Rollspel, från olika världar

"Man kan ju alltid försöka."skrattade Robin tillbaka och skakade sedan på huvudet. "Marian är ingen man bara frågar, hon är envis och listig så förmodligen så kommer någon av oss vara döende innan vi vågar fråga."
"Och när det gäller galningen där, så tror jag nog att du skulle kunna skaffa åt dig någon om du vågar och vill. Det finns faktiskt flickor som gillar sådana som dig, säkert finns det fler här ska du se." sade Robin uppmuntrande och hoppades på att han inte hade förolämpat Cassian nu då de för en gångs skull inte bråkade. "Om inte så kan du alltid fråga mig av hjälp."

Cassian kände inte den här Marian så han kunde inte säga något så han ryckte på axlarna "det är ju bara korkat. Kan jag få Jezebel och se att världen inte är hemsk kan du ta mod till dig och fråga henne" sa Cassian och degick in i slottet och skrattade sedan "här kan jag säkert det, men försök på min tid och sen har jag inte tid att springa runt efter tjejer. Jag har inte haft en ledig dag på tre år" sa Cassian lätt och log sen "men det hade inte spelat någon roll ändå. Nu när jag har en vuxen kropp kan jag börja fundera på det" sa han enkelt och såg sen på Robin "visa vägen"

"Javisst."sade Robin och gick före Cassian upp mot sjukhusflygeln. Det var skönt att komma in i värmen igen och definitivt där det var torrt.
"Förresten det där med att vi slipper hem, så det är ju sant när Dumbledore skickade hem mig. Så vi kanske borde hjälpa honom, jag menar. Han vill väl endast väl, ifall vi inte dödar denne Voldemort så går ju hela jorden under." sade Robin allvarligt och öppnade dörren till sjukhusflygeln så att Cassian slapp förbi med Jezebel.
Genast kom Madam Pomfrey ut ur sitt kontor och stannade till.
"Men vad har ni gjort?"utbrast hon med blicken på dem alla tre, Robin förstod de såg kanske inte helt och hållet hela ut.

Cassian följde tacksamt efter Robin upp till sjukhusflygeln och såg sen på Pomfrey
"hjälp honom bara. Han har feber" sa han kallt och la honom på en säng och Pomfrey började genast undersöka honom och Cassian vände sig mot Robin
"ja vi borde kanske det, och det kan vara bra att veta hur man ska besegra Alexis. Frågan är om vi måste åka hem? Jag hade velat se till att Jezebel inte behöver träffa Alexis igen"

"Om ni inte vill hem så kan säkert DUmbledore ordna det, du kanske borde gå och tala med honom? Han är mer förstående än vad vi tror." försäkrade Robin honom.
"Nej ni två ska ingenstans innan jag sökt igenom er, ni ser ut att inte må så bra!"sade madam Pomfrey bestämt och föste dem båda till varsin säng. "Ni skulle bara våga röra på er medan jag är borta."
Robin skrattade efter henne och ryckte sedan på axlarna åt Cassian, om du vill härifrån så kan jag avleda hennes uppmärksamhet?" föreslog han.

"jag kan inte bestämma det åt honom. Jag måste få honom att förstå det själv. Som det är nu vill han inte fly från sin far" suckade Cassian och så sen på Pomfrey och fnös
"tror hon inte vi kan stoppa henne?" sa han lugnt och såg på Robin "tack men det behövs inte"
Han såg på Pomfrey som kom tillbaka och skulle försöka undersöka honom
"låt mig vara, jag behöver inte undersökas! Och om jag behöver det så får Jezebel göra det när han är frisk" sa han lätt

Jezebel hörde röster långt bort och vred på sig och försökte komma bort från sin fars piska som ven runt honom. han såg Kain framför sig och han skrattade elakt och sedan kände Jezebel kylan och han huttrade till och kröp ihop och försökte skydda sig från alla personer som han dödat som ville ha hämnd

Robin suckade och lade sig ner i sängen och tittade på sin dolk, den var inte perfekt gjord och han hade en gång stulit den från sheriffens män. Han log mot sin egen spegelbild, han såg bättre ut då han var äldre, tänkte han och lade ifrån sig dolken. Kanske det skulle vara bra ifall madam Pomfrey såg igenom honom en gång, han hade inte tagit bort bandaget från sin arm än och han hade inte sovit djupt på flera dagar.
"Skyll dig själv då."sade madam Pomfrey, Robin gillade henne. Han visste inte varför, hon var ganska snäsig av sig men hon ville ju endast deras bästa. "Men du!" hon pekade på Robin. "Du stannar här, jag vill ta en titt på dina sår."
"inga problem."sade Robin och lutade sig bakåt mot kuddarna med armarna under huvudet, han hade något sår efter tiden i det heliga landet också som kanske behövde få en blick.

Cassian brydde sig inte om Pomfrey, hon kunde snäsa bäst hon ville. Han såg oroligt på Jezebel när han rörde på sig och han satte sig på hans säng och undrade vad som plågade honom. Han strök honom över håret och han lugnade ner sig och Cassian gick över till Robin
"vad har du gjort för att få alla dem och vad har du gjort på armen?" frågade Cassian

"De här två," han pekade på ett som han hade på sidan av magen och ett som han hade på den andra armen, "Fick jag i det heliga landet då jag stred med kungen. Det var därför jag skickades hem därifrån med min tjänare Much."
Han gick över till det över andra armen, det som räckte över hela. "Jag har inte så mycket minne av det här, men Jezebel fixade det. Jag var inte så glad över det eftersom jag skjuter med den här armen." han höjde på ögonbrynen och pekade sedan på djupt sår i knäet.
"Jag stred ganska mycket när jag var liten med min livs fiende Gisborne som försöker ta Marian."
Pomfrey smörjde in hans sår med någon illaluktande salva innan han började ta bort bandaget från hans arm. en del av det hade spruckit upp igen och blödde.
"Du har använt armen mycket på sistone." gissade hon och Robin nickade.
"Man gör väl vad man måste." sade han bara och skrek till då hon lade något svidande på det.
"Jag hatar mediciner."muttrade han och vände sig mot Cassian. "En gång kastade jag peppar i ögonen på Gisborne bara för att få se honom gråta."