LärareXelev

Snape såg på henne och såg h ur trött hon var och sa.
- Om du är trött så gör det ingenting om du lutar dig emot mig.

Varför sa han det?
Hade han slagit i huvudet någonstans?

Hon sköljdes över av tacksamhet och tänkte instinktivt tacka ja innan hon tvekade. Men han skulle inte erbjudit henne om han inte hade tyckte att det var ok.

- Gärna, om det är ok förstås...

Hon skulle inte sagt ja om hon inte behövt det men hon kände att hon skulle svimma om hon fortsatte. Hon kände också sig ovanligt frusen

Han såg på henne och sa.
- Om det inte var okej så skulle jag aldrig ha erbjudit mig.

Han såg lugnt på henne

Hon nickade och lyfte sin arm och placerade den lätt på hans axeln

Snape funderade på om han borde lägga en arm bakm hennes rygg som stöd men han visste inte om hon skulle ta det på fel sätt så han lät bli.

Hon gick tankspritt framåt och lät professorn leda de igenom de långa korridorerna

Snape fortsatte framåt och till slut kom de till trappan som ledd till fängelsehålorna.
Det var kallt där nere men i elevhemmet det var det varmt, det visste han

Hon rös till vid den kyliga luften och gick lite närmare professor Snape. Han var iallafall varm

Snape såg på henne och sa.
- Vi är snart framme, inne i elevhemmet är det varmare.

Han fortsatte gå framåt.

Hon stötte sig mot honom och andades ansträngt. Vad var det med henne!? Hon hade noll energi och hon skämdes ihjäl