kawaiiposes och Majis lilla egna privatroll! Mohaha!

Jag vet inte varför men att höra att det första Andrew tänkte på mig och som han gillade var att jag var röd gjorde mig lite illa till mods. Är det intrycket jag gjort på Andrew? Att jag är killen med rött hår som blir röd hela tiden och klantar till sig och säger nåt fånigt som man kan skratta åt? Jag hade hoppats på att jag hade gjort nåt mer intryck, men det stämmer tyvärr inte. Det enda han kan utgå ifrån mig är alla dessa tillfällen jag klantat till mig, så han skrattar åt mig och jag blir röd i ansiktet. Fan att jag var tvungen att ärva pappas hud- och hårtyp. Fast i och för sig, med hjälp av detta gör jag ju något slags intryck än inget. Andrews första ord fick mig att bli distraherad att jag inte kunde höra det han sa efter, men han sa nåt om att jag och mina vänner var snälla mot Ana vilket han uppskattar. Jag har gjort så lite intryck så han måste dra in mina vänner för att i ett sammanhang kunna ge en komplimang till mig. Jag är bara ett rött klumpigt bihang till mina vänner.
"Tack" sa jag och gav Andrew ett vagt leende. Jag flyttade min hand ifrån hans ben och tog upp glaset med honungsölen och tog några klunkar. Att dricka någonting är en bra ursäkt till att vara tyst. Jag kunde inte rå för det att känna mig lite nedslagen nu, så jag behövde få i mig energi och ha betänketid innan jag kunde komma på nåt nytt att säga. Däremot behövde jag inte oroa mig för det då en person kom till vårt bord och avbröt vår tystnad.
"Strongheart, jag och Zabini kommer inte överens om vad som är läxan i talmagi till måndag, så vi tänkte fråga dig då du brukar hålla koll. Förresten, hur är läget med systern din?"
Jag vände min blick mot personen som hade tilltalat Andrew med en väldigt behaglig mörk stämma som fick det att kittla i min mage. Scorpius Malfoy. Jag satte min öl i halsen.
"Vad i Merlins skägg händer med dig, Weasley?" frågade Scorpius som upptäckte min närvaro tack vare mitt hostande och tittade nu lite äcklat på mig.
Jag kände hur mina kinder började vagt hettas till och tog en snabb klunk av ölen för att få ner det som jag hade satt i halsen. "Jag satte bara lite öl i halsen, Malfoy" svarade jag och försökte hålla min röst stadig.
Scorpius fnös till. "Patetiskt".
Jag kände hur ilska började koka inom mig. De båda killarna jag gillar är nu framför mig och den ena ser mig bara som ett rött komiskt ting och den andra se mig som patetisk. Underbart.
"Läget med Ana är bra i alla fall" sa jag.
Scorpius vände sig mot mig igen och rynkade på ögonbrynen. "Ursäkta?"
"Oj, förlåt, jag var lite otydlig. Du frågade hur läget var med Andrews syster, alltså Anastasia. Hon är även bekant som Ana bland hennes vänner, men du tillhör ju inte den kretsen så såklart förstod du inte vad jag menade. Förlåt, mitt fel, Malfoy. Men med tanke på att du inte är en av hennes vänner förstår jag inte varför du vill veta hur det står till med henne? Du har inget med det och göra".
Scorpius såg förvånansvärt förolämpad ut. "Hah, om du bara visste..." sa han. Om jag bara visste... Vadå? Vad är det jag inte vet? Adrenalinkicken jag hade börjat få av att stå upp mot Scorpius och fjärilarna som hade börjat flyga runt i magen förvandlades till en klump. Varför har han stort intresse gällande Ana?
Scorpius vände sig mot Andrew igen. "Men som jag frågade innan... Vad var det för läxa vi hade i talmagi?"

