LärareXelev

Snape såg på henne såg att hon inte hade någon energi och sa.
- Miss Garrick, oroa dig inte, jag hade burit dig i säng om jag kunde.
Men tyvärr kan jag inte ens ens sätta en fot på första trappsteget utan att trappan upp till din sovsal inte förvandlas till en ruschbana.
Men noll energi är en vanlig effekt på Sectumsempra, den kommer att avta.

Hon tittade sömnigt upp mot honom. Hon mumlade något ohörbart till svar och tittade sedan upp mot trappan. Med ens förlorad hon all motivation.

- Tror ni att jag kan sova på fotöljen?

Frågade hon sluddrigt

Snape såg på henne och sa
- Aldrig i livet, du ska sova i en säng.
Det finns förstås en säng, men jag vet inte hur kallt det är i det rummet.
Det finns förstås ett annat, men då måste vi gå upp till fjärde våningen förstås.
Men då får jag bära dig förstås, jag tror inte du orkar gå uppåt igen.

Hon kisade med ögonen mot honom och tycktes inte höra vad han sa. Hon trodde att han sa att det var ok och började sluddrigt gå mot en fotölj.

- G-g-godnatt...

Snape suckade och gick fram till henne och sa.
- Sectumsempra förstör inte hörseln, det är bara din trötthet
Jag sa att det inte var okej.

Han tog henne till sig igen och sa.
- Antingen ser du till att du tar dig upp till sovsalen eller så bär jag upp dig till ett rum där du kan sova.

Hon nickade till svar och slöt ögonen

Snape suckade och tog upp henne i famnen och bar ut henne igen.
Han skulle inte ta henne till sjukhusflygeln men till ett rum där hon kunde sova ostört.
Inte till hans rum men til ett annat rum som han visste inte användes.

Hon blev lyft som om hon inte vägde någonting och kunde knappt hålla ögonen öppna. Hon kände sig med ens extremt fnittrig och skrattade till mot hans bröstkorg

Han himlade lite med ögonen och gick i ett högt temo...han var redan sen till sin lektio.
När han kom till rummet så omvandlade han en möbel till en säng och bäddade om henne och sa.
-God natt.

Sedan gick han försiktigt ut ur rummet och la tyst en larmförtrollning så att han visste om hon skulle lämna rummet i samma tillstånd.

Sedan gick han iväg tilllektionen men skickade en talande patronus till Poppy som skulle tsla om för henne att man inte ska släppa en elev för tidigt

Hon var halvvaken och uppfattade inte riktigt vad som hände runt henne. Men hon brydde sig inte utan kände hur rummet blev mörkare och mörkare. Hon lät skuggorna omsluta henne och driftade bort till sömns.