19 år senare (Privat Roll)

Roxanne stelnade till vid kramen och drog sig undan. Hon visste på sätt och vis att det bara var Scorp att han inte ville henne något ont, men ändå.
Hon satt ganska nära dem, men ändå på avstånd. Hon drar ihop den söndertrasade tröjan om sig. Under har blåmärken efter hans hårda händer, kommit fram. Han hann inte längre än till övre delen av hennes kropp. Men det var nog det, och hon kunde bara gissa vad som skulle hända med henne. Hon känner ärren längst kinden och undrar vad som händer med henne nu. Precis som Bills är de oläkbara.

Al ser på Scorpius "Det är inte ditt fel, vi valde själv." protesterar Albus. Roxanne varken instämmer eller säger emot. Det är som om hon tappat förmågan till att tala, att kämpa emot, att orka.

Scorpius såg på Roxanne och misstänkte vad Fenri hade gjort och hans ögon svartnade
"han skall inte få röra dig igen" sa han bestämt
"Scorpius gör inget dumt" sa Albus och satte si ansträngt upp bredvid honom
"oroa dig inte för mig" sa han och log mot Al
"men du måste ha jätte ont" protesterade Albus
"jag känner det inte längre" ljög Scorpius och reste sig sedan upp och började gå fram och tillbaka över golvet. Han var tvungen att skydda dem på något sätt! Om han så skulle dö på kuppen! Han tänkte inte tillåta att de skadades mer

Roxanne ryggade åter vid Scorpius mörknande blick. Hon kunde inte rå för det, det kändes som om det mesta skrämde henne nu. Hon följande Scorp med skrämd blick då han vandrade över golvet. Och Al såg oroligt på honom. "Vi måste bort alla tre. Inte bara två." sa han bestämt och såg bedjande på Roxanne för att få medhåll, men hon bara drog sig tillbaka bland skuggorna och lutade sig mot den kalla stenväggen.

"ni två kommer först!" sa Scorpius han tänkte inte ens diskutera den punkten. Anledningen till att han satt här var för att han trott att de andra två skulle förbli säkra men han förstod inte hur korkade de andra var som släppte dem ur sikte.
"Roxanne var inte rädd vi vill dig inget illa och du är säker med oss" sa han och satte sig på huk framför henne och Albus nickade
"vi skyddar dig" sa Al och såg sedan på Scorpius "varför offrade du dig för oss?" frågade han
"för att ni är mina vänner och för att jag alltid kommer skydda er om jag kan" sa han leende och såg på dem "sov nu ni behöver det! Jag sitter vaken"
"du behöver med sova" sa Albus
"jag är van att inte sova! Ni behöver vila mer" sa han och Albus la huvudet i Scorpius knä och han strök den andra mannen över kinden och vände sig sedan mot Roxanne och log

Roxanne bara såg på dem, hon visste innerst inne att de inte ville henne något ont de var ju trots allt bara Al och Scorp. Men hon avskydde det, att vara så svag, att vara så rädd. Och rädd var väll ändå fel ord, hennes kropp reagerade innan hennes tankar, som kunde berätta att dr inte ville henne något ont, det skedde som automatiskt.
Hon ser på när Al lägger sig och lyfter sen blicken till den leende Scorp. Fruktan för dem två är borta men hon är rädd att bli rörd igen och hon vågar eller kan inte sova utan stirrar bara rakt fram i mörkret.

Scorpius stirrar rakt in i väggen. Vart är deras föräldrar? Försöker de ens få tillbaka dem? Scorpius var så arg de tillhörde den goda sidan! De som dödat Voldemort då borde de väl kunna rädda sina egna barn! Han funderade sedan på vad han skulle göra men sken sen upp
"Tilly" sa han och alfen stod snart framför honom "jag vill att du tar med dig Albus och Roxanne här ifrån" sa han bestämt
"vart vill du att jag för dem sir?" frågade hon vänligt
"till deras föräldrar och be dem vaka överdel ordentligt den här gången!" sa han allvarligt
"skall jag komma tillbaka till di sen sir?" frågade hon och Scorpius nickade. Ingen av dem visste att ett larm skulle gå så fort de hade försvunnit, ingen utan han men Scorpius tänkte inte betta det för dem utan han bara log när de försvann. De var antagligen säkra och nu kunde han bara vänta

Roxanne lät sig motståndslöst föras bort av alfen men Al protesterade men till ingen nytta. Åter var de hemma igen en orolig farmor kom och mötte dem alla hade vart ute och letatoch de lletade fortfarande efter Herrgården, efter Scorp.
Roxanne lät sig föras in och bli sutten i en fotölj. Men hon sa inget, rörde inte en min och så fort nån kom henne nära eller rörde henne ryggade hon skrämt tillbaka.

Scorpius behövde inte vänta länge innan hans farfar och Fenri var nere hos honom
"vart är de?" skrek Fenri men Scorpius svarade inte utan bara log. Hans vänner var i säkerhet och det var det viktigaste. Sen vad som hände med honom var inte lika viktigt. Han kände ett sår skapas över kinden när Lucius gav honom en örfil
"svara oss!" sa han hotande
"vad du än må planera för mig kan inget av det skada mig" sa Scorpius bara och Fenri hoppade över honom och du lade hans huvud i väggen. Scorpius kände blodet rinna ner för huvudet och sen hur Fenri bröt hans arm"känner du för att prata nu?" frågad egna argt men Scorpius sa inget
"vi kommer tillbaka" sa Lucius och lämnade honom blödande på golvet. Han kunde inte röra sig men trots smärtan var han glad, de andra hade kommit undan. Tilly kom fram till honom
"sir jag är så ledsen" sa hon sorgset och Scorpius log bara han kunde inte prata "jag får inte ut dig här ifrån" sa hon
"jag vet" sa Scorpius smärtsamt, han hade vetat att han inte skulle komma ut efter att larmet gått. "jag kan hämta de andra" sa Tilly och sen försvann hon. Scorpius förstod inte riktigt och han hann inte tänka mer innan han svimmade

Roxanne satt i fotöljen, hade inte rört sig ur fläcken sen farmor satt henne där. Farmor hade tagit hand om Al, lagt om och tvättas han sår så nu mådde han relativt bra och ville ut att leta efter Scorp. Farmor kom till Roxanne men hon ryggade bara bort från henne, inte så att hon trodde att hon skulle skadas. Hon gillade bara inte närheten, hon ville inte att de skulle se de avsläjande blåmärkerna och hon äcklades vid blotta tanken av sin kropp.
Plötsligt hörs ett pang och alfen stod där. "Unge herr Malfoy behöver er, jag visar vägen." pep hon fram och Molly nickade och drog upp en falsk galleon ur fickan.
De hade alla en egen i släkten och Roxanne kännde hur hennes egen blev varm och inom några sekunder var Harry och hanns aurorer där och ministerieanställda.
De förhörde sig om hur det var med Scorp och snart åkte de alla iväg, med hjälp av alfen.

Scorpius vaknade när någon rörde honom bara för att se att det var hans farfar
"Trodde du de skulle komma och leta efter dig?" frågade han och drog upp honom i håret. Scorpius svarade inte ens, han hade för ont för det. han kunde inte ens minnas när han hade så här ont senast. han misstänkte att Lucius inte var glad över att hans son satt i Azkaban.
"Kan inte jag få förvandla honom?" frågade Fenri som kom in, Scorpius hade antagligen blivit orolig eller rädd om han orkat eller ens varit medveten om vad som hände. Han hörde ett pang och Lucius släppte honom och han föll ihop på golvet och allt blev åter svart