Hugo verkade inte tycka om det jag hade sagt. Hans ansiktsuttryck hade blivit ledsamt och sa bara ett kort tack. Värmen i min hand och på mitt ben hade snabbt försvunnit när Hugo drog tillbaka sin hand och använde den till att kunna dricka av sin öl... Men varför inte använda det andra handen?... Jag har sårat honom. Jag har sagt något fel. Men vad är det han inte tycker om att vara röd, rolig, söt och en bra vän? Innan jag hann fråga honom om det kom Scorpius fram till bordet.
"Strongheart, jag och Zabini kommer inte överens om vad som är läxan i talmagi till måndag, så vi tänkte fråga dig då du brukar hålla koll. Förresten, hur är läget med systern din?" Frågade han men innan jag kunde svara började Hugo hosta.
"Vad i Merlins skägg händer med dig, Weasley?" frågade Scorpius och tittade äcklat på Hugo. Hans beteende gjorde mig irriterad.
"Jag satte bara lite öl i halsen, Malfoy" svarade Hugo. Scorpius fnös ut "patetisk" som svar. Vaddå patetiskt?
"Läget med Ana är bra i alla fall" Sa Hugo. Scorpius fokus skiftade från mig till Hugo ännu en gång.
"Ursäkta?" Frågade han med ett förvirrat uttryck.
"Oj, förlåt, jag var lite otydlig. Du frågade hur läget var med Andrews syster, alltså Anastasia. Hon är även bekant som Ana bland hennes vänner, men du tillhör ju inte den kretsen så såklart förstod du inte vad jag menade. Förlåt, mitt fel, Malfoy. Men med tanke på att du inte är en av hennes vänner förstår jag inte varför du vill veta hur det står till med henne? Du har inget med det och göra". Svarade han. Jag kände mig väldigt stolt över Hugo för att han vågade stå upp emot Scorpius då han uppenbarligen har något problem med honom. Scorpius såg nästan förolämpad ut.
"Hah, om du bara visste..." Svarade han och vände sig sedan mot mig "Men som jag frågade innan... Vad var det för läxa vi hade i talmagi?"
"Kapitel 3 sida 245... Men Scorpius, varför vill du veta hur Ana mår? Det enda jag har hört om er relation är att du retar henne och att hon slår dig... Men ni kanske har blivit vänner efter allt... Men jo som Hugo sa, hon mår bra men har verit lite ledsen den senaste tiden..." Svarade jag.
"Tack Strongheart och ja vi har väl blivit det man kan kalla 'väner'..." Sa Scorpius med ett stort flin och vände sig mot Dimitri Zabini som hade kommit och ställt sig någon meter bort. Dimitri skrattade och skakade på huvudet.
"Syns i skolan." Sa Scorpius och började vända sig om för att gå men jag greppade snabbt tag i hans arm och stoppade honom.
"Innan du går, be om ursäkt till Hugo. Du behandlade honom illa innan och jag kan inte låta dig gå utan att du sagt förlåt... Dessutom tror jag inte att Ana skulle vara så glad åt att du var taskig mot en av hennes vänner..." Sa jag och tittade allvarligt på honom. Han skrattade till och kollade nervöst runt omkring sig.
"Är du allvarlig?" Frågade han. Jag nickade långsamt som svar. Han vände sig motvilligt mot Hugo och tittade på honom.
"...Förlåt eller någo-""Säg det som att du menar det Scorpius" Började han säga men jag avbröt honom snabbt. Han slängde en irriterad blick på mig och suckade.
"Förlåt att jag var taskig mot dig Hugo, jag ska försöka bättra mig." Sa han monotont och slet sin arm ur mitt grepp.
"Så nöjd nu!?" Spottade han ut och stampade iväg med en skrattande Dimitri. Jag vände min blick mot Hugo och han såg ut som att han inte visste vad han skulle säga.
"Förlåt om jag sårade dig innan!... Jag vet inte vad det var som jag sa som sårade dig men något av det var det. Snälla berätta vad det är som är dåligt med att vara röd, rolig, söt och en bra vän?" Kastade jag ur mig och kollade skamset på mitt glas.

