade hakan mot en av flickvännens slanka axlar. ”Men oavsett vad du tycker, vill jag att du ska veta att jag älskar dig och bara dig”, fortsatte han och lämnade en liten kyss över en av kinderna på henne. ”Hoppas du tycker om den..har fått för mig att rött är din favoritfärg..” Med de dröjande orden sänkte han händerna och slingrade istället armarna om sjuttonåringen bakifrån. Klänningen var verkligen vacker där den stod uppställd på ställningen, med sina röda tyger och perfekta form. Smyckena som låg och gnistrade strax bredvid fick allting att se ännu mer extravagant ut, och det var meningen. Den äldre ville skämma bort Hayley för åtminstone en kväll, det förtjänade hon efter allt som hänt.
”Tycker du om den?”

"Hmh.. hade nog sparkat upp dörren iallafall," skämtar Hayley med ett litet leende. Enda anledningen till att hon frågat var väl för att hon inte vetat om hon kunde gå in eller inte. Vanligtvis brukar hon göra det per automatik, gå in utan ett svar det vill säga, men med tanke på att hon varit lite nervös över vad det är han vill. Aja, uppenbarligen är det inte något att vara så orolig över, men när han lägger händerna för hennes ögon blir hon nästan mer nervös. Vad är det för hemligheter? Har kattungarna kommit tidigt? Det är det enda hon kan tänka sig faktiskt.
"Vad har du gjort nu?" Undrar sjuttonåringen och gnager sig I underläppen. Hon har på känn att Yaosu har skämt bort henne på något vis. Det finns något i rummet som han vill överraska henne med, och det känns som att han gjort något han egentligen inte borde ha gjort. "Jag älskar dig och bara dig också, men.." meningen avbryts när pojkvännens händer glider ner från deras plats framför ögonen, och blicken landar på en vacker, gnistrande röd klänning. Ögonen blir dubbelt så stora medan hon betraktar bilden framför henne. En balklänning som når ner till golvet och är prydligt dekorerad. Bredvid finns ett par matchande röda örhängen och ett ordentligt halsband.. är det rubiner som glittrar sådär i lampljuset? Hakan faller ner till golvet medan blicken glider mellan klänningen och pojkvännen bakom henne. Hayley har knappt råd med att köpa kläder till sig själv, nästintill allt hon har i garderoben har hon sytt själv med tyg från Ms Lewis. Hon har nog aldrig sett något plagg så vackert. Hayley vet att hennes pojkvän inte har det så bra ekonomiskt själv, så hur han lyckats med det här har hon ingen aning om.
"Yaosu.. det är klart jag tycker om den! Älskar den.. men din stackars plånbok?" Hayley vänder sig om så att hon kan se den tre år äldre i ögonen. "Jag vet att du älskar mig, du behöver verkligen inte köpa det här till mig! Tack så jättemycket, men du behöver verkligen inte.."