PRS Medi & Vidomina

Ruby satte sig och smekte sin son över huvudet som skrattade glatt.
"Han vill vara med dig. Var försiktig älskling. Alice har ont. Det är derför du är en läkare.." Hon räckte över Alex till Alice som tog honom i famnen och hon verkade mycket lugnare.
"Hej Alex." Viskade hon och drog in ett djupt andetag och kände Alex dra henne i håret.
"Jasså jag behöver sånt?" Hon log trött.

"Alice klarade operationen bra, Ruby.", sa Jules som om Ruby hade frågat honom om hennes tillstånd. "Jag hoppas att Sherman kan komma förbi och berätta situationen för henne.". Han sneglade på Alice när hon tagit Alex i sin famn. "Men känner jag Sherman rätt, så kommer han nog inte först imorgon.", sa han sedan och ryckte på axlarna. "Vad kul att se dig, Ruby.", sa han sedan och log åt hennes håll. Han blickade åt Ale och Alex. "Dig också såklart, Alex."

"Jag vill inte att han kommer." Alice såg upp och höll Alex närmare sig och såg arg ut.
"Ni gjorde något med mig. Jag har så ont att jag vill kräkas. " Hon såg på Ruby och räckte över Alex.
"Vad gjorde ni med mig? Jag vill hem nu.."

Jules såg besvärad ut. Det var inte hans rätt att berätta, men Sherman skulle inte ge henne något svar ännu. Han visste att han var tvungen att berätta, annars skulle hon behöva vänta så länge till. "Sherman har planerat att plantera en apparat i dig som gör att det hjälper med helnignsprocessen ifall du skulle råka ut för något som skadar din kropp.", svarade han Alice och lät helt lugn. Han mötte hennes blick. Det skar i honom att hon kände så, Jules ville henne bara väl.

"Och du sa inte emot honom?" Hon såg på honom och hon försökte ta sig ur sängen men sköterskan pressade ner henne.
"Alice du är för svag. Du behöver vila." Hon såg sorgsen ut och såg på Jules.
"Kan du Ringa Rion kanske? Tror du han kan komma hit?"

"Det var Shermans val, Alice.", sa Jules, som om det var självklart, men insåg hur löjligt det lät. Han förvånade sig själv när han insåg hur han såg på Sherman. Jules verkade aldrig säga emot honom. Men han drog sig ur tankarna när Alice frågade honom igen om att ringa efter Rion. "Självklart, jag Ringer honom genast.", sa Jules och gick ut från rummet samtidigt som han plockade upp sin telefon från sin byxficka och lämnade Ruby och Alice ensamma kvar i rummet. Han återkom efter en liten stund. "Han är påväg, det lär ta några minuter. Caspian ska hämta honom.", sa han.

"Jules hur kan du säga så? Hon ville inte födas för Shermans nöje att peta på. Varför ska då han göra det?" Hon såg på honom och höll Alex närmare och skakade på huvudet.
"Det kan inte ta så fort. Det tar minnst några timmar. Om han gör för fort kommer hans kropp att gå sönder. Det är trycket som måste lättas i sakta." Hon vaggade Alex.
"Men fy på dig." Hon såg på Jules.
Alice låg på sängen och såg upp i taket och tårkade bort tårarna.
"Shermans val?"

Jules svarade inte Ruby. Det var inte hans diskussion, tyckte han. Ruby skulle säkert vara med arg på Sherman när han visade sig igen, tänkte Jules och nickade istället bara. Höll sig i bakgrunden. "Ja, det var Shermans operation, jag assisterade honom bara.", sa Jules som svar på hennes fråga och svalde.
"Var är Caspian?", sa Jules sedan som i ett försök att prata om något annat och såg åt Rubys håll.

"Du sa precis att han var på väg till ytan." Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Mår du bra eller är du nervös för mig?" Hon skrattade och bet ihop.
"Kan du massera min nacke? Den gör så ont."
Alice hade fallit tillbaka i sömnen och sov nu tungt med huvudet bortvänt.

"Just det. Nä, jag är bara trött.", sa Jules och gick fram till Ruby när hon frågat ifall han kunde massera hennes nacke. han satte händerna om hennes hals och rörde med tummarna över hennes nacke för att massera och sätta igång blodflödet. "Känns det bättre?". Han tittade först i hennes nacke, men blicken for sedan till Alice. Han såg när hon sov. "Alice har kämpat på bra idag. Imorgon får hon träffa Sherman, kanske det känns bättre för henne då..eller inte.". Han lät lite osäker, men hoppades att Alice skulle kännas sig bättre snart.