kawaiiposes och Majis lilla egna privatroll! Mohaha!

[Talmagi har lite med spådom att göra. Att med siffror kunna se framtiden och idk bara så du vet och hänger med på det flummiga jag skriver]


Andrew började genast rita ner massvis med nummer och förklarade deras betydelse och men jag hade svårt att ta in det. Varför kunde han detta utan problem? Talmagi är ökänt som ett av de mer komplicerade ämnena, men han behövde knappt läsa igenom uppgiften? Jag hörde hur Mei förklarade för Lily att han är ett dolt geni. Denna förklaring både chockerade mig och inte. Tanken på att han skulle vara ett geni kändes helt out of place men även som en självklarhet, som den saknade pusselbiten.
"...och med sjuan efteråt så innebär det lycka" avslutade Andrew. "Förstår du?"
Jag tittade på honom nån sekund för länge och sa sedan "Det är en utmärkt fråga..." sa jag långsamt och nickade. "Men, eh... ingen kommentar".
Jag förstod inte riktigt allt han hade sagt. Det hade gått så snabbt och jag hade fått tankarna på annat. Jag förstod vissa ting. Jag var ändå ganska bra på talmagi, men verkligen inte på samma nivå som Andrew. Jag behövde mer tid för att kunna göra dessa uträkningar.
"Men jag förstår nu att kombinationen vid paragrafen därefter tyder på att lyckan är kopplat till kärlek" sa jag efter att jag snabbt läste igenom Andrews anteckningar och jag började göra egna. Hans anteckningar var till stor hjälp s jag kunde börja visa upp mina egna kunskaper i talmagi. Jag fortsatte anteckna och mumlade slutsatser. Mina anteckningar var inte lika analyserande och utvecklade som Andrews, men hans var i och för sig exceptionella.
"... Stämmer det?" frågade jag efter mitt flow.

[I see I see thank you ♥ ♥ ]

Hugo verkade hänga med på det jag sa och kom igång snabbt. Han mumlade för sig själv och skrev ner sina egna anteckningar bredvid mina. Efter ett tag tittade han upp på mig.
"... Stämmer det?" Frågade han och räckte mig pappret. Jag läste igenom det han hade skrivit och allt stämde. Ett leende bredde sig ut över mina läppar och jag vände mig mot honom.
"Allt är rätt! Bra jobbat Hugo!" Svarade jag och rufsade till hans hår. "Jag borde ge dig en belöning av något slag för att du lyckades lösa den på så kort tid" Sa jag och började fundera.

Jag gjorde rätt? På allt? Seriöst!? Och nu vill han ge mig en belöning!?
"Kanske en kaktus?" sa jag som ett förslag för att undvika tystnad. Lily gjorde ifrån sig ett konstigt ljud som hon alltid gör när hon tycker nåt är väldigt roligt men försöker hålla inne det. Mei tittade lite förvirrat på mig och Lily, som nu bet sig själv i läppen.

"Njae, inte riktigt vad jag tänkte på.... Jag vet! Vi kan gå ut och äta. Låter det bra??" Föreslog jag och tittade exalterat på Hugo. Lilys mun öppnades lite smått och hon stirrade på Hugo.

Lily slutade bita sig i läppen och lät den sjunka ner så hon nu hade sin mun i en liten o-form och stirrade chockerat på mig och mina rödare kinder.
Gå ut och äta? Med Andrew Strongheart? Vad är detta för belöning? Vad händer??? Bjöd han precis ut mig? Detta måste väl vara en dröm?
"Öhm... Gå ut och äta? Öh, menar du i Hogsmeade då eller?"
haha, bra där Hugo. Såklart han menar Hogsmeade, vart annars? Du försöker bara fördröja ditt svar då du inte vet vad som händer.
"Hugo är son till Ron Weasley. Såklart vill han gå ut och äta" sa Lily plötsligt.
Jag vände mig mot henne. Varför i hela friden svarade hon å mina vägnar?
"Öhm... Ja, det är ju i och för sig sant... Jag tackar aldrig nej till mat, hehe"

"Okej bra, då behöver vi bara bestämma tid... Kan du nu till helgen?" Frågade jag.
"JA DET KAN HAN!" Utbrast Lily och skrämde hela biblioteket. Alla vid bordet stirrade på henne och pep ut ett försiktigt förlåt.
"Kan du det Hugo?" Jag tittade på honom och hoppades på att han kunde.

