LärareXelev

Snape nickade och reste sig långsamt upp och sa.
-Okej...då går vi

Hon reste sig upp försiktigt och långsamt så att hon inte drabbades av yrsel igen. Hon ville fråga professor Snape varför han inte hatade henne. För det trodde hon iallafall att han inte gjorde Men hon teg och började så smått gå mot dörren

Snape såg på henne och gick försiktigt med henne och sa.
- I morgon om du känner dig bättre får du komma tillbaka till lektionerna.
Men du måste vara helt uppriktig om hur du mår.

Han hade insett vid gårdagens händelse att han brydde sig om henne.
Men varför just nu och varför hade han inte brytt sig om andra elever tidigare och fortfarande inte gjorde det?
Det var något helt nytt för honom.

Hon suckade och tittade honom i ögonen.

- Jag lovar.

Svarade hon uppriktigt. När hon tänkte på det insåg hon att professor Snape var den som brydde sig mest om henne på Hogwarts och det säger mycket eftersom han tydligen inte bryr sig om någon. Hon öppnade dörren och gick ut

Snape såg i hennes ögon att hon talade sanning så han trodde henne och han nickade och följde med henne.

Hon började raskt gå mot sällskapsrummen men kände genast att det var en dålig ide då hon började må illa. Hon stannade upp och hämtade andan

Snape stannade vid henne och sa.
- Hur är det?
Mår du inte bra?

Hon kände sig rörd av hans ömhet men ville inte besvära honom i onödan.

- Jag är ok

Sa hon svagt och började gå igen

Snape såg på henne men sa inget utan gick fortfarande vid hennes sida.
Skulle någon elev komma förbi då skulle han bara slänga en blick på denne så skulle den inte våga skvallra.

Hon gick i ett långsammare tempo men ville inte ödsla professorns tid. Men hon var så trött. Så trött att hon skulle kunna somnat på golvet i korridoren. En liten del av henne övervägde det faktiskt