PRS Medi & Vidomina

Hon såg mer frustrerad ut och drog handen genom håret och hon sjönk ner och somnade snart efter att ha slutit ögonen.
Morgonen kom snart och sköterskan kom in och såg på Mary.
"Godmorgon Mary. Är du hungrig?" Hon log och ställde ner en skål med gröt och såg på Alice.
"Sherman är på väg." viskade hon och såg på ALice som fortfarande sov.

Mary hade somnat till i stolen strax efter att Alice hans slutit sina ögon. Hon vaknade när sköterskan kom in och kunde för en tiondels sekund inte komma på var hon var. Men rösten från sköterskan tog henne tillbaka och Mary andades ut. "Godmorgon.", svarade hon henne och log ett litet trött leende. Mary såg mot Alice. "Nej tack, jag är inte hungrig. Jag äter sedan.", sa hon och betraktade Alice. Mary tänkte på Sherman som säkert snart skulle dyka upp.
"Alice, dags att vakna.", sa Mary lugnt och då, plötsligt, visade sig Sherman i dörröppningen med händerna knäppta bakom ryggen.

Alice vaknade till och såg in i väggen och gäspade men kved och kurade ihop sig. Det gjorde ont och hon vände sig inte om . Hon låg med kroppen från Mary.

"Godmorgon doktorn.." Sköterskan räckte honom en platta och såg på honom.
"Alices medicinska kurvor från natten."

Sherman tog emot plattank utan att möta sköterskan blick och gick fram till Alice som fortfarande låg kvar i sängen. "Hm? Du är vaken.", sa han och harklade sig. "Du har återhämtat dig bra.", konstaterade han och Mary såg mot hans håll. "Hon har ont, Sherman.". Sherman svarade henne inte. Han rörde på täcket för att se bättre av hennes sår. "Det har läkt snabbt. Det är bra.", muttrade han och såg mot Alice igen. "Du kan kliva upp nu, ingen idé att ligga kvar här."

Hon svarade honom inte och slog bort hans hand och drog täcket över sig och vände på sig. Såg mot Mary med bedjande ögon och slöt ögonen igen.
"Sherman du borde vara mer försiktig." Sköterskan kom fram och såg på Alice.
"Kom Alice vi ska ge dig nya kläder. Rion kommer snart. Du kanske vill se fin ut för honom?"

Sherman muttrade något ohörbart och antecknade något på papperet han fått av sköterskan. "Kom tillbaka imorgon igen för en uppföljning, du kan fara hemåt nu.". Sherman lämnade rummet med Mary, sköterskan och Alice kvar. "Såja, Alice. Han har gått nu. Kom, så hjälper vi dig i ordning för Rion. Han blir säkert glad att se dig igen", sa Mary och ställde sig upp och gick fram till sängen. Hon placerade en hand på Alices rygg.

Hon satte sig upp och såg sköterskan plocka ut nålen och lade en filt över hennes axlar och log.
"Så du ska få äta först innan du går." Hon räckte henne skålen med gröt och såg Alice äta långsamt.
"Han är inte speciellt trevlig. Spelar ingen roll vad som har hänt men han förtjänar att bli sparkad.." Hon såg mot sin mage och bet sig i läppen, illamående av tanken på hur stort såret var och han placerat något i henne.
"Kan du inte ta bort den? Jag vill inte ha något i mig.." Hon ställde bort skålen och hoppade ner och ramlade ner i Marys famn.
"Förlåt."

Mary var snabb på fötter då Alice föll i hennes arm. "Alice..!". Hon kramade om henne och hjälpte henne sitta ned på madrassen i sängen. "Apparaten är i dig för att den ska hjälpa dig.", sa Mary och såg olyckligt på Alice. "Säg inte förlåt. Kan du stå upp? Kom, så far vi hem, det finns ombyte hemma. Du kanske vill vila eller ta en dusch innan Rion kommer? Jag tror Caspian är påväg för att hämta honom."

Hon såg på Mary och nickade och såg lite sorgsen ut och reste sig och började gå mot dörren.
"Han borde vara här. Caspian hämtade honom igår." Hon såg över axeln och log sorgset.
"Kan du sno smärtstillande?" Hon pekade mot magen.
"Jag har rätt ont fortfarande. Vill bara sova och benen vill vika sig."

Mary såg bara oroligt på henne. "Det finns smärtstillande hemma.", sa hon sedan och strök bort hår som fallit i Alices ansikte.
Det knackade på dörren sedan öppnades dörren inåt. Rion visade sig i dörröppningen. Han log ett litet leende och gick fram till Alice när han såg henne i sängen. "Alice.". sa han och sedan utan att fråga hur hon mådde eller så plockade han upp henne och bar henne nära intill sig för att lämna rummet. "Caspian väntar utanför, vi tar henne hem till Ruby. Kom med, Mary. Jules är redan där.". Mary ställde sig upp. Överraskad och lite förvånad, men gjorde som hon blivit tillsagd och gick efter honom ut ur byggnaden. "Var försiktig, Rion, Alice har ont.". Rion svarade henne inte. Han var fokuserad på att komma ut till parkeringen och in i farkosten som tagit honom dit.