Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

"Så att de är okej med det, det skulle ju kännas lite onödigt att färga håret om jag ändå måste färga om det direkt", svarar Jimin när den äldre frågar varje han ska be skolan om lov innan han färgar sitt hår till en ny färg. Han har inte sett någon annan ha någon mer konstig färg i håret, så sextonåringen vill vara säker innan han vågar göra något med sitt blekta hår. Han vet inte riktigt hur det är här, men på sin förra skola fick Jimin knappt lov att färga sitt hår blont. Dock såg skolan förbi det, antar han, då det hände precis när hans pappa lämnade dem och Jimin fick börja ta hand om sin mamma.

Hans mamma ... Han biter lågt i sin läpp när han börjar tänka på hur han och hans mamma hade det precis efter att pappan hade lämnat dem.
"Hyung ...?" Jimin ser upp på Yoongi, lutar sin haka på den äldres axel. "Din far ... Han är väl en bra man? Han kommer väl ta hand om min mamma?" Han säger det inte så desperat, det kunde ha varit värre. Den blonda vill bara vara helt säker på att någon annan kan ta hand om hans mamma, när han helt har förlorat förmåga till att göra det. Annars kommer han bara att må ännu sämre än vad han tidigare gjort.

Frågan gör Yoongi förvånad, minst sagt. Nästan lite mållös.
"Det var mamma som bröt mitt pappas hjärta, jag tror aldrig att han skulle vilja göra det mot någon annan." Yoongi förstår ändå varför frågan ställdes, han skulle ha undrat det själv om hans förflutna med sin pappa varit annorlunda. "Han har aldrig dejtat någon efter henne, så han måste verkligen gilla din mamma. Jag är rätt säker på att han är en bättre man än pappa, han har lärt sig från sina misstag nämligen." artonåringen ser ner på den yngre och stryker hans blonda lockar. "Oroar du dig över det?"

Jimin lyssnar på det den äldre säger, försöker avgöra om han verkligen vågar lämna sin mamma med honom. Egentligen bryr ha sig inte, inte lika mycket som han borde men förhoppningsvis kommer inte Yoongis pappa att göra samma sak som hans egen. När den mörkhåriga frågar om det var det som oroar Jimin så bestämmer sig den yngre för att nicka, även om han har lite mer än det att tänka på. Han öppnar munnen, är nästan på väg att säga något om vad som hände med hans egna far men kan inte göra det. Även om Yoongi har berättat en stor och allvarlig sak för honom kan den yngre inte få mod till sig att berätta om sin pappa. Han vill inte att artonåringen på något sätt ska döma Jimin, eller hans mamma, om han berättar om sin pappa så därför bestämmer han sig bara för att gå runt ämnet.
"Jag vill bara att min mamma är med en bra person ..."

Yoongi rufsar enkelt till de blonda lockarna som klär Jimins huvud. Han vill inte att den yngre ska vara orolig, hans pappa är en rätt bra man. Men, han är fortfarande osäker, han kan inte spå framtiden direkt. Det finns en stor chans att om Yoongis pappa får reda på vad de håller på med så kommer ilskan att ta över honom. Varken Yoongi eller hans far är inget bra när det kommer till såna situationer.
"Din mamma är med en bra person, jag har aldrig sett pappa kolla på någon som han kollar på din mamma," ler han genuint och kysser Jimin på huvudet ett par gånger medan hans armar kramar om den lite mindre för att försäkra honom om saker han egentligen inte vet. "Jag tror inte han någonsin kollade på min mamma på det sättet, ärligt talat."

Jimin nickar, och glömmer nästan bort det den äldre säger när han känner läpparna mot sitt huvud. En varm känsla sprider sig i magen, det känns bra att Yoongi faktiskt hade kysst honom. Kramen, som tar slut alldeles för fort, får den blonda att le och ge ut andetaget han inte riktigt förstått att han hållit inne fören nu.
"Vad bra", svarar han den äldre, efter att ha processat både händelsen och orden som den mörkhåriga sa. "Eller, inte det med din mamma ... men att han verkar gilla min mamma." Jimin säger det sista lite lägre, hör själv att det låter fel och vill inte att den äldre ska ta det på samma sätt. Han biter i sin läpp, lutar sig närmare den äldre för att klänga fast sig som en koala (fast inte lika hårt, såklart) för att visa att han inte menade något dåligt. Och för att han vill vara nära den äldre, såklart. Han har känt känslan mycket idag, att de inte har varit så nära varandra som de brukar och han tycker inte om det. Och förhoppningsvis är det okej för Yoongi också, han kysste ju faktiskt Jimin innan. På huvudet, dock, men det måste ju ha betytt något iallafall.