"Öh, jo... Det... Det stämmer det Lily sa, denna helgen funkar bra för mig! Funkar den för dig?"
Hugo, hur korkad är du? Han frågade dig om det funkade för dig vilket betyder att såklart kan han denna helg.
"Det funkar jättebra för er båda, gud vad trevligt!" sa Lily innan Andrew hann säga nåt, troligen för att dölja min klantiga fråga. Tack Lily. Vad skulle jag göra utan dig? "Nu bestämmer ni er för det! Men nu måste jag och Hugo gå. Tack så mycket för hjälpen ni två! Ses! Elelr åtminstone så ses ni två snart" sa hon och pekade på mig och Andrew och drog sedan upp mig ur stolen.
"Ja... Öh, hej då, mina små barn!" sa jag och gick efter Lily som fortfarande hade min arm i sin hand.
Vi försvann från biblioteket och efter det stannade Lily. "Asså Hugo... Vad hnde precis?"
"Ska inte jag fråga dig det!?"
Lily började skratta. "Han var ju tvungen att få något svar och för att undvika ditt stammande svarade jag åt dig".
Jag tittade på henne och hennes flin en lång stund. "Okej... Tack... Men... Varför...???"
"Jag må gilla honom, men det var dig han nu frågade ut... Elelr jag menar 'ville ge en belöning till', och du är tänd på honom, så varför skulle jag försöka stta stopp för det? Jag vill att du ska vara glad och att bli bjuden på mat av Andrew Strongheart gör vemsomhelst glad, plus att ni två är en snygg kombo... Så varför skulle jag inte vara en ängel och hjälpa dig besvara honom? Men... hur fan hände detta? Har du och Andrew snackat mer än vad jag känner till???"
"Nej!" sa jag och lyfte upp mina händer som om någon skulle råna mig. "Jag lovar!"
Lily himlade med ögonen och suckade. "Jag som trodde det gick så bra mellan mig och honom... jaja... Jag har lite hopp... Om er middag går skit så har jag förtur, okej? Men annars - I ship it" sa hon och log slugt. Hon gav mig en sned kram. "Kom så går vi till elevhemmet och du få hjälpa mig med läxan!"

Plötsligt var de båda två tvungna att gå och lämnade mig och Mei . Vi tittade frågande på varandra men skakade snabbt av det och fortsatte med det vi höll på med innan. Efter ett tag slog Mei ner sina händer lite löst på bordet. Hon tittade på mig med stora ögon.
"Är det bara jag eller har Hugo en liten crush på dig? Han började rodna hela tiden när du gjorde något med honom." Sa hon och log.
"... Hoppas det, han är gullig" Svarade jag efter ett litet tag. Mei började gapa och lutade sig besegrat bak i stolen.
"Arthur Strongheart, efter alla dessa år av att slått ner otaliga kärleksbekännelser har ditt hjärta blivit knyckt av en snubbe som du känt i vaddå? Några veckor?... Helt otroligt... Du är lätt den mest invecklade personen på den här skolan." Sa hon och skrattade. Vilket fint leende Mei har. Jag började tänka på Hugo och log smått för mig själv.

Det kändes som att tiden hade gått ytterst långsamt, men till slut var det lördagen och jag och Andrew var på väg till Hogsmeade. Lily var den enda som kände till att jag skulle iväg på detta och hon hade hållit på att peppa mig inför middagen och varnade mig om att Andrew eventuellt inte skulle vara så pratsam, för av hennes egen erfarenhet med en dejt med honom så var hon den som fick sköta det mesta snacket och han tittade drömskt ut i luften. Men i och för sig, Lily gillar att prata på, så det kan ju helt enkelt bara blivit så. Men detta hade gjort mig lite nervös. Jag var inte alltid den bästa på konversationer. Speciellt inte när jag är i hans sällskap.
"Vart hade du tänkt dig att vi skulle äta för nånstans? re kvastar? Elelr nåt annat ställe majoriteten inte känner till, men troligen du är väldigt välbekant med?" frågade jag Andrew då det var en tystnad. Bra start. Varför är jag så plump?

Efter några dagar kom lördagen. Mei berättade att jag hade varit otålig under dagarna sen att vi bestämde träffen. Hon berättade att jag hade gjort klart uppgifter ovanligt snabbt och att jag hade haft problem med att sitta still. Själv hade jag inte märkt av det. Mei märker så mycket. Alltid så uppmärksam. Efter ett tag frågade Hugo vart jag hade tänkt att vi skulle äta.
"... Jag hade tänkt mig tre kvastar om det går bra för dig?" Svarade jag och tittade på honom. Han var väldigt söt idag.