[PRS] Theida & yehet

"Visst, du kanske inte vill vara det, men du är det," berättar Anthony och skrattar enkelt. "Jo, det finns ett kommatecken efter varje tal vet du.. 2400 är lika med 2400,00, hur vet du inte detta?" undrar han och tittar på Ray med ett leende. "Procent har ju också det. 8% tillexempel är 0,08, 44% är 0,44 i decimalform. 8promille är 0,008, 44promille är 0,044. Du kanske kan fråga din mattelärare om en extra genomgång? det är rätt enkelt när man väl hittat rätt metod."

Ray himlar lite med ögonen åt Anthony "det är jag inte alls" klagar han återigen. "Ingen aning, antar att jag bara är lite allmänt dum i huvudet" säger han med ett sarkastiskt leende. Ray kollar förvirrat på Anthony innan han tillslut suckar högt och faller åt sidan i soffan "Ughhh jag fattar ingenting, jag ger fan upp. Jag tänker inte ens försöka fatta" klagar han.

"Är du visste," protesterar Anthony och ser på den äldre som faller ihop på soffan. "Du är fan inte dum i huvudet, kom igen, man kan inte kunna allt. Du har bara förträngt det," Anthony rynkar på ögonbrynen och ruskar på huvudet. Han böjer sig ner vid soffan, kysser Ray enkelt på munnen innan han sätter sig upp igen. Det kanske var dumt att ha en kyss som pris och tröstpris, han vet inte riktigt än. Dock vet Anthony att Ray kan det, han behöver bara rota lite i sitt huvud för att hitta det. "Nej, du ger inte upp. Villl du inte ha ett tal till?"

"Meeeen sluta" klagar Ray, även fast han fortfarande egentligen inte riktigt brydde sig. "Men jag går fan i trean, jag borde ju kunna det. Du kan ju till och med det här. Jag förtränger ju typ allt tydligen" Suckar Ray, men ler lite när Anthony kysser honom och han sätter sig upp igen. "Meh, okej då. Ta nått lätt bara" säger han.

"Men, det här, promille och ppm," börjar Anthony och pekar ner i boken. "Är från ettan, det är väl klart att du inte kommer ihåg allting. Ettan, för mig, var ju inte lika länge sedan, det är därför jag kommer ihåg det." sjuttonåringen nickar och tittar ner i boken efter ett lätt tal. "Vad är 460 ppm i decimalform?"

"Okej då, det kanske är sant. Men jag borde ändå kunna det". "0,00046" Svarar han och suckar lite. "måste jag plugga mer? jag blir så trött av att anstränga hjärnan" klagar han och lutar sitt huvud lite mot Anthonys axel och kollar upp på honom med stora ögon.

"Antar det... Vet du när man använder sig ut av promille då?" undrar Anthony och höjer på ögonbrynen. "Hur ska du kunna komma ihåg det här om du inte pluggar? Du hade rätt, iallafall. Hur som helst, då får du plugga imorgon, visst?" sjuttonåringen ser ner på Ray och lutar sitt huvud mot hans.

"Ingen aning, och orkar inte bry mig heller" säger Ray ointresserat och kollar upp lite mot Anthony som lutat sitt huvud mot hans. "Jaja, jag ska plugga imorgon.. Om jag orkar" suckar han. "Jag fick aldrig någon kyss fast jag svarade rätt" påpekar Ray och putar lite med läpparna.

"Man använder det för att mäta alkoholhalten i blodet, om man har mer än 0,2 är det rattfylla," berättar Anthony, även om han mycket väl vet att Ray inte riktigt bryr sig om den faktan. "Om du inte orkar imorgon kommer du inte orka någon annan dag heller.." påpekar sjuttonåringen och flyttar huvudet från Rays. "Du måste ju be snällt," ändå låter han sina läppar än en gång röra den äldres.

"Okej okej, intressant" svarar Ray, fortfarande ointresserat. Varför skulle han ens behöva veta sånt för, han skulle aldrig ha användning för det. "Men jo jag lovar, jag ska". Ray ler mot Anthony. "Varför ska jag be snällt för, Tänker du sluta kyssa mig om jag inte ber snällt eller?" undrar han i en retsam ton, Men han visste mycket väl att Anthony inte skulle sluta kyssa honom bara för att han inte bad snällt om det.