Vad menar Scorpius med att han och Ana har blivit något man kan kalla vänner? Betyder det att han är schysstare än vad han visar att han är?
Nånting som kanske kan tolkas som hopp började dyka upp i mitt sinne. Jag kanske inte hade gått och blivit olyckligt kär i en genomrutten jävel som jag hatade. Tack vare detta lilla hopp kände jag mig inte för förolämpad när Scorpius valde att vända sig just motvilligt mot mig för att be mig om ursäkt och att ursäkten inte kändes så äkta, för... Om Ana är vän med honom betyder det väl att han kanske bara döljer sitt rätta jag? Jag har hört talas som såna här saker i mugglarfilmer... Liksom, Ana skulle väl knappast välja att bli vän med någon som är genomtaskig? Hon hade ju gjort misstaget att bli vän med nån som verkar schysst, men är egentligen taskig, så då borde man väl kunna lita på att hon inte gör misstaget igen? Så hon blir vän med nån som är motsatsen till David. Verka taskig men visar sig vara jätteschysst? Right?
Han gav mig en till monoton ursäkt efter att Andrew hade bett honom att be om ursäkt som om han menade det. Andrew kanske också känner till Scorpius rätta jag och vet att Scorpius ångrar sin taskiga attityd och att han kanske faktiskt menar det han säger nu? Andrews och Anas uppfattning om en person litar jag på och de båda kanske ser mer i Scorpius än vad han visar... Elelr? Jag vet inte vad jag ska tro. Jag vet inte vad jag ska säga. Hela denna situationen om att Andrew sa till och bad Scorpius att be om ursäkt till mig och insikten om Scorpius eventuella riktiga jag är något bättre än jag trott är väldigt mycket på en gång.
Jag drogs tillbaka till verkligheten när jag märkte att Andrew tilltalade mig.
"Förlåt om jag sårade dig innan!... Jag vet inte vad det var som jag sa som sårade dig men något av det var det. Snälla berätta vad det är som är dåligt med att vara röd, rolig, söt och en bra vän?"
Fan, hade han märkt av att jag blev nedstämd? Trodde inte han skulle märka av det. Men nej, nu verkar han ha lite dåligt samvete? Oh nej, gulle...
"Nej, det är inget fel med det! Jag är väldigt smickrad av att höra att jag är rolig och en bra vän, varför skulle jag bli sårad av det?" sa jag och log. Det stämde. Jag blev glad att höra att jag var rolig och en bra vän. Men att det plus en färg är det enda som kan sägas om mig... Ja, jag har bara gjort ett litet intryck. Det är allt. Bokstavligt talat. Han sa kanske nåt mer, men det gjorde han ju bara i förbifarten, så inte precis något han hade lagt mycket märke till. Ett kort ord. Säkert "snäll". Suck.

"Om du säger det så..." Svarade jag. Han var fortfarande ledsen över något, men vad? Jag tog snabbt tag i en av hans händer med båda av mina och drog den till mig.
"Jag ville göra dig glad den här dagen men jag verkar ha misslyckats.... Hugo säg något som skulle göra dig glad nu, jag ska göra allt i min makt att uppfylla det!..." Sa jag och kollade på honom med hopp.

Vad Andrew va inriktad på att jag var sårad? Det gjorde mig glad över att se att han verkade bry sig. Jag kanske inte hade gjort ett så stort intryck, men Andrew är en snäll människa som bryr sig och han verka just bry sig om mig nu. Varför ska han ha så många perfekta drag? Snäll, snygg, omtänksam, rolig...
"Asså, det är helt okej med mig! Du behöver inte tvinga dig själv till att göra nånting bara för att göra mig lite gladare. Men visst, du kan hjälpa mig med framtida läxor i talmagi" sa jag och började smått skratta.

Jag log åt hans önskan och andades ut av lättnad när han skrattade.
"Självklart att jag hjälper dig med läxorna.... Vill du gå till något annat ställe och göra något?"' frågade jag. Det kändes som att det hade blivit stelt där vi var.

Jag ryckte på axlarna. "Visst, jag har druckit upp min öl så... Vad sägs som att vi kan gå till Godisbaronen?"

Jag nickade som svar och drack upp det sista av ölen i mitt glas. Motvilligt släppte jag taget om Hugos hand och ställde mig upp för att börja ta på mig mina ytterkläder.

Jag reste mig också upp och tog på mig ytterkläderna. Vi gick sedan ut och fick inriktningen godisbaronen. Det var ett tag sedan jag var där och blev nu lite väl påtagligt exalterad över att gå dit. När vi klev in stack jag direkt till hörnan med chokladgrodor. Jag älskar att samla på korten och så älskar jag förstås choklad. När Teddy Lupin var barnvakt åt mig och Rose så skedde det ofta att jag och Teddy satt vid köksbordet och åt chokladgrodor och diskuterade de olika korten. Teddy brukade förvandla sig till personen han fick på sitt kort och jag skulle gissa vem det var. Goda minnen.
"Andrew, gilalr du choklad?"

När vi kom innanför dörren hos Godisbaronen gick Hugo direkt bort till chokladgrodorna. Jag följde sakta efter och tittade på hur hans kroppsspråk verkade bli gladare och lättare. Det påminnde mig lite om Ana när hon var mindre. Hon var alltid jätteexalterat över godis.
"Andrew, gilalr du choklad?" Frågade Hugo plötsligt.
"Ja, lika mycket som de flesta... Tycker du om choklad?" Svarade och frågade jag.