kawaiiposes och Majis lilla egna privatroll! Mohaha!

"Jo, det går jättebra!" svarade jag och andades ut. Han hörde troligen inte de sista jag sa innan. Tack och lov.
Vi fortsatte gå och med Tre Kvastar som riktning. Det var tyst mellan oss båda och det enda jag ville göra var att avbryta denna tystnaden för den tog kål på mig, men jag visste inte vad jag skulle kunna säga då jag bara klantar till det varje gång jag öppnar min mun i hans närhet. Det enda jag även kunde tänka på var hur kylan påverkade Andrews kinder så de fick en rödare nyans vilket var nästan obekvämt klädsamt på honom. Han har, från skillnad från mig, vackra bruna lockar som är en kontrast till den röda nyansen och kombinationen hjälper hans gråa ögon att poppa fram. Hans tydliga och vackra käke är även en orsak till att han ser fantastisk ut i en situation majoriteten (i alla fall av egna erfarenheter) ser ut som en sjuklig tomat.
Tack och lov var det en kort väg till Tre Kvastar, så tystnaden mellan oss båda utomhus pågick inte för länge. Vi klev in till tavernan och där var det många röster i bakgrunden. Vi båda beställde en honungsöl och vi gick sedan och satte oss vid ett lite mer avskilt bord. Jag valde att ta en klunk av drycken så jag kunde få nån mer betänketid över vad jag skulle kunna säga.
Jag satte ner glaset och sträckte på mig. Jag måste ta och säga något, men vad? Jag hann inte tänka så mycket mer på det förrän jag fann mig själv i en svag skrattattack. När jag sträckte på mig kunde jag se min egna spegelbild vid något av tingen som hängde på väggen bakom Andrew och jag kunde då se hur jag hade fått en liten mustasch av ölets skum.
"Haha, jag borde kanske skaffa mustasch... Vad tycker du? Visst är jag vacker?" skrattade jag och pekade på mitt ansikte och med riktningen på min mun.

Hugo svarade att det gick bra med tre kvastar och andades ut som om han hade hållit andan. Gulligt. Vi fortsatte vår promenad till Tre kvastar och under tiden slängde jag några blickar mot hans håll. Han kollade runt som om han väldigt gärna ville säga något men inte vågade. Hoppas han vågar säga något sen.

Efter att vi hade slagit oss ner vid ett bord inne på tre kvastar och beställt varsin houngsöl började Hugo plötsligt skratta efter att han druckit av sin dricka. Jag smuttade försiktigt på min och smålog lite medans jag lät honom lugna ner sig för att kunna berätta vad det var. Efter ett tag pekade han på sin överläpp och sa.
"Haha, jag borde kanske skaffa mustasch... Vad tycker du? Visst är jag vacker?"
"Mycket...men.." Började jag och reste mig och lutade mig över bordet. Jag sträckte ut min hand mot hans mun och torkade försiktigt bort skummet från hans överläpp med min tumme och slickade sen av det medan jag satte mig ner.
"Om du ska skaffa en mustasch, blek den inte" Svarade jag och log mot honom. Av någon anledning var han väldigt röd om kinderna helt plötsligt. Hmm.

Wait, sa Andrew precis att jag var mycket vacker? Elelr bara övertänkvarÖR LUTAR HAN SIG MOT MIG!?
Fjärilar i min mage började flyga runt och tog i lite för mycket och började explodera när han smekte min överläpp med sitt finger och tog därav bort skummet. Rörde han min överläpp preciHOLYSHIT, hanslickaravskummetfanvadattraktivhanärnärhangördetochfanjagtrordetkännstrångtibyxornanuvadskajaggöra!?
Jag kände hur hela jag hettade till och fick min klassiska tomatfärg och valde att snabbt ta en ny klunk med honungsöl och fick ännu en gång skum på överläppen.
"Så du tycker inte detta är rätt färg för mig då eller?" sa jag och försökte lugna mig själv med att skämta. Varför måste Andrew överraska mig hela tiden!?

"Nej, men rött är det" Svarade jag och reste mig ännu en gång för att torka bort skummet från hans läpp. Mitt i rörelsen blev jag distraherad av någon som kom in i huset. Scorpius Malfoy hade kommit in med sina polare och var allmänt högljudda. Höga ljud stör mig. Jag återvände blicken till Hugo som kollade på mig nästan förväntansfull men skiftade sitt fokus till Scorpius. Hans uttryck förändrades till något ledsamt. Hmmmmm....

