19 år senare (Privat Roll)

Ron slängde iväg en lamslagningsförtrållning mot Lucius rygg men den missade och Lucius släppte Scorpius och for runt med staven berrädd. Men det är kunde de, de hade fångat in folk för. "Det blir Askaban för dig." morrar Ron fram och snart är han övervunnen och George hade hoppat på Fenrir. "Först min bror och nu min dotter. Om du har skadat henne, om hon aldrig blir sig själv igen så dödar jag dig." morrade han fram och snart hade aurorerna fört dem till Azkaban och Harry gick fram till Scorpius. "Vi måste ta honom till Mungos." sa han och lyfte upp honom.

Scorpius kände hur allt snurrade och sedan blev vitt. han visste inte vart han var eller hur han kommit där ifrån. han kände bara smärtan och sedan en annorlunda känsla och sedan somnade han.

Scorpius vaknade en stund senare och han visste inte vart han var. han såg bara ännu ett mörkt rum och han var itne förvånad, han tänkte att det bara flyttat på honom.
"Scorpius?" sa en mjuk röst och han såg ingen och han ville inte höra någon heller. hörde han ingen betydde det att han var ensam och att ingen kunde skada honom. han kände sedan hur någon rörde honom och han ansträngde sig för att inte skrika, han hade ont men han tänkte inte visa det
"Scorp det är bara jag" sa Albus och han var inte säker på att han vågade tro på det. han såg inget vilket betydde att det kunde vara vem som hälst

De satt alla runt Scorps säng, inte för att det spelade någon större roll. Hon var mer inne i sig själv än hon var utanför.
Nog såg hon att Scorp levde och hon var glad för det, men känslorna orkade inte komma upp till ytan. Hennes känslor var som avtrubbade, det var som att hon inte kunde tala och hon tålde inte att någon rörde henne.
Ingen fick kontakt med henne, förutom med nickningar eller ögonkast som svar.
Men hon satt i en fotölj vid Scorps säng. Botaren som hade hjälpt Scorp var nu igång med Al och hon frktade då han skulle komma till henne.

( Hela inlägget försvann -.- )

(det är så irriterande när de gör det -.- man vill skjuta mugglis )

Scorpius öppnade långsamt ögonen och såg att allt egentligen var vitt och han förstod att han var på sankt mungus och han suckade. han hatade att alla såg honom så här. Han satte sig långsamt upp
"Scorpius" sa Harry och satte sig på hans säng och Scorpius såg inte på honom "Hur mår du?" frågade Harry. Scorpius svarade inte ens
"Jag är tacksam att du hjälpte våra barn" sa George och la en hand på Scorpius axel och han rörde inte en min när han kände smärtan.
"Jag åker hem nu" sa han och reste sig upp
"Du kan inte åka hem" sa Albus men Scorpius lyssnade inte på honom utan samlade sina krafter och transfererade sig hem. han ville inte att de skulle tacka honom, han hade ju dragit in deras barn i det från början

( Aaaa ^^ PANG på Mugglis ... xP )

"Vi pratar med honom." sa Al och grep tag i Roxanne som försökte rycka sig loss. Visst hon ville vara där för Scorp, hjälpa honom. Om hon nu kunde, men hon tålde inte att någon rörde honom. "Ta det försiktigt." säger Harry och Roxanne ger dem en blick innan Albus transfererar iväg dem och de hamnar utanför Scorpius grind och kan plingar på. Roxanne står tyst bredvid och stirrar in på den tysta trädgården, där hennes snölycktor fortfarande står. Det kändes inte som det var igår hon gjort dem, det känndes som en livstid sedan. Hon huttrde till och drog om den söndriga tröjan. Farmor hade velat byta, men Roxanne hade inte tilllåtit det.

Scorpius la sig ner i sängen och la sig själv i foster ställning, hela kroppen gjorde ont och han hatade att han dragit in sina vänner i det.
"De vill besöka dig" sa Tilly när hon kom in och Scorpius visste att det skulle hända.
"Släpp in dem" sa han bara och Tilly log mot honom
"Jag tar med något att dricka upp, sir" sa Tilly och Scorpius nickade bara och han slöt ögonen. han hade ondare än han ville erkänna och när han var ensam lät han tårana falla

De blev insläppta av alfen och visade till Scorps rumm. Han låg i sängen och verkade ha minst sagt ont.
"Scorp, hur är det?" sa Al oroligt och Roxanne satte sig i en av fotöljerna och följde tyst pojkarna med blicken. Hon kröp ihop i fotöljen och drog upp benen under sig. Hon frös, men det var som om det inte bekom henne, inget bekom henne längre.

"Scorpius gråter du?" frågade Albus och slog armarna runt Scorpius som skrek till "förlåt" sa han
"Det gör inget" sa Scorpius lågt och lutade sig mot Albus. han kände sig trygg i hans famn men han hade fortfarande ont och han var orolig för dem
"Hur mår du Al?" frågade han lågt
"Jag mår bra. det är ingen fara men hur är det med dig?" frågade han och Scorpius sågpå honom
"Smärtan kommer försvinna" sa Scorpius och såg sedan på Roxanne
"Hur är det med dig? vill du ha något?" frågade han

Roxanne bara såg på Scorpius och skakade på huvudet som svar. Även om det egentligen inte var svar på något. Men det kändes rätt att svara så. Eftersom hon varken kunde svara på någon av frågorna, hon visste inte hur det var med henne och hon ville heller inte ha något.
"Hon svarar inte, hon talar inte." konstaterade Al med en orolig underton i rösten. Han förstod sig inte på henne, men han hade heller inte vetat vad som hänt.

Scorpius såg på Albus
"Al kan du hämta något att dricka och några rena kläder åt mig?" frågade Scorpius vänligt
"Ja det kan jag" sa han och gav honom en puss och försvann. Scorpius log Albus var snäll men han förstod inte allt. Scorpius vände sig mot Roxanne
"Han rörde dig eller hur?" frågade Scorpius eller han snarare konstaterade det "Han rörde dig på det sättet eller hur?" frågade han sorgset och han reste sig upp och tog fram en av hans T-shirtar och räckte henne "Det är ingen fara han är inte här nu" sa han. egentligen ville han säga att Fenri aldrig skulle röra henne igen men han visste inte om han kunde lova det