Ett leende sträcker sig över Yoongis läppar, och han skakar enkelt på huvudet åt killen bredvid sig.
"Jag förstår vad du menar," säger han och drar in den andres doft, han har alltid saknat att ligga så här tätt intill honom, även om det inte var så länge sedan sen sist. "Borde jag vara orolig över att din mamma ska bryta pappas hjärta, eller är hon lika snäll som hon verkar?" ärligt talat så bryr sig inte Yoongi så mycket om det. Faderns kärleksliv har aldrig varit ett större intresse för artonåringen, men visst, han vill att den äldre mannen ska vara lycklig och glad. Yoongi lutar sin haka mot Jimins huvud, och låter sina läppar snudda vid de blonda lockarna.

Jimin ler lite när Yoongi säger att hans mamma verkar snäll, och leendet blir ännu större när han känner hur den äldre lutar sin haka mitt sitt huvud.
"Du behöver inte vara orolig", säger Jimin, och gosar in sitt huvud på den äldres bröstkorg, tacksam över att föräldrarna tillät de två killarna att vara hemma själva. Han skulle aldrig orkat att gå igenom hela dagen utan att kunna vara vara såhär nära den mörkhåriga, speciellt inte när han mådde så dåligt tidigare. Det blev bättre så fort han och den äldre slutade att inte vara nära varandra. Han mår allra bäst såhär, och just nu hoppas han faktiskt att de festen de två vuxna är på fortsätter ända tills imorgon.

Yoongi flinar till och andas ut, efter allt studerande artonåringen hållit på med så var lov precis det han behövde.
"Okej," han lyfter lite på sig, lägger sin arm under Jimins knäskålar och bär upp den yngre i sina armar för att börja röra sig mot köket. "Nu måste du få i dig någonting." han låter Jimin hoppa upp vid diskbänken. Yoongi drar en hand genom sina svarta lockar innan han rotar med blicken i kylskåpet, i jakt efter något han kan laga åt den blonda. "Jag kan baka scones.. steka ägg, bacon kanske? Eller vill du ha tidig lunch?"

Jimin fortsätter att gosa sig på den äldre, tills han känner hur han lyfts upp i den äldres famn och skriker lätt till eftersom han inte var beredd på det, alls. När den blonda väl lugnat ner sig igen har Yoongi redan suttit ner honom på diskbänken.
"Scones!" sextonåringens röst låter nästan för exalterad, speciellt eftersom han inte ser lika exalterad ut men tanken på scones får honom faktiskt att bli glad. Han har inte ätit det sen hans mamma mådde bra, alltså när hon fortfarande var lyckligt gift med Jimins pappa. Och då var det inte något de ofta gjorde, då de oftast åt mer traditionella frukostar då. De gör det fortfarande, och Jimin undrar faktiskt hur det kommer bli sen om föräldrarna flyttar ihop men förhoppningsvis kommer det att lösas på något sätt. För till och med när Jimin fick göra deras frukost var det typisk koreansk frukost, och helst skulle han vilja fortsätta med det. Iallafall ibland. Men nu var det för länge sen han åt scones, och tanken på dem får det att vattnas i munnen på den yngre så förhoppningsvis kan han och Yoongi baka det idag.

Med en förvånad blick tittar Yoongi på den blonda framför sig, men flinar nästan på direkten.
"Jag antar att du gillar scones?" frågar han och börjar ställa fram ingredienserna vid diskbänken bredvid sin sittandes pojkvän.. om han nu har tillåtelse att kalla honom det. "Då gillar du nog att höra att jag är en mästare på att baka scones, du kommer inte vilja äta något annat framöver." Flinet på Yoongis läppar blir bara ännu bredare, och han kan inte hindra sig själv från att känna sig en aning stolt. Han sätter på den lilla ugnen innan han börjar blanda ihop de torra ingredienserna och margarinet.