Andrew började luta sig mot mig igen och denna gång var det inte en lika stor chock, men jag kände mig fortfarande oberedd. Men plötsligt stannade Andrew upp i rörelsen, vilket gjorde mig lite besviken då jag måste medge att jag faktiskt ville att han skulle ta bort mitt skum ännu en gång. Andrew hade vänt sin blick mot ingången och jag valde att göra detsamma, men ångrade mig direkt. Det var Scorpius som hade trätt in. Fjärilarna jag hade haft i magen försvann inte, däremot började de flyga i en annan takt.
Scorpius hade trätt in till tavernan tillsammans med sina vänner. De alla höll på att prata om någonting och han la en kommentar som fick de andra att skratta och han log nöjt. Trots att hans leende ofta har nåt slugt i bakgrunden kunde jag inte hjälpa att mitt hjärta alltid tog ett extra skutt när jag fick en glimt av det och blev bländad av hans vita tänder. Han är alltid så självsäker och den utstrålningen har alltid gjort honom så fascinerande, vilket irriterat mig. Jag har fortfarande svårt att förstå varför jag blivit så förtrollad av honom. Vad för magi är det han kan?
Jag suckade djupt och vände min blick ifrån honom och torkade bort mitt skum på egen hand. Nej, nu var jag här på en dej- jag menar nu umgås jag med Andrew och Scorpius närvaro ska inte förstöra denna underbara stund.

Hugo suckade och torkade bort skummet innan jag hann göra det. Det var något med Scorpius som gjorde honom ledsen och det i sin tur gjorde mig... irriterad? ledsen? jag sneglade snabbt mot Scorpius håll och tittade sedan ner på Hugo igen. Jag la min hand på hans kind och vände hans huvud mot mig.
"Om Scorpius gör dig ledsen, titta inte på honom utan på mig" Sa jag lågt och drog min tumme lite lätt över hans kind som nu var som en tomat. Väldigt gulligt.

Ännu en gång överraskade Andrew mig. Han la sin mjuka hand på min kind och bad mig att titta på honom. Det har jag inget emot. Men fan. Han drömmer sig ofta bort, men denna gången var han såklart nere på jorden och märkte av mina blickar på Scorpius. Fast med detta som tröst så känner jag mig inte alls för förnedrad. Jag känner mig mer... Glad. Jag behövde någon slags tröst och med hans smekning av min kind som pricken över i:et känns detta som det mest hjälpsamma jag kunde få. Men även detta gjorde mig såklart generad.
"Okej, om du säger det så... Att titta på dig istället kommer väl inte vara en så jobbig utmaning" svarade jag och för en gångs skull fick jag inte känslan över att vilja gräva ner mig själv i marken när jag sa något till Andrew som skulle kunna betecknas lite som att "flörta". Efter hans tröst känner jag mig mer trygg. Och generad.

Mitt ansikte rodnade till lite av hans kommentar om att det skulle bli enkelt att titta på mig. Jag harklade mig och tittade mig omkring då jag inte kunde kolla in i hans ögon. Varför blev jag påverkad av just det Hugo sa men inte de hundratals kommentarer som jag har fått genom åren som ofta varit mycket värre? Jag drog tillbaks min hand och satte mig ner och tog en snabb klunk av honungsölen, som gav mig en liten mustasch. Sakta slickade jag av den och tittade upp på Hugo som stirrade på mig med stora ögon och svalde smått.

Det kan vara så att jag överanalysera, men Andrews reaktion efter min kommentar gav mig ännu mer hopp. Han verkade bli generad. Han tog bort sin hand från min kind och satte sig ner och tog en klunk av ölen. Jag gjorde som jag hade blivit tillsagd - jag tittade på honom. Jag såg hur hans adamsäpple sjönk när han tog den snabba men stora klunken av ölen. När han satte ner glaset visade det sig att han också fick en ökänd mustasch. Jag log för mig själv och övervägde att Göra en Andrew och smeka bort den åt honom, men han tog saken i egna händer. Elelr det var inte händer, det var tunga. Med hjälp av sin tunga slickade han sig långsamt om munnen och jag kände att det kanske var ett misstag av mig att ha min blick fäst på honom hela tiden, för nu kunde jag verkligen inte slita den ifrån honom. Var han verkligen tvungen att göra det så pass långsamt? Det gjorde det bara svårare för oss båda. "Eller kanske mest mig" tänkte jag när jag svalde en klump som hade bildats i min hals under den perioden jag hade betraktat Andrew raka av sin mustasch. Jag får göra en anteckning åt mig själv att ha stora byxor om jag ska dricka honungsöl med Andrew i framtiden.
"Men så vad vill du prata om? Vad jag förstår det som har du ofta väldigt intressanta samtalsämnen" sa jag och valde att sträcka på mitt ben så att våra knän nuddades. Jag förstod själv inte vad som hände med mig, men jag visste bara att jag ville röra honom på något sätt, så jag valde även att lite vagt röra hans fot med min egna.

Hugos knä och fot kom i kontakt med mitt knä och fot. Den plötsliga kontakten förvånade mig men inte på något dåligt sätt. Det var inte på något dåligt sätt alls. Mina kinder blev ännu varmare och vid det här laget har nog Hugo märkt att jag rodnar.
"...Hur gick det med din talmagiläxa?" Svarade jag på hans fråga och hoppade längre fram på stolen så att våra ben fick mer kontakt. Jag lutade mitt ansikte framåt i mina händer och tittade på honom frågande.