[PRS] Theida & yehet

"Men du hade ingen aning om att jag hade tänkt göra det.." Anthony följer den äldre med blicken när han går in i lägenheten igen, varför går den där klumpen i hans mage aldrig bort? Han vet att han borde prata med Ray om det, och bestämmer sig för att göra det efter skolan, någon gång. Som sagt, han vill inte bli försenad. "Det är lugnt tack.." svarar Anthony och stänger balkongs dörren efter sig. "Vi ses efter skolan va..?" undrar sjuttonåringen, han vet inte riktigt om Ray vill umgås lika mycket med honom nu. Visst, han hade berättat att han får stanna hos Ray när han vill, men det kan fortfarande bli alldeles för mycket. Det kanske är kvävande.. allt är så väldigt nytt för Anthony.

"..sant, men ändå". Även om det faktiskt var sant, Ray kunde ju inte vetat att Anthony skulle röka igen, men ändå skyllde han det på sig själv. "Jadå" Svarar han och ger Anthony en snabb kram innan han vänder sig om och går ut genom dörren. "Hejdå" Säger han kort och börjar gå ner för trapporna.

Vanligtvis brukar Anthony kunna plugga timmar i sträck, med en liten drick paus då och då. Men den här dagen var det helt annorlunda, han jobbade med två olika uppsatser i tre timmar, men hade inte orken, och kunde inte fokusera mycket längre. Hans lärare förväntar sig inte ens att han ska komma till skolan över huvud taget, så det gör ju ingenting när det kommer till deadlines, men han själv kommer på andra tankar när han pluggar. Vilket han behöver, speciellt nu. Även om Anthony inte kunnat hålla fokus, så får han en del annat gjort. Han hann gå till familjen som tagit honom under sina vingar, de var och jobbade men han hade ändå bara tänkt duscha och tvätta sig. Han hann läsa ut boken han nyligen påbörjat, och han köpte även ett flertal nya klädesplagg då han i princip slängt alla sina gamla. Men även om Anthony försökt att hålla sig sysselsatt, så längtar han något underligt mycket efter Ray hela dagen. Och när han väl hör dörren öppnas medan han tittar på teven, så kan han inte låta bli att le.
"Jag har längtat efter dig~" säger Anthony och sträcker på ryggen så att han kan se Ray utan att lämna soffan. "Har du saknat mig?"

Ray hinner knappt komma innanför dörren innan han hör Anthonys välbekanta röst. Ray kollar in i vardagsrummet och han kan inte låta bli att le lite. "Såklart jag har" Säger han och sparkar av sig sina skor. Han släpar med sig sin väska in i vardagsrummet och släpper den bredvid soffan. "Hur har du haft det?" undrar han, fortfarande med ett litet leende, samtidigt som han öppnar väskan för att plocka ut sina skolböcker. "Jag har massor att plugga på" berättar han och lägger böckerna på soffbordet. Han slänger sig i soffan bredvid Anthony och suckar högt.

"Jodå, jag har haft det okej, har gjort rätt mycket faktiskt," Anthony sträcker än en gång på ryggen, och känner hur den knakar till innan han lutar sig tillbaka mot soffan.
"Vad har du för ämnen som ska göras?" undrar han och rotar igenom böckerna den äldre slängt på soffbordet. Deras bråk kväver inte luften längre, vilket Anthony är väldigt, väldigt tacksam för. "Jag kan ju hjälpa dig, du vet vilket geni jag är," skryter sjuttonåringen med ett nöjt leende på läpparna.

"Vad bra" Säger han och lutar sig fram lite för att visa vad som ska göras. "Det är typ alla jobbiga ämnen" suckar han "Men det är nog mest matte tror jag". Han rotar fram matteboken och bläddrar till rätt sida. "där" Säger Ray och pekar på uppgifterna.
Han ler lite mot Anthony när han säger att han kan hjälpa Ray att plugga. "gärna, du kan ju typ allt, medans jag inte fattar någonting" flinar han och lutar sig lite mot Anthonys axel.

"Att du ens valde matte tre, du vet att det bara är matte ett och två du behöver betyg i för att ta studenten va?" undrar Anthony och ler roat mot Ray. "Du hade inte behövt ha matte.." sjuttonåringen börjar läsa igenom talen och rynkar enkelt på ögonbrynen. "Derivata.. det har inte jag jobbat med, men.. vi börjar med begrepp. En rät linje som skär två eller fler punkter på en graf kallas för vad?"

Ray kollar mot Anthony och suckar "Jag vet, jag ångrar mig att jag valde det faktiskt. Men det finns inte så mycket att göra åt det nu". Lite förvirrat kollar han på Anthony. Helt ärligt hade han inget minne om att de hade gått igenom det här i skolan. Han funderar ett tag innan han tillslut svarar "...bisektris?".

Anthony ser upp från boken när Ray svarar, och skakar på huvudet.
"Nope... Sekant, känner du igen det? Bisektris är en stråle till B.. genom punkt D.. varför behöver ni ens veta det här?" undrar sjuttonåringen medan han bläddrar igenom "Okej.. låt oss göra så här. För varje rätt svar, så får du ett litet pris! Och ta all den tid du behöver.. jag menar, den här matten är ändå värdelös att kunna om du inte vill bli mattelärare eller forskare typ.." Han bläddrar i sidorna för att hitta något lite lättare tal. "Procent, promille och ppm är lättare.. hur många ppm är 6%?"

"Helt ärligt, nej. Jag känner inte igen det alls. Kan inte ens komma ihåg att läraren gått igenom det här i skolan. Och ja, det undrar jag med" säger han och kollar ner i soffan, Men kollar snabbt upp på Anthony igen "Pris? vadå för pris?" undrar han nyfiket med ett litet leende. "Jag hade fan inte tänkt bli varken mattelärare eller forskare, så vet inte ens varför jag valde det här" suckar han. Ray funderar lite på den nya frågan Anthony ställt. "60000?" svarar han lite osäkert.