[PRS] Theida & yehet

Anthony vickar enkelt på ögonbrynen med ett slugt leende på läpparna.
"I o för sig.. du är lite läskig när du är arg faktiskt," påpekar han och knäpper fingret enkelt mot den äldres arm. "Jo, du har rätt lång tid att bestämma dig," han skrattar enkelt åt Ray och bläddrar i boken. "Okej, du ska få en lätt en. Vad är 12 promille i decimalform?"

Ray skrattar till lite när Anthony vickar på ögonbrynen "Herregud, varför håller du på sådär asså.." flinar han och skakar lite på huvudet. "Ja jag vet, förlåt" suckar han. "Exakt, så än så länge kan jag chilla" säger Ray och lägger armarna bakom huvudet och lutar sig bakåt med ett nöjt leende. "Lätt, det är ju 0,0012" säger Ray glatt, då han vet nästan helt säkert att han kommer få ännu en kyss av Anthony.

"Håller på då? Vickar på ögonbrynen?" undrar Anthony förvirrat, och vickar på sina ögonbryn ännu en gång. "Vadå, du brukar oftast ha all rätt att bli arg, såatteh," han ler enkelt mot Ray. "Ja, du kan chilla," Anthony nickar stolt på huvudet, och lägger sina händer vid Rays kinder innan han kysser honom igen. "Helt rätt, du är ett riktigt mattegeni du,"

Ray ler mot honom "Ja, exakt sådär" säger han. "Jaja, men ändå. Ibland kan jag faktiskt överreagera lite" påpekar han.. "Nej, jag är inget mattegeni, jag vill bara väldigt gärna ha kyssar av dig" säger han och ler lite. Ray besvarar kyssen och lägger sedan armarna runt Anthony och kysser honom igen. "Måste jag svara rätt för att få kyssar?" undrar Ray med ett litet leende och kollar på Anthony.

"Är jag inte gullig när jag gör så?" undrar Anthony med ett enkelt skratt och låter sin tumme försiktigt smeka Rays ena kind. "Du är fortfarande ett mattegeni, du förstår bara inte det," med en skakning på huvudet besvarar han den äldres kyss. Han kommer ihåg att han undrat hur det skulle vara att kyssa Ray, och han måste säga, det är mycket bättre än vad han förväntat sig. "Well.. eftersom att jag gillar dina läppar så mycket, nej." han skrattar tyst för sig själv, och placerar än en kyss på Rays läppar. "Du kan få en när du svarar fel också, som tröstpris."

"Jodå, du är jättegullig. Du är alltid gullig" säger Ray och ler mot honom. Han älskade verkligen att vara nära Anthony. "Jag är inget mattegeni, och har aldrig varit, sluta ljug" säger han och knuffar honom lite i sidan. Eftersom jag älskar dina läppar så mycket. Det Anthony precis sagt får Ray att rodna lite och han gömmer sitt ansikte i händerna. "Det låter ju som en ännu bättre idé" Säger han och tar tillslut bort händerna från sitt ansikte när det värsta av rodnaden försvunnit.

Anthony ler nöjt mot Ray.
"Du är också väldigt, väldigt gullig," berättar han och drar åt sig matteboken igen. "Fine, men du är smart," protesterar sjuttonåringen och låter blicken falla ner mot talen innan han ser upp på Ray igen. "Är du generad?~" retas Anthony och vickar än en gång på sina ögonbryn. "Gud, jag har aldrig sett dig rodna förut." ärligt talat är han väldigt glad över att han kan göra Ray generad. "Okej, vad är 2400 promille i decimalform?"

Ray knuffar honom återigen i sidan "Sluta, det är jag inte alls det" protesterar han, "Och jag är inte speciellt smart heller". Han kollar mot Anthony och suckar lite. "Ja.. det är jag" säger han och kollar bort, "Jag brukar inte göra det speciellt ofta, så det är nog därför du aldrig sett mig rodna..". Grejen att Anthony hade kommenterat det gjorde honom inte direkt mindre generad, men han försökte att inte tänka på det och fokusera på matten istället. "0,002400?" chansar han, men bryr sig inte så mycket helt ärligt. Oavsett om han har rätt eller fel så skulle han ändå få en kyss av Anthony.

"Att vara gullig är bra, own it," Anthony masserar sin sida där Ray knuffat till honom, inte för att det gjort så ont, men ändå. "Är du ju visste, sluta," protesterar han och tittar på den äldre med ett leende när han ser rodnaden stiga. "Borde jag känna mig speciell? Som kan få dig att rodna?" Han skakar på huvudet. "Neeeej, 2,4! Promille är en tusendel, så när du skriver det i decimalform flyttar du alltid kommatecknet tre steg. Tillskillnad från procent som, såklart, är en hundradel. Förstår du?" undrar Anthony och ser på Ray.

"Men tänk om jag inte vill vara gullig då" protesterar han. I vanliga fall gillade han verkligen inte att bli kallad gullig. Men just nu när det var Anthony som hade sagt det så gjorde det helt ärligt honom inte lika mycket. Även om gullig inte kanske var det han föredrog att bli kallad. "Kanske det.." säger han tyst. Ray kollar förvirrat på Anthony. "Nope, jag fattar inte ett piss. Flytta vilket kommatecken? det finns fan inget kommatecken i 2400!" suckar han.